Blev meddragen på middag med tyska kolleger i tisdags. Det var trevligt! Käkade på Gyldene Freden och det var gott! Knaprig spädgris, minsann! Dessutom fick jag höra att min äldste son gör ett sååå uppskattat job åt några av dessa kolleger och hoppades att han verkligen skulle arbeta under julen. Det trodde inte jag att han skulle och de blev nog lite besvikna.
Men dagen efter kom en av dem och berättade att han visst skulle arbeta i jul. Hade jag ingen aning om, men jag blev glatt överraskad eftersom det är bra både för honom och mig. Trevligt att ha honom där, liksom. Märkligt att de tyska kollegerna vet mer om familjens förehavanden än jag. Nåja.
I fredags hade vi julfirande med jobbet. Julbordsbåt i några timmar sen gick vi vidare för allmänt dryckjomsintag. Och det är ju då, vid de tillfällena, man har prata med folk om viktiga saker. Som sociala medier, homosexualitet och situationen på arbetet. Jag tror att jag fick några av dem att tänka en extra gång innan de öser sina fördomar över den som skulle kunna kallas gay. Jag blir så trött. Men det bästa var ändå att få tillräckligt mycket uppmärksamhet från ett par, tre personer som behöver höra vad som krävs för att styra upp arbetet hos oss. Däremellan fick jag ganska mycket information från chefens chef om hans liv som ny i Sverige och hans på/av-förhållande med gift kvinna. Very interesting. Och roligt att han lättar sitt hjärta för mig. Men jag känner tydligt att han känner förtroende för mig. Det är bra!
Nej. Nu måste jag nog faktiskt betala lite räkningar. Vi har liksom inga pengar på det gemensamma kontot. Det här med jul kraschar ju varenda liten uträkning - nu måste vi skjutsa in mer kosing (från det dessvärre icke outtömliga egna kontot).
Har dessutom nån eller två klappar som borde köpas in. De svåraste. Och inslagspapper i massor har vi. Köpte för halva priset efter förra julen. Herregud. Vad trode jag? Att vi skulle förse hela Sjöstan med julklappar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar