Winning!

Hihi! Jag är en vinnare! Mitt lilla företag sponsrar Hammarby och där har man haft ett litet lotteri bland oss som är Hammarbys Vänner. Jag vann! Fyra matchbiljetter och fyra signerade matchtröjor.

Det var dagens gladaste nyhet!

Har köpt present till studentskan - biobiljetter. Bra.

iPads finns tydligen på Media Markt så jag får väl tvinga iväg P med mig i bilen så kan jag köpa en!

Uppsalasonen kommer hem. Idag har han sagt. Men snart är det i morgon, så jag undrar. Han ska vara hemma typ hela sommaren!

På torsdag ska yngste sonen på kalas, efter det åker vi till Ps pappa.

På söndag ska vi träffa lillebror och pappa med små familjer.

Winning!

Huvudvärk grande

Jag ska åka till Amsterdam nästa vecka. Måste köpa ytterligare en iPad till jobbet. Man måste beställa. Hinner inte fram.

Sitter med i nån sorts jätteprojekt som jag inte tror på. Försöker påverka folk som kan påverka andra, att göra det. Lägg tid och pengar på bra saker. Sånt som kommer att användas.

Får inte av en ring på höger långfinger. Kan inte mosa i köttfärs med ringar. Det blir ingen mat förrän P eller mellanson kommer hem.

Jag borde cykla till Kungsan morgon och kväll. Men då blir jag svettig och jagvill inte duscha bland råttorna i källaren på jobbet.

Borde och borde och borde.

Trött.

Har huvudvärk.

Solitär

Personalfest igår. Jag känner mig som en egen ganska trevlig ö som flyter omkring oberoende av det mesta. Eller ska jag säga till synes oberoende? Jag vill ha en bästis på jobbet. Jag vill skratta initierat åt ett och annat. Kunna återvända till en och samma för avstämning efter utflykt.

Börjar förstå hur killar har det. Aldrig bästisar. På det sättet.

Jag känner mig allena.

Även om festen var rolig och som sagt, jag känner mig som en trevlig ensam ö. Folk vill vara runtikring. Det är bra. Men ändå - ingen självklar att dela med. Vad nu dela är. Skvallra? "Hörde du att ...?", "Har du sett ...?". Nej, det är inte det jag är ute efter. Men att prata med nån som vet vem jag är och som jag känner på samma sätt för. Nu blir det mer utspritt.

Jag saknar glada arbetskamraten och lilla arbetskamraten. Mycket.

Skojigt på tunnelbanan

Det är så fullt på tunnelbanan. Man måste få sittplats annars dör man. Som tur är så kan jag ju knepen med var på perrongen dörrarna kommer och så. Får i 9 fall av 10 sitta. Tack!

Idag var det lika fullt som vanligt och så fort nån reser sig upp så sätter sig nästa mänska.

Vi kom till Gamla Stan. Ett par på sätet mittemot gick av - två platser lediga. En lite sluskig kille i 40-årsåldern sätter sig på sätet vid fönstret. Han suckar lättat och lägger upp båda benen på sätet bredvid. Jag tittar på honom. Han ler. Jag ler. Inser att han skojar. Man kan inte sätta sig så i full vagn. Han säger "Äh, jag bara skoja´". Ingen annan ser nåt. När han tar bort benen kommer en kille snabbt och vill sätta sig. Den roliga slusken byter säte så att det ska bli svårt för killen som vill sitta att sätta sig. Än en gång säger slusken "Äh, jag bara skoja´" och ler. Jag ler. Killen som vill sitta ler absolut inte. Han säger "Det är ingen som skrattar?!" Sen går vi av båda två. För mig gör det inget att ingen skrattar. Vi har haft det lite roligt i två minuter. Det räcker.

På hemvägen hör jag hur ett långhårigt par i tjugoårsåldern pratar. Killen berättar hur hans hår en gång fastnade mellan dörrarna när han lutade sig mot dörrparet. När tåget kom till nästa station, där han skulle av, så visar det sig att det är dörrparet mittemot som öppnas. Killen tänker "Shit!" och tvingas stå kvar med håret i kläm tills han kommer till en station där "hans" dörrpar öppnas. Ho-ho-ho!

Att åka kommunalt är roligt!

Möten

Jag träffade en granne från förr på Konsum. Hon bor här i området. Är skild. Jag hoppas att hon ringer numret på visitkortet jag gav henne. Vore trevligt att ses. Har inte sett henne på 15 år, men när de stora pojkarna var små så umgicks vi ganska mycket. Hon var sig lik!

