Vår lille son ... Han är väldigt skojig ibland. Igår när vi hade kompisar på middag anordnade han baskettävling och golftävling. Båda med obegripliga, godtyckliga regler. Han lockar till skratt och är söt. Men lite ensam, kanske.
På barnkalaset roade han också. Föräldrarna. Han är ju lite lillgammal, den där killen. När det var fiskdammsdags visade det sig att det saknades en påse eftersom ett extra syskon dök upp. (Orutinerat kan man tycka, men nu var det så ...) Man fick hur som helst ihop en extra påse och det var mitt barn, som stod sist i dammkön, som fick den. Han hade ju redan fått preview av de andra barnen om vad som fanns i påsarna och konstaterade snabbt att något var galet när han tittade ner i sin påse. Han uppmärksammade föräldrarna till födelsedagsbarnen på detta genom att säga "Jag tror att det har skett ett misstag. Jag har två klubbor i min påse". Mm, eller hur? "Skett ett misstag" De höll ju på att dö av skratt och tre av de fyra föräldrarna som närvarade när han sa det återberättade det för mig. Hm?
Men det är väl som kompisen sa idag - att det är bättre att han kan uttrycka sig än att han inte kan det. Jag är bara lite orolig för förväntningar på honom. Både från vårt och andras håll. Man tror att han ska kunna saker han inte kan. Jaja. Vi simmar lugnt. Han klarar sig säkert!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar