Bokstavsvimmel

Har umgåtts med ett barn som har noll koll på konsekvenser i några dagar. Han är 8 år. Bor i annat land men är här i Sverige i några veckor.

Jag har blivit nervös av honom. Alltså stressad på ett ytterst irriterande vis. Man vet aldrig om - jo förresten man vet ATT, men aldrig när nåt ska hända. En olycka av nåt slag. Att han själv gör illa sig eller att han av misstag gör nån annan illa. Eller att nåt går sönder. För att det liksom inte går in att en handling kan leda till nåt oönskat.

Det är ju på sätt och vis bra att träffa människor som är på det här sättet, eftersom jag inser hur lyckligt lottad jag är som har tre lugna gossar till söner. Å andra sidan är det, som sagt, väldigt enerverande. Vi ska dessutom ha den här unge mannen här hemma till helgen. I två nätter. Jag bävar för det. Och är förtvivlad för att det känns jobbigt. Den lilla, osäkra pojken som gör precis allt fel.

Jag tror att han har för mycket av A, D, H och D och för lite av V, E, T och T. Och jag är en hemsk tant som är rädd för att inte kunna behärska mig.