Jag har en kusin i London. Han bor med sin flickvän i Kensington. P ringde dem aldrig trots att han var i närheten och hade telefonnumret. Antar att tiden var för knapp och sällskapet för trist för att presentera för släktingar. Typ. Han har hur som helst kollat efter bekanta ansikten i kvarteren kring hotellet. Nada.

Men idag på Heathrow så möttes de. Alla skulle hem. Olika flighter, men i alla fall. De träffades där de skulle. I England.

Konstigt ändå. Världen är så liten.

Lite ångest då då

Nu ska jag skriva av mig. Det kan hjälpa mot visst.

Tre saker.

Nummer ett:

Vi hade gruppmöte idag. Mot slutet fanns det utrymme för frågor. Jag undrade några saker. För det första undrade jag hur många som skulle på personalfesten på fredag. En. Av nio. Den enda är jag. Sen ställde jag frågan om eller kanske snarare när chefen skulle gå på chefskurs. Hon fattade ingenting. Som vore man född med egenskaper som chef. Som fanns där inget att lära. Efteråt förstod jag att en kollega tolkat det som direkt kritik mot chefen och att det var ett sånt samtal som jag borde haft med chefen i enrum. Det tycker inte jag. Du kan inte ställa vem som helst att dirigera en professionell orkester lika lite som du kan låta vem som helst basa i ett restaurangkök. Man måste lära sig. En genväg är att gå en kurs. Det här blev ju inte sagt, men i alla fall. Kanske satte det myror i huvudet på chefen "Vafalls? Är jag inte den bästa chefen ever? Ska jag gå en kurs?" eller "Ja, vilken bra idé. Att gå kurs verkar ju lämpligt. Jag har mycket att lära eftersom jag aldrig någonsin har varit chef tidigare". Men jag, jag tog åt mig av den som tolkat det som direkt kritik. Kände mig elak. Det vill jag ju inte vara. Men jag fick veta att min chef inte har någon särskild insikt om sitt arbete. Det var inte så uppmuntrande.

Ångest nummer ett.

Nummer två:

P har på nåt sätt huvudansvaret för yngste sonen. Det har bara blivit så. Jag har redan gjort det där. Stekt pannkakor till utflykter och gått på alla föräldramöten och åkt till Gotland med mellansonens klass och ... ja, allt det där som hör barn till. Nu har jag ingen koll. Alls. Måste skriva listor på vad som ska med till skolan och varför och hur mycket och exakt när. "Gympa. Vad kan man behöva då? Ett volleybollnät? En matta att landa i efter stavhoppet?" Nej, det räcker med nya strumpor och kallingar i gympapåsen som hänger på kroken. Allt annat är redan förberett av P.

Jag är på samma gång utanför och fri från ansvar. Det är jätteskönt när P är hemma. När han inte är det känns det förnedrande att inte vara med på banan.

Ångest två.

Nummer tre:

Tänkte vara lite mysig och trevlig och göra en kaka. En morotskaka. Som här har rivits morötter och krossats valnötter och pressats citron och gåtts och extrahandlat vaniljsocker eftersom vi visst inte hade nåt. Sen satte jag formen med innehåll lite för högt i ugnen så att den blev lite, men bara lite svart. När jag tog ut den gungade den betänkligt. Liksom skvalpade på insidan. Jag smackade på den goda philadelphiaosten i alla fall. Nu har vi just satt i oss en varsin bit. Den rann i mitten. Det var inte särskilt charmigt.

Ångest tre.

Nu har skrivit om det här och nu ska jag inte älta det mer. Försöka att inte älta det mer. Jag ska istället tänka på de bra saker som har hänt idag.

Hur yngste sonen låg nära, nära i morse när vi vaknade.

Hur han inte vare sig blev ihjälkörd eller bortrövad idag när han gick själv till skolan i morse när jag åkte för att extrajobba.

Hur mellansonen kom emot mig på gården och ropade "Mamma!!!" när jag kom hem.

Hur trevlig lunch jag hade med närmaste kollegan.

Att vi fick 72 kvadratmeter monteryta på en kongress där vi egentligen bara skulle haft 54.

Att det var jättebra att jag fick tag i den där braiga boken idag.

Att jag hela dagen har klarat mig undan regnet eftersom jag har suttit på tunnelbanan eller tvärbanan eller varit inomhus på jobbet när det regnat som värst.

