Onsdag

Fattar inte att jag är så trött. Gick visserligen upp sex i morse för att gå till andra jobbet, men ändå. Jag vill bara sova, sova, sova.

Känner mig fruktansvärt okoncentrerad på jobbet. Det har så klart att göra med att ledsna arbetskamraten slutar och att jag gömmer alla sorgligheter vad gäller det och hela den tsunami av minnen som brutit lös inombords. Minnen av förra årets uppbrott. En ny skilsmässa från kolleger. Jag orkar inte med fler.

Och tokpojken jag ska arbeta med har insett sina begränsningar, tror jag. Han vill sluta. Fast han säger så klart inte att han har en för stor rock, han säger att han inte är så intresserad av de arbetsuppgifter han inser att han har. Fast ... han borde kanske ha tänkt på det innan han tackade ja till att bli fast anställd?

Min plan är att arbeta med internkommunikation framöver. Vet bara inte riktigt hur jag ska framföra det. Och till vem. Börjar med kompisen på HR, tror jag. En lunch med henne så ser vi vad som händer!

Just nu skulle jag vilja ha en liten slav som gjorde allt jag sa åt den. "Ring dit och fråga om det här", "Skriv anteckningar från det här mötet", "Kontakta den där mänskan och kolla upp de här sakerna och skriv det i nån sorts excelark". Jag orkar inte prata med folk. Typ. Organisationsstrejk (alltså jag orkar inte organisera).

Jaja.