Nu har jag varit hemifrån lördag till lördag och jag längtar hem nu. Jag vill kramas med familjen. Önskar att äldste sonen bodde hemma och att jag var där också så att jag kunde sitta vid hemdatorn och skriva det här medan han höll på med mitt hår. Eller att mellansonen masserade mina axlar. Eller att yngste sonen satt i mitt knä. Eller katten låg vid datorn och spann. Och att P bara var där.
Men. Nu är det ju inte så. Jag sitter i en lobby på ett hotell i Sydamerika. Och det är ju kanske spännande på sitt sätt. Men jag är så trött. Hade gärna vilat, men här sitter jag och tycker ganska synd om mig själv medan mina kolleger MÅSTE träna och jag har löst logistikproblem med kolleger som kom i morse och just har käkat middag. Vi andra äter 21. Alltså 01, svensk tid. Hejåhå.
Igår hittade jag ett fantastiskt trevligt ställe med hjälp av Tripadvisor. Angav var jag är, vilken typ av mat vi ville käka, hur mycket det fick kosta och hur långt ifrån mig stället fick ligga. Fick värsta bästa förslaget på ställe - Juana M. Dit kan man gå igen!
Jag är trött. Vill sova i några dagar. Eller gråta lite. Saknar glada kollegan.
Jaja. Alla glada tillrop jag kan få stärker. Facebookhälsningar och mail. Jag behöver det. Berättelser om vardagliga saker. Vad som hänt på tunnelbanan eller på Konsum. Skulle aldrig. aldrig kunna åka iväg längre än så här från Sverige.
Jodå. Det händer roliga saker också. Såklart. Hela veckan i Bryssel var väldigt glad. Med pålitliga kamrater. Träffade kompisen från USA med son och man. DET var trevligt! Skrattade mycket hela veckan. Här är det torrare. Mer prestigefyllt på ett tråkigt sätt. Har en kollega som gör mitt jobb också. Irriterande. Kan jag gå hem och sova då kanske? Eller åka hem? Vi hade en sammandrabbning idag. Hon är lättirriterad och inte så kamratlig som jag trodde. Hon fräser väldigt fort och i onödan.
Nog med ruttenhet nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar