Jag blir så stolt över mina barn som är så rara och kloka och som gillar min syster som bara kommer och är. Och P som är helt sig själv och inte känner sig ansträngd. Allt blir liksom som vanligt, fast lite bättre bara för att jag ser allt litegrann utifrån och uppskattar allt lite extra.
Särskilt en dag som denna då jag började att gå till mammografen (eller vad man nu ska kalla det) som ju alltid påminner en en smula om döden. Sen lyssnade jag på Cecilia Frodes sommarprogram som handlade om saknaden efter hennes pappa och det var så sorgligt och så bra att jag grinade en lång bit på vägen från pendeln. Så kom jag till jobbet och började redan i hissen upp till min våning prata med en kvinna som jag nästan inte känner om mammografi och cellprover och döden.
När kontoret hade börjat fyllas - jag var där tidigt eftersom mammografin ägde rum ändå tidigare - så fick jag veta att kollegans brorson, han som ramlade ner från en byggnadsställning, hade blivit MR-scannad och det visade sig att två tredjedelar av hjärnan visade vitt. Det innebär att det är område utan aktivitet och det betyder att det är ganska illa.
I övrigt var det en extremt bra dag. Fick mycket gjort. Skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar