I morgon är en annan dag

Och då ska jag till Gustavsberg och kolla öppna huset för keramik och sen ska jag till Telefonplan på konstfacks julmarknad.

Tänk om jag kan få med mig 15-åringen? Tänk om P kan skjutsa mig/oss. Nånstans.

På kvällen är det middag. Den ska jag förbereda också.

Söndag. Sovdag?

Från en till fyra

Den lediga dag jag SÅ väl behöver har förvandlats till nåt jag inte behöver. Yngste sonen inledde sin fyraårsdag med hosta . Hela natten. Jag trodde jag höll på att klättra upp ur trötthetsträsket. Men så TJOFF - back again.

Idag skulle det vara dagen när jag skulle ta hand om mig själv - långt bad, eventuellt nåt spa-artat, läsa bok, köpa tårta till kvällen, god lunch med bok på nåt ställe - kanske kolla Ps nya kontor och sen skulle jag hämta 4-åringen tidigare och förbereda kvällens släktövning.

Nu kan jag lika gärna kolla om det finns tvättid. Hela jävla dagen är ändå uppbunden till hemmet och trött som fan är jag. Host hela natten.

Jag är så besviken. Den här dagen kommer inte tillbaka. Jag kommer behöva ta semester för nästa day off. Och det drabbar familjen. Jag vill vara hemma SJÄLV! Jävla, jävla skit!

Missnöjd är bara förnamnet.

Undrar om vi kanske kan sova middag efter lunchen. Om jag inte ska hänga tvätt då. ARRRRRGH!

Förståelsen från P är liten. Minimal. Icke existerande. Det är inte bra. Han tror att jag avskyr "hans" släktingar. Så är det inte. Jag tyckte bara att vi skulle informera hans mamma om hostan eftersom hennes äkta hälft var sjuk i en evighet efter att ha träffat snuvigt barn för ett år sen. Det fick jag höra upprepade gånger sen. Jag orkar inte med sånt. Så - av omtanke både om dem och mig (oss?) så tycker jag att valet kan få ligga hos dem som ska komma. Det tog P som att jag inte vill att de ska komma. Och då undrar jag i min tur - om vi säger att det hostas här, kommer de då inte? Men? Då kanske deras prioritering är att slippa bli sjuka framför att fira 4 år? I själva verket tror jag inte alls att man blir sjuk av att träffas, men om man är äldre än 60 så kanske immunförsvaret inte är som det borde?

Skitsamma.

HP

Fick den senaste, ja till och med sista, Harry Potter-boken i morse. Nu vill jag bara läsa och läsa. Ett tag funderade jag på att sätta mig på en bänk i Kungsträdgårdens tunnelbanestation och bara läsa. Ett kapitel. Kanske två. Det var det jag önskade mest av allt. Det är trots allt MIN dag idag. Men jag gjorde aldrig det. Hamnade fel när jag gick av. Sen följde jag strömmen. Uppför rulltrappan. Mot bussen. Så var det för sent. Kom hem så skulle vi ut och käka. När vi kom hem var det tv. Nu sover P. hipphipp ... Tid att läsa?

Men på fredag! Då! Ska vara hemma och ledig och kanske ... läsa?

Favoriter

Jag är svag för:

Påslakan
Handdukar
Skor
Smycken
Moln
Blommor (levande/att fotografera)
Ljus i mörkret
Fina och bra pennor
Keramik
Glas
Kuddar (typ kuddöverdrag)
Bladformade grejer
Panduro
Musik
Marimekko
Silversmide
Små lådor med skatter

Happy Birthday!

Vad är ett företags vision? Det har vi pratat om i en specialihopsatt grupp idag. Intressant. Åtta personer ska försöka komma fram till nåt som ska peppa alla anställda och samtidigt få våra kunder att känna tillit och köpa mer. Tjena! Vilket uppdrag va?

Bjöd på födelsedagsbulle idag. Ett skäl att fika, tänkte jag.

Upptäckte att jag hade en super wall på Facebook också.

