Skojigt på tunnelbanan

Det är så fullt på tunnelbanan. Man måste få sittplats annars dör man. Som tur är så kan jag ju knepen med var på perrongen dörrarna kommer och så. Får i 9 fall av 10 sitta. Tack!

Idag var det lika fullt som vanligt och så fort nån reser sig upp så sätter sig nästa mänska.

Vi kom till Gamla Stan. Ett par på sätet mittemot gick av - två platser lediga. En lite sluskig kille i 40-årsåldern sätter sig på sätet vid fönstret. Han suckar lättat och lägger upp båda benen på sätet bredvid. Jag tittar på honom. Han ler. Jag ler. Inser att han skojar. Man kan inte sätta sig så i full vagn. Han säger "Äh, jag bara skoja´". Ingen annan ser nåt. När han tar bort benen kommer en kille snabbt och vill sätta sig. Den roliga slusken byter säte så att det ska bli svårt för killen som vill sitta att sätta sig. Än en gång säger slusken "Äh, jag bara skoja´" och ler. Jag ler. Killen som vill sitta ler absolut inte. Han säger "Det är ingen som skrattar?!" Sen går vi av båda två. För mig gör det inget att ingen skrattar. Vi har haft det lite roligt i två minuter. Det räcker.

På hemvägen hör jag hur ett långhårigt par i tjugoårsåldern pratar. Killen berättar hur hans hår en gång fastnade mellan dörrarna när han lutade sig mot dörrparet. När tåget kom till nästa station, där han skulle av, så visar det sig att det är dörrparet mittemot som öppnas. Killen tänker "Shit!" och tvingas stå kvar med håret i kläm tills han kommer till en station där "hans" dörrpar öppnas. Ho-ho-ho!

Att åka kommunalt är roligt!