Att det var väldigt bra att jag tog på mig jackan idag när jag gick till jobbet i morse eftersom det var kallt igår när jag inte tog den på mig.

Att jag blev glad när jag hörde Psychadelic Furs när jag tog med iPoden till toan på jobbet.

Att det var en koltrast och inte en råtta som hastade över gångvägen på väg till extrajobbet i morse.

Att P kommer hem i morgon.

Att jag ska gå och lägga mig bredvid den älskade lille sonen nu.

Mindre ångest!

Aska

P åkte till England igår. Han klarade sig undan askan. I alla fall ditåt. Får väl se hur det går i morgon när han ska hem ...

Yngste sonen kom hem efter lååång dag. Friluftsdag + fotbollsträning till kvart över åtta. Han var trött och tystlåten. Mellansonen pratade detso mer under middagen. Jag gillar middagssamtalen.

Senare, när det var läggdags för liten pojke, så sa han "Jag saknar pappa!" och det förstår jag. De dagar de inte tillbringat tillsammans är lätträknade. Det är ju jag som far kors och tvärs. Pappa är alltid hemma.

Sen somnade han och jag Skypade kort med P som visade London utanför Starbucks - där de alltid har fri surfning (utom på Schiphol).

Jag saknar också P. Han är ju som sagt alltid hemma. Även om det var skönt att vara lite "själv" så längtar jag efter honom. Men det behövs väl frånvaro för att längta efter samvaro!

Nu hoppas jag att askan försvinner så kommer han hem som han ska.

Snabb, snabbare, snabbast

25 maj. Snart är det sommarlov. Bara en kort vecka, Kristi Himmelfärdsledighet, några dagar på jobbet, fem nätter i Amsterdam och midsommar innan fem veckors härlighet.

Jävlar vad dagarna rasslar på. Jag hänger inte med. Fattar inte hur vissa saker ska hinna bli gjorda.

Jag är redan ledig i huvudet. Igår köpte jag fyra böcker att läsa i sommar - Den röda grevinnan, Just kids, Erlend Loes senaste (konstaterade för övrigt att jag har läst allt av honom. Till och med barnböckerna. Jag gillar honom skarpt!) och En dag. Egentligen skulle jag köpa Den sista föreläsningen, men hittade den inte. Så idag var jag tvungen att gå ner på byn på lunchen. Och - se där - 39 kronor på REA-bordet! Då kostade jag på mig att köpa Lady Gagas nya CD också - specialpris. Och en turkos blus att ha i Italien. Halva priset på den!

Som sagt - sommar! På väg från pendeln i morse ryckte jag åt mig en vit och en rosa kaprifolkvist och en lila syrén att sätta i vas på jobbet. Blommor är da Thing!

Blomsteraffär???

När sex blev tre

ERFA-salong idag. Till i fredags skulle sex personer ha kommit. Sen föll de ifrån en efter en.

En skulle resa till Tyskland i arbetet.

En fick sjukt barn.

En skulle på löpartävling med sitt barn.

Men vi var tre tappra som träffades. En från långt åt helvete som jag gläds åt att hon orkar vara med trots lång resa hem mitt i natten. En husägare från närmare som det också är trevligt att träffa. Men de andra? Hur ska jag göra? Jag som lät bli både fotbollsmatch och att se yngste sonen promenera omkring med sitt lag på planen i halvtid.

Nej, jag är ingen martyr. Men hade jag planerat träff för tre så hade vi lättare kunnat välja dag och då hade jag valt en annan dag än denna dag.

Nåja - trevligt att träffas var det även om det känns en smula misslyckat att så många föll ifrån.

Trevlisch

Nu ska jag berätta vad trevligt är.

Trevligt är när goda vänner kommer på middag. Om man börjar med anklever från Hötorgshallen och champagne så börjar det bra!

Om man sen har en massa saker att tala om, mer gott att äta och dricka, så blir det per automatik trevlisch.

Precis som i kväll.

Trevlisch. Jag behöver inte säga mer än så.

Gammalt ändå

När jag var liten för länge, länge sen, gjorde jag nåt få gör nu för tiden. Jag återanvände tuggummin.