Avslutade med middag på restaurant. Jag, P och yngste sonen som har drabbats av nån ögonskit. trevligt trots det :)

Undrar om amerikasonen kommer ihåg att jag fyller år?

Prag

Jag skulle vilja åka till Prag nån gång. Men vänta! Jag har ju varit där idag ... Över dagen. Skulle vilja åka dit igen. Men vänta! Jag ska ju dit i juni. Vad fan skrev jag det här för?

Gåvor till liten gosse och längtan efter stor dito

Nu är samtliga presenter till minsta pojken införskaffade.
En monstertruckbil. Med horn. Jätteviktigt!
Fyra Teletubbies i miniformat som ska bo i dockskåpet. (Köpte inga dockskåpsmöbler. Fy fa-an vad fula de är. Känns som det är råkass kvalitet. Satans att mina gamla möbler blev stulna en gång för länge sen.)
Djungelboken på DVD.
Fyra bra böcker - den senaste jättestora av Sven Nordqvist, "Kenta och barbisarna" av Pija Lindenbaum och ytterligare två som jag faktiskt inte kommer ihåg vilka det var. Vi är med i Barnens Bokklubb och fick dem för länge sen. Nu är de inslagna också.
En räknebok med Cars. Ja - eller sifferbok kanske ligger närmare sanningen. HELT übermänsklig är han inte ...

Men först fyller jag år. Jag hoppas att jag får nånting som är lite personligt. Inte bara saker till hemmet. Tyvärr har jag ju redan införskaffat kalendern från Bookbinders Design. För att jag ville välja format själv. Köpte en liten. Illröd.

Läser på äldste sonens blogg och längtar väldigt efter honom. Han är med om en massa saker hela tiden. Skulle vilja prata med honom! Hans familj verkar väldigt snäll! Tur! Är lite orolig för mellansonen som man inte vet var han hamnar.

I morgon ska jag till Prag över dagen. Hur är Czech Airways, tror ni?

Hairy

Scary!

Jag har tittat på Idol. Hon Picasso ... Inte snyggt med håret så där delat i nacken för att dölja nåt på framsidan.

Så tittar man vidare på TV4. Och då ser man att det är en trend. Anna Lindmarker. Va? Excuse me. Ett öra sticker ut. Puffrufs åt helvete galet asfult. Så är det!

Exorcism II

Ja - det berodde ju bara på att de tvingats att ta LSD. Själva exorcismen, alltså. Igår. Medium.

Anyway - jag har funderat över en sak.

Hallucinationer. Det måste ju ha att göra med vilka referensramar man har. Rosa elefanter dyker väl upp för att det konstigaste man sett är elefanter. Nuförtiden kan man ju tänka sig att det är betydligt "värre" grejer. Sängar som flyger. Gubbar med ishockeymask. Motorsågar. Dinosaurier (ja, läskigt och läskigt? Annorlunda! Eller - overkligt.). Eller hur? Jag undrar vilken typ av hallisar ett barn skulle ha? Eller en person uppvuxen i en kultur i djungeln utan kontakt med ... vår värld.

Ja-a. Nu kan man undra över det ett tag.

ppt och exorcism

Just nu är jag så trött att jag inte kan koncentrera mig på en punkt i taket. Det snurrar. Tur att det snart är helg. Bara en liten sak emellan. I morgon förmiddag ska jag prata i 10 minuter för 150 personer. Två gånger. Jag kommer vara glad när det är över. Mest rädd är jag för att jag ska verka virrig och för att jag ska säga "eh ..." för många gånger.

Nu ska jag se på läskiga, läskiga Medium. Idag verkar det läskigare än nånsin. Lite Exorcisten över det hela. Det finns inget läskigare än Exorcisten. Jo. När Cher och hennes häxkompisar spyr körsbär i Jack Nicholsonjävulens hem. Det är jätteläskigt. Så läskigt att jag inte kan somna om jag tänker på det. Så läskigt att jag måste tända lampan om jag råkar snudda vid tanken när jag ska sova ensam.

Usch. Det ÄR ett så läskigt avsnitt! Hur ska jag klara av att titta? Men nu måste jag titta klart. Annars kommer min fantasi hitta på nåt värre än programmakarna.

