Tungt

Sov skitdåligt inatt. Vaknade av allt möjligt. Mest stress, tror jag.

Och idag hade vi möte. Jag knaskillen och chefen. Nånstans mitt i sa hon att hon tyckte att vi skulle försöka vara lite positiva. Jag bröt ihop.

Berättade om hur 2011 har varit det värsta året nånsin. Om hur ingenting händer av det som jag och ledsna arbetskamraten har bett om i ett års tid (och nu har ju ledsna arbetskamraten slutat och det är också gräsligt). Och jag och knaskillen har absolut inte hittat nåt sätt att jobba ihop eftersom chefen måste vara övervakare till knaskillen (vilket jag förstår, men låt honom göra nåt själv.)

Och jag bad henne att inte alltid ha lösningar när man försöker bolla med henne. För som chef blir det ett slutgiltigt beslut, inte ett råd.

Jag tror, och hoppas, att hon tog allt vi sa på allvar. Att hon kanske nånstans djupt inne fattar att hon ska bry sig om sin lilla desillusionerade grupp istället för att skaffa sig en allt brunare tunga.

Frågan är ju - hur hamnade hon där hon är? Jo. Hon är listig som räv och hal som en ål. Tar de chanser som ges. På andras bekostnad.

Nu önskar jag mig en omorganisation.

Och fred på jorden.