Man hade ett tuggummi längre då än nu. Och man hade sina trick för att det skulle smaka nåt så länge som möjligt. Så - jag hade ett Riff med lakritssmak eller Bugg med jordgubbssmak (det var väl ungefär det som fanns ...) som man tuggade och tuggade och tuggade på. En hel eftermiddag kunde samma tuggummi tuggas på. Sen var det middagsdags och då kände man att det skulle vara trevligt med lite tuggande efter maten också. Nu kommer vi till tricket - en sockerbit. Först la man tuggummit på sockerbiten och sen, när man skulle börja tugga igen, så bakade man in sockerbiten i tuggummit. Jag känner fortfarande sötman när man "återupplivade" det gamla Bugget och jordgubbssmaken kom tillbaka. Så här kunde man hålla på i evigheter. Dagar. Veckor.

Men man visste att det var ett gammalt tuggummi. Man visste att det väldigt snart skulle tappa smaken igen.

Som en ansiktslyftning. Alla vet att det är gammalt under.

Denna dag i bilder

Nöjer mig med att visa några bilder från dagen:

En fjäril

En annan fjäril

En blomma

En tredje fjäril

Jag älskar fjärilar!

Dagtur

Har varit i Köpenhamn idag. Önskar jag hade hunnit in till stan, men icke. Hotell vid flygplatsen. Möte.

Men jag hade lite dötid både innan och efter mötet. Så jag köpte två t-shirts från Molo till yngste sonen, en flaska skumpelipump och sen, när jag kom till Stockholm, så köpte jag en Stockholmsmugg på Starbucks.

Dessutom kom jag på en genial idé som jag sen ringde och testade på nördsonen i Uppsala. Han kunde tyvärr berätta att nån annan redan varit genial och att det dessutom inte var särskilt genialt så jag ska kasta idépappret jag skrev på planet. Hm.

Sen - det bästa och lyxigaste på hela dagen - kom min lillasyster och hämtade mig utanför svängdörrarna på Arlanda och lämnade mig utanför sushin här hemma! Hurra! Både trevligt och bekvämt.

I morgon hoppas jag att fjärilarna i Haga sitter stilla. Vi ska till Fjärilshuset på konferens. Jag tar med kameran så kanske jag kommer hem med i alla fall nåt.

Hot!?

Igår pratade jag med Kattfröken i telefon. Kom på ett väldigt roligt hot som med fördel framförs under telefonsamtal - gärna väsandes "jag vet vem du talar med!"

Hoho. Vad kul man kan ha! Vi skrattade en lång stund. She made, om inte my day, så my evening.

Slätstruket

Idag har det mesta utom vädret känts slätstruket. Menlöst, liksom.

Å ena sidan.

Å den andra så satte vi en stor boll i rullning på arbetet. Det kändes bra. Jag ler i mjugg eftersom det kan leda till katastrofer för andra än mig. Såna som kan behöva en katastrof. Ja. Visst är det sorgligt att tänka så. Men det är det enda roliga jag har just nu. I alla fall på arbetet.

Hade utvecklingssamtal. Ser en framtid extremt tom på utveckling. Det känns inte bra. Nån som har ett jobb till övers?

Ger mig hopp

Me like!

Kolla mer här.

Exorcistdröm

Vaknade halv tre i natt. Jag hade sovit i några timmar. Var jättetrött. Och helt full av jobbtankar. De tog inte slut. Jag brukar annars vara ganska bra på att mota bort dem. Som att stänga en dörr till en garderob full av kuddar. När dörren har gått igen så finns det jobbiga inte mer. Det funkade inte i natt.

En timma av ältande gick. Jag tände lampan och läste lite. Somnade om. Slumrade till och vaknade av en fruktansvärd dröm.

Jag låg på en säng. Hade ena armen under huvudet. Nåt eller några barn hasade omkring i rummet. Jag hade koll på rummet. Så ser jag plötsligt att en sån där liten röd gåvagn rör sig. Jag vet med säkerhet att det inte är en människa som rör den. Jag känner att det är nåt ont i rummet. Vagnen slutar att röra sig. Känner en "hand" på huvudet och inser att det inte är min egen. Något har ett stadigt grepp om skallen och jag slits upp ur sängen, slungas mot ett fönster med en kraft som är svår att föreställa sig (typ som att åka bergochdalbana) huvudet är stilla medan resten av kroppen rör sig. Precis innan jag ska smackas in i rutan så stannar kraften upp. Och vänder för färd åt andra hållet. Lika vansinnig känsla. Samma osynliga kraft. Oerhört obehagligt. Ville skrika, men kunde såklart inte. Lyckades öppna ögonen och såg att sonen hade kommit in och lagt sig mellan oss.