Jag kommer drömma om exorcism och powerpointpresentationer. Härliga tider :) Längtar redan till väckarklockan ringer. Inte. Fast det är bättre att vakna av väckarklockan än av att sängen viftar omkring i luften och huvudet rullar ikring och utstöter otäcka, dova ljud. Hu!

I helgen ska vi köpa födelsedagspresenter till yngste sonen. Han fyller jämnt nästa fredag. 4.

Alla vägar bär till ...

amerika. Nu har nästa barn blivit antaget som utbytesstudent! Nu är det det ena fylleriformuläret efter det andra. Kryss för intressen. Kryss för sjukdomar. Passnummer och föräldrarnas titel. Adresser och telefonnummer.

Jag tror att han har vuxit bara av att få positiv respons. Lilla, stora vännen min. Mina barn på vift. Jag är så glad för dem! Bara han inte hamnar hos en KKK-familj i södern, som jag hörde om en som gjort. Han hade visst varit på krokodilsafari också. En tant med lila hår hade sin lilla lila pudel med sig dit, men inte hem. Den blev uppäten. Hon hade den i ett långt snöre (som jag sa när jag berättade om det vid middagen. Yngste sonen viftade avslppnat med gaffeln och frågade "du menar koppel?" Jaja ...) och då kom den hungrige krokodilen - SMACK! Tanten svimmade i leran.

Jag har inte läst en bok på en månad. Men jag önskar mig amaryllisar och goddoftande ljus när jag fyller år. Så vill jag åka utomlands.

TV-program och känslor

Igår var det danska "Föreställningar" igen. Och gud vad jag grät.

Gymnasieval

Jag river mitt hår och lider med mellansonen som ska välja gymnasieinrikting. Det är ju så svårt! Vad vill man när man är 16? Vet man åt vilket håll man ska styra kosan då? Är det bra att välja en allmän linje eller ska man ha nån specialiserad inriktning. Hur ska jag råda honom? Lättast är ju såklart att stjälpa över valet på honom. Hans pappa engagerade sig såpass att de gjorde sällskap till gymnasiemässan i Älvsjö i helgen. Det var säkert bra.

Dessutom kommer förhoppningsvis en amerikaresa emellan.

Så trött, så trött

Hemma igen. Väntar hem yngste sonen och Mannen. De är på kalas. Ytterligare ett jag missat på grund av resa. Mammorna måste tycka att jag är märklig. Nåja.

Jag har jobbat hårt i åtta dagar. Nu är jag slut. Har i alla fall packat upp allt. Och slängt de vissna fars dagsblommorna som inte fått vatten sen jag åkte.

Jag är mycket trött och känner mig väldigt ensam.

Borta bra ...

Så är det ju trots allt, att det är bättre hemma ...

Men. Jag har ätit gott, umgåtts trevligt, skrattat mycket och fått godkänt för insatsen här. Det låter kanske inte mycket för världen att få godkänt men det skulle ALDRIG falla chefen in att ge mer beröm än nödvändigt (hon har för övrigt faktiskt inte sagt att jag har gjort ett bra jobb, men hon sa nog (?) att i alla fall showen var bra. Och det kan jag faktiskt ta åt mig för! Ha!)

Parmesanost = bläbläblä. Tills i söndags. Tänk en jätteparmesanost. Urgröpt. Skrapa lite till i den, lägg i varm spaghetti och rör om. Snurra ihop i lagom portioner, häll över lite bechamelsås. Riv svart tryffel i ofantliga mängder över. Ät. Njut! Det här var en mellanrätt på en italiensk restaurant jag åt på i söndags. Ristorante Lerose i Düsseldorf. Tjodelarihoo!

Nu ska jag jobba igen.

