Men det är ju så jobbigt med svart. Och det där med att det är jobbigt att utvecklas? Är det det jag gör? Vad lär jag mig just nu?
När kollegan blev arg på mig i morse för att jag, som budbärare från chefen som åkt på semester när det är som mest att göra, la fler bördor på kollegans axlar och fick en utskällning som gjorde mig så ledsen, så ledsen. Jag grät i en halvtimma. Ser fortfarande ut som sju svåra år kring ögonen. Tack och lov så finns det andra kolleger som ser, förstår och tröstar.
Men. Jag vill inte vara 45 och ett halvt år och gråta på arbetet. Jag vill skratta. Ha det roligt. Längta till arbetet samtidigt som jag vill komma hem och vara glad. Jag vill inte känna hur tårarna kommer tillbaka när jag inser att dyra favoritbadskummet har runnit ut i badkaret till ingen nytta. Eller bli überbesviken när det inte finns tid för fiskpedikyr eller zonterapi i morgon när jag är ledig.
Jag önskar mig ett nytt jobb. Jag inte bara önskar mig ett - jag söker. Annars lär ju inget hända ...
Såvida jag inte reser mig och går och tar tag i alla de där idéerna som finns hela tiden. kokboken, telefonitjänsten, barnboken, spelet, röstjobben.
Resa mig och gå. Är det ett alternativ? Inte än. Snart är det sommarlov och jag ska hämta energi från den egna och andras inre källor. Eller så. Men sen. Den 7 oktober. Det är då jag ska ta beslutet. Är allt skit då så reser jag mig och går. Oavsett.
Ser fram emot det vita.
1 kommentar:
Men det är ju det sannaste som finns det där att kris är utveckling!
Om man mådde bra och var nöjd skulle man inte hitta drivkraften till radikala förändringar!
Det är bara lite olika hur mycket ner i botten man måste komma innan man GÖR något..
Och att vara en viss ålder och känna och bete sig på ett visst sätt.. antingen blir man äldre och fattar att man fortfarande har alla åldrar och känslor inom sig.. eller så blir man avtrubbad och lat och slutar reagera!
Men allt det här vet du ju redan!!!!
Var bara tvungen att påminna både dig och mig!
KRAAAAAAM!!!!!!
Skicka en kommentar