Resdag 1

Måste bara börja med literann om min syn. Jag har progressiva glas i bågarna och det är så bra så. Men ... När jag sitter vid datorn som jag gör idag, utan stor skärm, så ser jag fan inte vad jag skriver. Alla sätt jag vrider huvudet på, blir fel.

Jag tror att jag ska börja med taxiresan jag gjorde i fredags. Från jobbet. Hade en himla massa att bära - omöjligt att ta på tunnelbanan.

Vi hamnade ganska snart i ett samtal om beroenden (vi pratade om telefoner som ledde till datorer som ledde till att jag berättade om yngste sonen som för första gången nånsin har fått spelförbud på dator och TV. Det gick liksom överstyr för nån vecka sen.) När vi hade kommit en bit på resan så berättade taxichaffisen, som var i 35-årsåldern från Järfälla, att han är nykter alkoholist sen ett år tillbaka. Så jag ställde en massa frågor.
Längtar han nån gång efter att dricka?
Nej, det är inte värt det. Han hade vaknat i främmande portar för många gånger och dessutom separerade han för tre år sen så den 7-årige sonen flyttar mellan dem.
Hur insåg han att han var alkoholist?
Ja, det där med portarna var ju såklart ett skäl. Men också det att han inte bara drack en eller två öl, han drack 22 och ingen kunde nånsin lita på honom även om han aldrig blivit aggressiv. Aldrig!
Drack han tills han kräktes?
Nej, enda gångerna han hade kräkts var när han dagen efter hade tagit den öppnade ölen bredvid sängen och det hade vänt sig i magen på honom därför att ölen var dålig (Avslagen. Äcklig.)
Hur gjorde han för att sluta dricka?
Hans föräldrar hade hämtat honom för ett år sen, kört honom till nån avgiftning och han fick nån sorts insikt om att man måste kämpa.
Hur känns det nu?
Det känns bra. Men det är såklart inte så roligt varje dag, men det är det ju inte. Han tvingar sig att le, att gilla läget. Så blir det bättre.

Sen var vi framme. Och jag tror att det var de mest givande 25 minutrarna på mycket länge.

Så jag tackade för samtalet och gick hem och hade fredagsmys varvat med strykning, packning, matlagning och ätande vid TVn. P tvingades också jobba. Han hjälpte mig att ladda ner grejer på iPaddorna, sex stycken, och det uppskattades verkligen. En kollega som skulle gjort det, insåg sent att han inte visste hur man gör, så jag fick ta med dem hem och offra fredagkvällen hemma. Nu är jag inte hemma på tre helger, så det brände ordentligt bakom ögonlocken när jag förstod att en hel del av vår kväll skulle gå åt till jobb. För P.

Jaja. Nu är jag i Bryssel. Skriver om det i nästa inlägg. Det blir så långt annars.