Konsert

Igår var jag på konsert. Den bästa nånsin, tror jag. Mika i Annexet. Han är så HIMLA bra! Fantastiskt musikalisk. Glad. Rolig. Söt. Jag skulle vilja ha honom i soffan här hemma lite varje dag. Han pratade svenska utan fusklapp. Långa grejer. Det tror jag tyder på musikalitet. Språk och musik hänger ihop. Om det inte är ren och skär vilja att anpassa sig. Och i så fall alltså tyder på en viss osäkerhet. Att tro att man måste vara som "de andra". Prata på samma sätt. Höra ihop. Inte sticka ut. Jaja.

Det var en rolig konsert. En liten föreställning med EN cover. "Missionary man" av Eurythmics. Bara det tyder på god smak. Tycker jag. Det var som att vare sig bandet eller vi som var där ville gå hem. Vi villa hela tiden ha lite till. Vi triggade dem och de triggade oss. Härligt!

Innan vi gick dit var vi hos en kompis arbetskamrat. Hon bor nära Globen. Där träffade jag en vän från förr. Märkligt. Han var sig lik!

Övriga familjen var på Monster Jam i Globen. Dyrt krasch!

Nu ska jag se den franska filmen Gosskören som jag tror är bra.

Adjö.

Feltänkt

Medium - ett av mina favoritprogram - har börjat igen! Jag blir så rädd, så rädd. Men det är så himla bra! Nu är det bara en sak ...

Ta-ra-ra, ta-ra-ta-ra börjar det. Lite pianoklink på läskigt vis, man kommer i stämning för det som komma skall: nästan-mord och nästan-våldtäkter och nästan-övergrepp i största allmänhet. Hu! Men ... så avbryts det. Ta-ra-ra, ta-ra ta-ra ... i samarbete med Kavli räkost. För det första fy för i helvete vad äckligt! För det andra undrar man hur det hänger ihop överhuvudtaget. Töntigt!

Möten

En del möten är utvecklande. Man liksom studsar från mötet och känner att nåt har hänt. Andra möten är inte riktigt på det sättet. Chefens chef kallade ju in mig häromdagen. Jag gick därifrån moloken grande.

Han ser att jag kanske inte har världens mest utvecklande arbete, men tycker inte att jag ska ifrågasätta för att fylla ut det intellektuella behovet. Han tycker istället att jag på ett glatt sätt ska ta mig an allt jag får på mig att göra. Utan att undra varför det ska göras. Eller till vad. Rimmar illa med min personlighet. Men jag ska testa. Jag ska, precis som förut, göra det jag blir tillsagd. Men jag ska försöka sluta förstå varför jag gör det. Ska se hur det känns. Eventuellt blir jag tysk på köpet. Tyst har jag varit sen i går.

Efter den här lektionen i hur livet ska levas fick jag veta att han är orolig för relationen mellan mig och mig chef. Han säger att jag måste stötta henne. HA! Det är ju just det jag, som en av få, har gjort det senaste jävla året. Hela min vakna arbetstid går ju för i helvete åt till att försvara henne. Och honom. "De gör säkert så gott de kan" säger jag ungefär 20 gånger om dagen. Till för ett tag sen. När jag insåg att hon inte har tillfört ett skit med sitt sätt. Hon som tror att själv är bäste dräng. Hon som i vartenda möte börjar med att gå i försvar och strax därpå sätta upp nävarna i luften och vilja slåss. Hur får man en sån att fatta det kanske inte är det bästa sättet att skapa långvariga relationer? Men hon ska nu bli min bäste vän. Tycker hennes chef.

Vadeau ska kanske bytas mot Jaha.

Långtbortistan

Ända borta vid S:t Eriksplan ligger en bra restaurang som jag verkligen MÅSTE komma ihåg när nån vill ha tips om schysst ställe att äta på. Lilla Pakistan. Härligt! Eller ja - härligt och härligt? Men väldigt gott! Bra service, god mat och trevligt sällskap! Gamla arbetskamraterna hade kommit på att dit skulle vi gå. De är inte gamla, arbetskamraterna, men före detta. Det känns inte riktigt som jag fick till det nu heller va? Anyway ...

Det är trevligt att ses emellanåt.

Nu är jag bara trött och ska upp tidigt som attan i morgon. Extrajobbet kallar. Tjoddelarihoo!