Han hade drömt en mardröm ...

Ingen ände på elandet

Vet inte om jag ska skratta eller gråta ...

Har ju försökt få tag i glada arbetskamraten under den senaste tiden. Idoga försök som inte besvarats. Jag har anat ugglor i mossen. Idag fick jag det bekräftat. På mail från glada arbetskamraten.

Hon skrev "Jag hörde av flera att du tycker att jag är feg och bekväm (som valde det här jobbet framför det andra hon också fick) och det är ju synd om du går runt och säger sånt om mig ..." Känn ångesten. Ja. Jag har sagt så. Men nånstans är det ju så att precis allt blir väldigt märkligt när 1) citat tas ur sitt sammanhang 2) nån man pratar med som håller med om det som avhandlas plötsligt vill så split.

Men jag skrev ett mail där jag skrev att jag tycker att hon är feg för att hon inte utmanar sig mer och bekväm för att hon väljer att arbeta med människor hon redan känner framför att starta nåt på helt egen hand och att det var coolt att hon fick de jobb hon sökte men att folk är olika och att det inte är omöjligt att jag själv skulle göra samma sak när det väl kommer omkring.

"Hörde av flera ..." är ju ändå det mest intressanta. Varför ens berätta sånt som är sagt på ett tillspetsat sätt i nån sorts situation som inte ... finns. Vilka av mina arbetskamrater vill mig illa? Vem vill berätta saker för glada arbetskamraten som inte gör henne glad?

Nåja. Jag fick tillbaks ett kortare svar som var glatt och jag hoppas att vi kan fortsätta så. Och gör vi inte det så har jag väl bara än en gång lärt mig att inte lita på någon endaste enda. Och att jag ska hålla käften om allt.

Tid för eftertanke II

Jag hann ju inte skriva det jag skulle för några dagar sen när jag hade samma rubrik som nu.

Så här var det på semestern:

Jag var stressad till i tisdags då jag ringde ett antal samtal, skötte mailhygienen och löste arbetsrelaterade problem. Sen kopplade jag bort datorn, men idag måste jag nog kolla lite mail igen.

Sen i tisdags, efter det att jag smällde ihop locket på den bärbara datorn, har mitt undermedvetna arbetat intensivt. Alla drömmar har handlat om arbetskamrater men bara om dem som slutat på jobbet. Även dagtid har saker formats och blivit tydligare för mig. Och, ska jag säga, det är inte lätt ...

Det jag funderar över kan delas upp i två delar. Den ena kan vi kalla "Relationer" och den andra "Arbetssituationen".

Relationer -

Kontakten med glada arbetskamraten har dött. Hon fick gå, jag blev kvar. Jag ville inte ringa henne och störa med frågor om jobbet eftersom jag från och med nu måste klara mig själv, hon skulle ändå inte bli återanställd (vilket alla utom ledningen såg och ser som en nödvändighet - hon behövs.) Dessutom skulle hon ju söka jobb (och kunde såklart till slut välja och vraka mellan allt hon sökt och fått. Ingen förvånad över det). Men vi har talat med varandra även om samtalen blir trögare och trögare. Mer och mer distanserade. Igår morse vaknade jag av att jag grät efter en dröm där det på nåt sätt var omöjligt att reparera glappet mellan oss och jag sörjde detta. Sörjer?

I morgon ska jag tillbaks till närmsta arbetskamraten och chefen som delar den egenskapen att de båda helst arbetar för sig själva. Ingen av dem är medveten om att det är så. Men de har problem att dela, kan man säga. (Läs samarbeta). Det kan bero på flera saker och nu kommer vi osökt in på del två.

Arbetssituationen -

Innan glada arbetskamraten slutade så hade vi delat upp arbetet mellan oss. Hon tog de mindre eventen och administration av desamma + arbete med "trainings" (kurser) som jag inte har varit involverad i alls. Jag tog de större eventen, ungefär fyra, fem per år + projekt som har med till exempel loggoändring eller företagsvision att göra.

Nu, mina vänner, har jag plötsligt de stora, de små och administrationen på bord. Vänta? Jag gör två personers arbete? Vänta? Jag gör arbete som jag inte har gjort tidigare och som det tar en stund att sätta sig in i? Och VÄNTA! Samma lön??? (Även om jag undrar om en högre lön skulle kunna motivera mig att arbeta hårdare).

