Plus och minus

Jag börjar med de mindre bra grejerna.

- P fotograferade mig med iPaden och skickade bilden till min hemmailadress. Eftersom vi har Mac och nåt jävla operativsystem, eller vad det heter, som är helt åt helvete jävla svårt att använda (INTE användarvänligt eftersom allt ska göras i ungefär sjuhundra steg) så måste man spara ner bilden på det mest komplicerade sätt för att sen använda den där den ska användas. Skit! Jag verkligen HATAR att känna mig som en idiot som inte fattar hur man ska göra. För jag är OVAN vid att göra saker på ett komplicerat sätt.

- Riddarholmens Valborg är helt värdo. Vackert att gå dit och därifrån, men sen? Hallå? Måste man köpa båt för att se den jäkla brasan? Och trängas med varenda kotte som bor norr om Skanstull är inte min favoritpryl.

- Var på balett på Operan igår. Jag tror att jag helst vill se klassisk balett eller Bounce. Sån där knyckdans som dansas barfota kan de väl dansa hemma hos sig själva? Jag önskar att man ska förstå vad saker handlar om utan att det förklaras med stämsång på engelska (Flickan med svavelstickorna) eller coola kläder av ny designer och samplad Bach (Kom ni döttrar). Tacka vet jag de klassiska stegen och tyllkjolar (Tyll). Kalla mig stofil och bakåtsträvare. Gör det. Det är okej!

- Vi är bjudna på middag på lördag hos villavännerna (tror jag), men 1) vi har inte fått inbjudan vi fick för en vecka sen bekräftad 2) yngste sonen har fotbollsjävlamatch på söndagen klockan 8.15. Åt helvetejävlatidigt efter en sån middag. Vet jag redan nu. Och P kommer sitta och stressa med maten (vilket är lönlöst eftersom maten brukar serveras ungefär tre timmar efter ankomst. Och det gör absolut inget. När man vet om det.) och jag tycker att det är sent att få veta på onsdagskvällen att helgen är förstörd på grund av en femmannamatch i Tjottahejti i ottan på söndagen.

- Idag började en ny assistent som ska göra saker som är identiska med dem glada arbetskamraten gjorde. Det var ju synd att det skulle ta ett år innan de kom på att det hon gjorde var ovärderligt. Pellejönsar. Och den nya verkar tråkig och ser EXAKT ut som den vikarierande juniora assistenten vi har på deltid just nu. Det är konstigt.

- Jag jobbar på. Men jag aktar mig noga för att skratta högt. Då kan ju nån komma och tro att jag fikar för länge (tillsammans med alla andra). Tro att jag har för mycket tid över eftersom jag gör mitt arbetet på rutin (och ja - det stämmer! Och ja - jag har redan sagt det här för länge sen till chefen men nej - hon har inte lyssnat)

- En kompis från en kurs jag gick för en massa år sen, har dött. Jag blev jätteledsen. Jag gillade honom. Han var klok. Även om vi inte har setts på många år så hade vi i alla fall kontakt via Facebook och han skrev gulligt när jag fyllde år. Usch. Nu blir jag lite tårögd igen. Tårögd till skillnad från att vara torrögd.

Okej. Nu ska vi se om jag kan uppbringa nån positiv känsla också. Har bara svordomar på hjärnbarken. Tourettes? Måste tänka på gröna ängar och sol och fina hundar och katter och cocosbollar(???) och violer som luktar gott och varma bad och glada stunder och champagne och tryffel och pasta (nej! Inte pasta, jag menar ju blomkål!) och riktigt jasminte och vacker himmel och mjuka tyger och nåt blått, nåt lånat och gift (nu höll det på att bli negativt. Jag menar ju inte gift. Jag menar bröllopsartat på bokmärken) och små fina ärter och blåbär och en god biff och att dreja och fina smycken och blomblad på sängen (HAHAHA) sådärja. Nu kanske jag kan tänka positivt igen. Lalala ...

Lalala (i repris. För säkerhets skull.)

- För det första känner jag att jag har läslust. men jag måste hitta den perfekta boken att fortsätta läsandet med efter bra start med Eld, som jag läste ut häromdagen. Läslust är bra!

- Osso bucco är jättegott! Det fick vi hemma hos Kattfröken med familj på Valborg. Köttet liksom ramlar ju av benet på ett sätt som i alla andra fall skulle vara groteskt, men om det har legat i en gryta i en evighet är det godaste, goda. Gremolata är också gott.

- Båda sönerna var hemma och fikade igår. Och äldste sonens sambo. Jag älskar de där två människobarna så mycket att jag spricker. och den tredje lille gubben som är deras lillebror är också finaste, fina. Synd bara att äldste sonen håller på med veganerier. Det är ett otyg. Jag tror på att skippa socker istället. Särskilt om man dreglar av längtan efter grillat kött. Han gick hem när vi andra gick för att äta middag på Jimmys steakhouse innan jag gick på baletten. Stackars pojke.

- Jag har bokat bord på Buddakan i New York. Det är en restaurang som alla som har sett Sex in the city, känner till. Inte jag då eftersom jag inte var nåt fan av den serien. men den har fått väldigt bra recensioner. Så nu ska vi dit.

- Jag får tillbaka ganska mycket pengar på skatten eftersom min excellenta revisor, tillika make, har räknat fel fast det blev rätt. Så nu ska jag köpa en häst. NEJ. Det ska jag ju inte. Jag ska vara präktig och sätta in pengarna på banken. Och äta på Buddakan kanske. Och köpa kläder i New Jersey där de inte har nån moms på kläder. Ett par Crocs som är fina ska jag också köpa.

Men först - JÄVLAR! Så. Äntligen fick det där Tourettiga utlopp. Det har legat och liksom väntat på att få komma ut. Så istället för att sparka på en dörr (som också skulle kunna funka) så svor jag med versaler.

Allt har att göra med den där fotbollsmatchen på söndag morgon. Den förstör så mycket. Fick till och med svårt att andas, på riktigt, på grund av den. Dubbelslag på hjärtat. Det var länge sen. Anade inte att det skulle bli SÅ jobbigt. Jag känner mig trängd och berövad på tid och liv på grund av den. Vill slappna av när jag ska på middag.

Dags att tänka på violer och mjuka tyger igen.

Och nu är det godnatt. (Vioooler. Lalala ...)