Igår var det kalas på Kungsholmen. Vi var där. Det bjöds på långkokschili med tillbehör och därefter den godaste citrontårta jag nånsin ätit. NÅNSIN!
Trevligt hade vi det också. Kattfrökens alla långa, tunna söner var där och jag önskar att mina långa, tunna söner också hade varit med. Men det var bara den lilla, korta ongen som följde med och han tycktes inte ha fått tillräckligt med mat för när vi skulle gå så tiggde han till sig både hallon direkt ur skålen och senare även chips i plastpåse som färdkost. Ack ja. Han hade haft en lika bra kväll som vi andra. Även om min var litegrann som Emils när han hade huvudet i soppskålen. Jag har bomull runt både hjärnan och huvudet i övrigt. Snuvan har liksom borrat sig in och ner till vartenda skrymsle och kavitet allt över halsen har att bjuda på. Hosated en del också och det är inte roligt när man är på kalas. Vare sig för en själv eller omgivningen.
Jag somnade kvickt efter resa med typ alla kommunala färdmedel Stockholm kan erbjuda - buss, tunnelbana och tvärbana. Sen sov jag faktiskt i nästan 12 timmar. Bästa botemedlet, tror jag.
Åter till kalaset. Födelsedagsbarnet fick den väldiga konservburken med confit de canard från Paris och flaska rött till detta av oss och det kändes som en bra present! Och deras katt - en sån väldig herre han har blivit. Särskilt i jämförelse med Lilla M (Jaha? Så var namngivningen till ingen nytta ...)
Här kommer bilder på både storkatten och lillkatten (nu ångrar jag att jag aldrig tog nån på citrontårtan ...) -
Kattlåda?
Favorittillhåll för Lilla M,
vår egen kattfröken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar