Bo

Dagen började med att jag hade en känsla av att vara mobbad på jobbet. Jag har insett att min chef nog vill bli av med mig. Varför skulle hon annars bete sig som hon gör? Igår gav hon galna arbetskamraten en order - att han och jag inte får ha semester samtidigt. Vi måste täcka upp för varandra. Idag satte vi oss och tittade på vad vi kan göra åt saken, bara kollegan och jag eftersom chefen var borta hela dagen. Vi tittade på hela avdelningens gemensamma sommarschema och förstod vad hon håller på med - hon räddar sitt eget skinn. Såklart. Det visar sig att en av de nyanställda börjar hos oss i mitten av juli (vilket är helt skadat i sig. Normalt finns det absolut ingenting att göra då, eftersom alla är på semester ...) och just då råkar chefen vara på nån dyr utbildning och kan inte ta hand om den nyanställda som hon borde. Man blir så trött. Så trött.

Allt är så förutsägbart. Och hon vill ju bara visa upp för nån annan (högre upp i hierarkin) att hon har löst alla problem. Alltså - alla sina egna problem. Och dem drabbas galna kollegan och jag av istället.

På ett sätt är det ju nästan komiskt.

Jaja.

Vi var på barnfotboll tillsammans idag. Det var roligt. Alla föräldrar har det roligt och skrattar ihop. Barnen var duktiga också.

På hemvägen gick solen ner och jag vet var jag vill bo. Så att jag ser solen. Jag mår bra av solen.

Nu ska jag snart gå och sova. Imorgon ska jag på middag hemma hos Kattfröken och daen börjar med andra jobbet.

Håhåjaja.