Ovanpå detta arbetar jag just nu i en organisation utan ordning och reda som inte bara inbegriper min lilla grupp, eller ens den större gruppen jag tillhör, utan hela företaget, faktiskt.

Med ordning och reda menar jag att var och en vet vad som ska göras, vad som förväntas av mig och vad jag kan förvänta mig av andra. Kort sagt - vem gör vad? Vilket är vårt mål?

Vi arbetar huller om buller och sitter där med våra små bidrag utan att se eller förstå vad som ska göras med dessa ansvarsbitar. Vi ser aldrig bilden av pusslet och vi ser aldrig det färdiga pusslet. Dessutom har vissa trekantiga bitar medan andra har runda.

Jag kräks! I natt drömde jag om chefen. Att hon inte hade gjort det hon skulle. Att hon blev påkommen med att inte ha förberett det viktiga som ska förberedas. Finally!

Nu ska jag nog läsa lite mail för att se om jag får vatten på min kvarn eller inte.

Till hösten ska jag se mig om efter annat. Det här håller inte längre.

Söndagsregn

Tänk om det var så att det regnade en gång i veckan, på en bestämd dag. Det skulle vara ganska skönt! Söndagsregn. En dag då alla är inne och kurar utan att känna att "man borde gå ut".

Bioväder.

Väder att läsa bok i.

Städväd(er)

Dessvärre ser vår söndag i regn icke ut så. För här ska gås på teateravslutningsuppvisning med yngste sonen (kom ihåg att ta med - kattmasken och alla PET-flaskor som sparats i tre månader), sen ska vi hem och hetsförbereda mat innan vi går på fotboll klockan 16 och sen kommer middagsgästerna 18.30. Bra saker alltihop. Bara lite stressigt kanske. Men - som man bäddar får man ligga.

Efter detta behövs en semestervecka.

Rapport från Kreta - ett längre inlägg ...

Igår åkte vi från Platanias i solnedgången och i morse kom vi hem i soluppgången!

Har just laddat ner alla bilder. Mycket från restauranger och barer. Många med yngste sonen och en tallrik calamares, som är det bästa han vet.

Tre poolbilder och sju från stranden, trots att förhållandet mellan vara vid poolen/stranden var det omvända (börja nu inte räkna. Det funkar inte så :)

Vi har haft en fantastisk vistelse på Kreta! Jag rekommenderar det högeligen. Det är tusen gånger mer genuint och på riktigt än vad det är på Kanarieöarna, till exempel. Folk bor faktiskt på Kreta i de små byarna. Lever och bor. Och, har vi lärt oss av reseledar-Anders, kretensarna ser på dem som kommer till Kreta som besökare, inte som turister. Och en besökare vill man ju ha tillbaka (till skillnad från turister som per definition är otäcka, fulla huliganer?) Alla har varit så väldigt trevliga mot oss. Alla! (Utom möjligtvis en servitör som var så uppblåst att vi tänkte att han möjligtvis hade nån psykisk sjukdom, fast sen insåg vi att han bara var ung med extremt dåligt självförtroende.) Men jag tänker på de snälla, glada människor vi har träffat och som faktiskt har önskat oss en trevlig morgon, dag eller kväll trots att vi har valt en annan restaurang, affär eller väg än deras.

Vi var på stranden en dag. Det regnade en dag. Vi har studerat våra medresenärer ingående - det finns tid för sånt när man ligger vid poolkanten, kan jag säga ... Och jag undrar hur det kommer sig att så många turister röker? Hur så många turisters barn lider av antingen fetma eller damp?

Vi har varit väldigt glada att frukosten ingick i hotellpaketet - det var skönt att slippa köpa bröd varje morgon. Vi är också glada att vi har kunnat välja när och var vi ville ha mat och dryck. Vi har sett så mycket mer än hotellet - solnedgång över havet, Knossos, Chania.

Knossos är, enligt Ps pappa, ett Disneyland för arkitekter. Och det kan man kanske hålla med om. Karln som grävde fram alltihop i början av 1900-talet (typ 4000 år senare än det byggdes första gången ...) bestämde sig för att laga det trasiga med cement. Alabaster och cement är ingen höjdare ihop. Och han gissade en massa saker också. Typ allt. Varför, hur och när. Så när man går där får man av en overklighetskänsla "Är det här på riktigt?" och man fylls av tvivel för varenda arkeologisk utgrävning som nånsin gjorts. Vi hyrde bil för att komma till den östra delen av ön (2,5 timmars bilfärd från Platanias). Man åker längs kusten och det är väldigt vackert. Vi valde att hyra bil den dagen då prognosen visade regn - och det gjorde vi rätt i även om vi fick vänta en stund i bilen så att regnet skulle lugna sig litegrann innan vi gav oss iväg i duggregnet mot lerpölarna ... Knossos ligger för övrigt ett stenkast från Kretas största stad - Heraklion - som utnämnts till Europas fulaste stad. Vi åkte aldrig in i den.

