Stad i ljus?

Jo, men ... det har varit en bra dag. Det började med att jag var i Älvsjö på det andra jobbet. Det gick fort. Sen var jag på kurs i Win7 och Office10 i två timmar. I morgon har jag det installerat på min dator på jobbet. Får se hur det går. Har förstått att till exempel Outlook är helt annorlunda. Eh ... spännande ...

Sen åt jag lunch och men innan dess pussade jag P som var i huset. Han var på ett annat företag i samma byggnad, men jag visste ju om att han skulle komma så jag hann träffa honom. Sen visade det sig att han skulle käka nåt och då fick han komma och äta med mina kolleger. Det var trevligt! Han borde komma oftare!

Och sen var det möte hela eftermiddagen. Ett bra möte. Fick en massa information som jag tycker är bra att ha. Gillar att veta vad som händer. Nu vet jag mer.

Sen var liksom dagen slut. För jag skulle ju till Fotografiska där en vän från förr skulle vara med på Artist Talk. Fine mellansonen och jag träffades på Tacostället vid Slussen och sen kom före detta maken också. Kompisen från förr blev mäkta förvånad när vi kom tillsammans - gamla mannen och jag. Och med ett av barnen! Han blev lite nostalgisk, tror jag. Efteråt, när vi köpt varsin bok av honom och fått den signerad, så gick vi ut från rummet där det där pratet hölls, och gissa en endaste gång vem som satt där och fikade med en kompis? Äldste sonen. DET var en överraskning!

Och nånstans så inser jag ju hur bra vi hade det för länge sen. På 80-talet. Vi levde ett liv mitt i allt, men det hände ju inte ett skit med oss. Och jag ruttnade. Och vi skildes.

Och jag är så glad att ha ett annat liv idag. Även om jag faktiskt inte tror att gräset är grönare nån annanstans. Idag. Men då var det det. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag trodde inte på skilsmässor ända tills det var min tur. Och idag tror jag inte heller på skilsmässa. Men nu är jag ju ... vuxen.

Hur som helst - den där gården vi bodde på, på 80-talet. det var ett bra ställe att bo på. Och alla de unga som bodde där har liksom blivit nåt (eller om de redan var det när vi bodde där?) Det är journalister och fotografer och musiker. Hur kom det sig? Bor människor med stort bekräftelsebehov på samma ställe???

---

Idag sa en kollega att hon verkligen vill umgås mer med mig. För hon tycker om att PRATA med mig. Och jag blev så innerligt glad!

Och jag har haft kavaj i två dagar och flera har sagt att jag är så snygg (och jag har förklarat att jag har kavaj eftersom jag inte har orkat stryka och därför inte har några kläder att ha på mig och därför satte på mig kavajen över de skrynkliga kläderna ..). Men jag är snygg i håret också. På riktigt!

Och jag har också ett ganska stort behov av bekräftelse. Fortfarande.

Så har P sett till att den där djävulsmatchen på söndag byts mot bättre tid på lördag. Och alla är glada.

Dessutom är slängen av Tourettes över. Och kanske orkar jag läsa boken om Ingrid Betancourt idag. Trots att de bara är i djungeln och övervakade i fångenskap hela tiden.

Men jag är gladare. Eller är det uppenbart?