Klockan 10 ska jag ha samtal med chefens chef om vårt samarbete. Illavarslande? Har lite ångest eftersom han är en aning ... lynnig. Jaja. Jag tror att vi respekterar varandra så det ska nog gå bra. Jag är nog nojjigare inför detta än jag önskar, inser jag. Huä!

Min syster har förresten kommit in på polishögskolan - DET är roligt!

Gråtande kolleger

I morse ringde en kollega och grät. Hon känner att hon inte alls har rätt förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb.

Ska det vara så? Att man ringer sina kolleger och gråter - en söndag förmiddag - för att situationen på arbetet är ohållbar? Det värsta är att vi inte vet vem vi ska vända oss till för att ändra arbetslivet till det bättre.

Vi känner oss som små barn som lever i misär och ingen ser det. Eller nåt.

I morgon är det måndag!

- 60 böcker!

Eller så. Men ungefär 60, skulle jag tro. Nu är det bara 500 kvar ... Jaja. Emmaus - here we come! Den lockiga pojken med faibless för köksmaskiner ville prompt ha med sig apelsinpressen hem också - det tackar vi särskilt för! (Apelsinpressen har stått i köket i ungefär 6 år utan att användas och nåt ska man väl dricka medan man läser? Va?)

Det var i alla fall väldigt trevligt att ha de bokintresserade här. Nytta och nöje i god kombination tycker jag. Enda nackdelen är väl kanske att vi aldrig kan göra om det. Jo - det kan vi. Om 30 år. Om jag inte börjar med nån ny vana - typ ger bort varje läst bok på stubben. I alla år har jag tyckt att det är fantastiskt charmigt med bokhyllor. De är färgglada och visar på nån sorts utvecklande liv. Nu ska vi bara ha de coffee table-böckerna, språkböckerna och kokböckerna kvar. Sen undrar jag om det är ett tecken att de flesta böckerna som försvann ur hyllorna var i ögonhöjd? Orkade man inte böja sig ner? Eller är författare som heter nåt på L inget att ha? Måste nästan kolla på biblioteket om det är färre L-författare än M,N och O-författare. Eller så kollar jag INTE.

Favoritförfattarna

Jahaja. Idag så ... Om några timmar kommer de och länsar bokhyllorna. Jag hoppas att de hittar mina favoriter. Jag hoppas att de inte redan läst dem, kanske jag ska säga. Det är ju inga illiterata typer som kommer.

Mina favvisar -
Majgull Axelsson
Marika Cobbold-Hjörne
Torbjörn Flygt
Karin Fossum
Marianne Fredriksson
Anna Gavalda
Marie Hermansson
Stieg Larsson
Åsa Larsson
Marina Lewycka
Erlend Loe
Håkan Nesser
Anna-Karin Palm
Barbara Vine
Klas Östergren

Historier med vändningar man inte föreställt sig, gillar jag. Trådar som knyts samman.

Resandets baksida

Igår träffade jag en vän från förr som under de senaste 12 åren har levt utomlands. Han har ju såklart varit hemma en del också. På semestern. Mellan uppdrag. Och så. Efter många år på det sättet har han nästan inga vänner kvar. I alla fall inte i Sverige.

Det som händer är att ingen här hemma längre räknar med honom. Han och jag har aldrig varit dagliga vänner, men vi har hörts emellanåt. Och det är väl det som gör att vi fortfarande håller kontakten. Men det är märkligt att de före detta nära kompisarna har släppt taget om honom. Han har nämligen ringt dem, men de har slutat ringa honom.Det är lite sorgligt.

Näste man till rakning ...

Min lilla pojke - han som är 15 - är nu anmäld till STS för USA-år redan 2008/09. Ojoj. Lilla gubben. Han ska på intervju nästa vecka. Och vi resonerar så här - funkar det inte så har vi inte betalt ännu.

Idag har han sin sista vardag på höstlovet och vi ska äta lunch tillsammans. Jag har tagit semester idag (inte för lunchens skull, men i alla fall). Fast jag jobbar ändå lite. För att få ro ... Minstingen är på dagis. Hämtar honom tidigare idag.