Tung dag

Nej - det började inget vidare på jobbet efter helgen. Glada arbetskamraten, som jag tror att jag ska byta namn på till smala, ledsna arbetskamraten, kommer förmodligen skilja sig och var inne på tredje dagen utan barn. Då svajjar det till ordentligt. Har vi kommit på. Hon och jag. För vi pratar mycket. Och idag var det kris. Hon tar hand om varenda människa i sin närhet (nu pratar vi familj) men ingen låter bli att ställa krav på henne. Trots att alla borde se att hon mår riktigt kasst. Det är inte lätt att vara omgiven av en så stor drös självupptagna personer som hon är.

Jag har i alla fall fått henne att prata med HR-chefen som kommer att finnas på hennes sida om nån ifrågasätter ett endaste dugg. Beredde mark för deras samtal i förra veckan och det var bra att prata med HR-kvinnan även för mig. Jag fick pysa lite där.

Mycket annat samtidigt. Jag har ju faktiskt ett arbete att sköta också. Ett arbete som antagligen skulle vara bra om det inte stal en sån väldig massa energi. Jag blir trött, trött, trött. Hjärnan går på högvarv. Jag försöker lösa mina egna små arbetsproblem som inte borde vara så tröttande om de inte skulle lösas i en organisation som är helt kass. Så då hoppar problemen upp ett snäpp och blir organisatoriska - det är jobbigt. För plötsligt ska jag tänka på strategier och samarbete och framtid och varför ditt och hur datt. Sånt som inte är mitt arbete. Det stjäl energi när befogenhet för förändring inte finns. Man måste lobba en jäkla massa. Lägga fram saker på rätt sätt. Och sen är det bara att vänta en hel evighet på att nåt ska hända.

Har inte orkat prata med P nånting sen jag kom hem. Jag vet inte var jag ska börja. Vill bara bli klappad på, men orkar inte be om det. Har tittat på TV hela kvällen. I sovrummet eftersom TVn i vardagsrummet OCH datorn har varit ockuperade hela denna afton. Valde slumpartat TV-program. Först var det Cops. Finns det en sorgsnare bild av USA? Bara alkisar och knarkare som polisen jagar och bänder upp armarna på ryggen på. Sen tittade jag på ett norkst program som hette "Mamma ska du dö" som handlade om en fembarnsmamma på nåt vackert norskt ställe, som hade bröstcancer. Jo - det finns de som har större problem än jag. Det var bara inte riktigt rätt dag att titta på de där programmen. Hoppet om ... allt sögs ur mig. Jag somnade snabbt när jag la den lille mjuke sonen.

Idag är det måndag. Bara fyra dagar kvar på den här arbetsveckan.