Chania däremot, har valts till Greklands vackraste stad. Det beror nog främst på att det är byggt i venetiansk stil. Smala, färgglada hus i olika nivåer och en trevlig hamn. P köpte sandaler - handgjorda - för 400 spänn. Vi följde den före detta reseledarens tips och gick till To Xani där vi först i efterhand berättade att vi kände den där reseledaren och då blev han så till sig att han verkligen tyckte att vi skulle komma igen. Så det gjorde vi. Då plockade ihop de mest typiska rätterna från Kreta. Det började med nåt inbakat, 15 vilda växter från bergen. Sen var det goda köttbullar, rökt fläskkött med sallad av avokado och apelsin och sen kom varmrätten - ett mört, fantastiskt gott kött "The king of Crete" - get! Medan P och jag avnjöt mat och dryck så lekte sonen med restaurangägarens gudson, en leksugen femåring som erbjöd både kattungar, kull och fotbollsspel. Sonen var glad. Och det var roligt att se hur de kommunicerade utan att ha språket gemensamt.

Det var väldigt skönt med en vecka av att inte göra nåt särskilt och att inte ha några inbokade aktiviteter. Det har funnits tid till eftertanke också. På gott och ont. Det är jobbigt att drömma om gamla arbetskamrater. Det är jobbigt att tänka på arbetet.

Har läst en massa också. Anna Jansson och Carin Hjulström och Andrew Taylor och Haruki Murakami. Började med en Roslund och Hellström sista dagen. Yngste sonen har legat och lyssnat på iPod-sagor medan P och jag läste. Doktor Proktors pruttpulver var tydligen rolig.

Jag köpte en jättefin läderväska också. Innan jag somnade funderade jag på om Uppsalasonen skulle vilja ha en likadan.

Nu ska jag packa upp det sista!

Chania

Apelsinens bästa tid är NU!

Sonen leker. Ensam.

Del av Knossospalatset med fikon i förgrunden.

Eftertankens tid

Sicka härliga dagar! (Alltså sicka som i sicken dag. Typ.)

Igår sken solen. Idag sken solen. P har blivit röd som en kräfta. Man blir det när man inte använder solskydd. Yngste sonen ser ut som han har haft ytterkläder på sig hela tiden och jag ser väl kanske också lite röd ut. Även om jag tror att jag kommer att sova bättre än maken.

Vi har käkat sista middagen här-Tsatziki.

Nu kommer bussjäveln. Återkommer!

Kreta

Igår såg vi solen strila mellan apelsinträdets blad. Idag befarar vi att regnet snart strilar lika häftigt. Men - det gör inget. Vi har det fantastiskt bra!

Har jobbat lite nu och nu tror jag att jag kan ha ordentlig semester. Jobbigt det där - att arbetet inte lämnar mig trots semester ...

Igår badade jag i havet. Härligt. På kvällen var vi på en taverna i bergen där de gjorde kallpressad olivolja och vin som smakade som portvin. Åt grillat lamm som var väldigt gott.

Maten är generellt väldigt, väldigt god. Yngste sonen äter riktiga hamburgare eller kycklingspett varje dag :)

Nu tar wifitiden slut.

Då far vi!

Allt är packat. Nu ska vi sova några små timmar. Upp vid fyra. Käre barn.

Sand, sea, sky. And fire.

I morse när jag duschade så tänkte jag på andning. Att in- och utandningar är som vågorna som slår upp på stranden. Att en vågig sandbotten kan se ut som himlen. Att vinden är det som förändrar både sanden och molnen.

Sand, sea, sky. And fire.

Sand, sea, sky. And fire.

Sand, sea, sky. And fire.

Sand, sea, sky. And fire.

Sand, sea, sky. And fire.

Sand, sea, sky. And fire.

Sand, sea, sky. And fire.

Rekommendationer

Mina söner känner mig bättre än de flesta. Därför vet de vad jag gillar. Många gånger tycker vi om (och inte om) samma saker.

Den äldre sonen, han i Uppsala, sa för en tid sen att han tyckte att jag skulle lyssna på Radiolabs sändningar. Nu har jag lyssnat på två avsnitt - Help! och Lost and Found - och nu vet jag vad P och jag ska ladda ner och lyssna på i sommar när vi bilar och yngste sonen tittar på Ipaden där vi har laddat ner film. Bra, bra program. Roligt klippta och ämnena är roliga!

När jag kom hem efter jobbet idag (klockan 23. Har rensat skrivbordet och förberett inför ledigheten) så tittade vi på Bored to Death som är en ny serie på TV2. Rolig.

De kan konsten att göra sin mama glad de där två bästa, stora pojkarna. Man tackar!

Tur och retur, klam och reklam?

På Centralen. I rulltrappan från blå linjen. Tittar till höger - Martin Stenmarck gör reklam för Ladies night. Tittar till höger - Martin Stenmarck gör reklam för nåt TV-program. För nu har den där superdrajven (det såg konstigt ut när jag skrev "driven") för Skilda världar-DVDn slutat. Ialla fall i tunnelbanan. På TV visar de inget annat. Vem köper den serien på DVD?

"Men pappa? Han har ju gjort henne med barn!"

Blä!

Så har jag ont i huvudet.

Utv samt

Lilla ungen bjöd på utvecklingssamtal idag. Elevlett sådant. Det innebär att han hastar vådligt när han berättar och när han inte orkar berätta mer så säger han "Jaja. I alla fall ...". Han visade oss hur han har fyllt i en massa papper om hur han ligger till i alla ämnen. Tittar man på hur han har fyllt i så tycks det gå bra för gossen.

Jag tror han gillar att lära. Suger åt sig som en svamp och det är dumt, mycket dumt att inte hugga tag i det och lära ut allt man kan.

Själv hade han skrivit att han önskar bli bättre på mellanrummen mellan orden när han skriver, öva mer på små bokstäver och udda och jämna tal och lära sig hur en kvadrat ser ut eftersom de hade haft ett prov där flertalet barn inte hajjade att en kvadrat på ända också är en kvadrat. Fast jag tror att de har lärt sig ordet romb, minsann. Nån fiffig lärare som trixade till det lite, kanske?

Han kommer att klara sig. Gillar både matte, svenska, musik och gympa. Det gillar likasinnade föräldrar ...

Det där samtalet började 15.40 och tog slut tjugo minuter senare. Hemma tidigt. Både P och jag njöt av det. Tvättstugan och frisören, fotbollsspelande samt jobb tog upp en stund innan middagen. Härligt! Ska jag börja jobba deltid???

Oj - Nu är det CSI och sen del två av läskiga Medium!

Brand, eldsvåda, brasa

Första maj, välkommen!

Men jävlar vad kallt det är. Svårt att föreställa sig förra måndagens klädval när jag skulle ut och promenera klockan 16 - klänning utan ärm. Tog inte ens med mig en jacka att ha på lut. Hade jag valt samma kläder idag så hade jag avlidit av frostskadorna.

Kollade mig i spegeln förut och såg att jag nog har fått mer sol på kinderna och håret kändes blekare. P sa att hårfärgen nog berodde på gruset från planen där yngste sonen hade matcher idag. Jaja.

Sån har dagen varit - match och storhandling. tidig middag och nu är klockan 19 och det känns jätteskönt att allt liksom är gjort.

Igår var vi i hembyn hos mamma. Blev till att börja med bjudna på en ... ja, vad hette den? Sigge Fürst var det inte. Alabama var det inte heller. Eh? Mora-Nisse var det nog! Likören 43 toppas med blåbärssoppa och lätt vispad grädde. Ja, det var gott! Sen käkade vi "bröllopskyckling" samma rätt som mamma med make bjöd på när de gifte sig -78, och sen gick vi till elden. Yngste sonen stod i kö med sin mormor större delen av tiden vi var där. Sockervadd var populärt ... P, jag, styvfadern och halvsystern köpte lotter medan vi väntade. Jag vann ett visitkortsetui med penna som mamma fick sen.

Det var en trevlig dag! En skön helg. men jag vaknar och är jobbstressad. I morgon kan jag göra nåt åt det. För då ska jag arbeta igen. Fyra dagar. Sen - Kreeeeta! Fick en massa bra tips av gammal vän, nu mer Facebook-kompis, som jag tror har varit reseledare där. Bra!

Satan i gatan vad trött jag blev!