Trevligare än jag trodde. Och annat.

Gårdagens besök hos svärmödrarna var mycket trevligare än jag kunde föreställa mig att det skulle bli. Bara en elakhet som jag parerade med elegans. Jag kastade snyggt tillbaka den. Snyggt.

Bestämde också att sonen ska åka dit några dagar innan midsommar och sova två nätter. Hurra! det var ju inte igår han gjorde det. Om man säger så ...

Middagen hos pappa (fast hos särbon) var också sjusärdeles trevlig. Mellansonen hängde på medan den äldste inte gjorde det.

Jag är glad och tacksam för alla släktingar och vänner. Glad och tacksam.

Fick veta att kollegans brorson har blivit bortkopplad från alla maskiner nu. Han har haft flera kraftiga hjärnblödningar och nu finns inte längre något hopp om uppvaknande. Men ... han andas själv. Nu fraktas han till Stockholm och här ska han nu andas tills han dör. Det är hemskt. Hemskt, hemskt. Det enda han kan är att andas.

Jag är glad och tacksam för alla släktingar och vänner. Glad och tacksam.

I morgon åker jag till Paris. Det ska vara molnigt. Det gör ingenting.

Jag är glad och tacksam.

Cats and dogs

Inte bara det att det har regnat like cats and dogs - vi har träffat dem också. Oerhört rara djur. Själva kalaset var också väldigt trevligt!

M.I.B.

Väldigt fin katt

Svart hund ...

... vit katt.

Lördag, söndag

Helt hysterisk helg. Nästan.

Vi ska på studentfirande samtidigt som det är fotboll. Fast vi delar upp oss. Jag går till studenten och P på fotboll efter kort stund på studentgrejen. Yngste sonen hänger med mig. Det ska bli så trevligt att träffa några av de bästa vännerna. Fast det är en drös andra också. Hoppas de är trevliga.

Planen är att jag ska komma hem till kvällen och äta middag med familjen. Alla är hemma. Det är trevligt! Schlagerfinal också. Hm. Känns inte viktigt. Särskilt inte när vi åkte ur. Sverige, alltså. Men ... vi har ju den långhårige pianomammen där. Hm.

I morgon är det match för yngste sonen, sen ska vi fira Ps mamma. Han vid deras trasiga dator (som vanligt) och jag i deras sällskap. Tjo. Not. Jaja. Vi ska hem till pappa med särbo sen och äta middag. Det ska bli trevligt!

Vi var och tittade på en kamera igår. En Sony HX5 som verkar jättebra. P säger att vi ska ha den tillsammans :) Jag fotar och han filmar. Blommor och fotboll? Hahaha!

Luktar illa

Kolla här. Helt sjukt. (Titta på filmen, alltså.)

Att läsa?

Varför?

Varför läser jag inte?

Varför spelar jag idiotspel på iPoden? Varför?

Å andra sidan lyssnar jag på nedladdat också. I morse när jag promenerade till Kungsträdgårdens tunnelbanestation lyssnade jag på Stil som denna gång handlade om Gucci. Tom Ford har haft med modehuset att göra så en del av programmet handlade om honom. Han regisserade ju filmen "A Single Man" som var så bra. Han verkar konstig. Tom Ford. Fast filmen var ju bra. Och aldrig har man sett kärlek så tydligt. Som äldste sonen sa "Varför ser man aldrig heterosexuell kärlek på det sättet?" Och man kan ju undra. Kanske är det så att heterosexuellt alltid är "röra, röra" och här var det inte så. Mer vardag utan att röra och man fattade ändå.

Jag vet inte.

Är det kanske så att jag gillar att lyssna på radio så mycket OCH att spela idiotspel att jag väljer det framför bok.

Ibland märker jag att tankarna far iväg även när jag lyssnar på radio, dock. Så kan det vara. Jag tänker bäst på morgnarna. Särskilt i duschen.

I morgon tänker jag på min lilla mor som ska ha efterlängtad tillställning på tåg i Norrland. Sanningen att säga så tänker jag på henne redan nu.

Så längtar jag efter mormor. Kan man säga så? Jag saknar henne väldigt. Väldigt.

...

Och nu - en bok.

Kanhända vill du gråta lite?

Bara för att det är skönt att gråta ibland ...

http://www.givesmehope.com/

Inte där, men där!

Debaser ligger vid Medis, inte Slussen.

Så! Alla missförstånd utredda och jag kan sova gott i natt!

Att ställa upp

Det går dåligt för Hammarby. Både i Superettan och allmänt ekonomiskt. Då drar alla sitt strå till stacken och hjälps åt på ett fantastiskt sätt.

Nu har folk från Debaser (musiklokalen vid Slussen) varit schyssta nog att låna ut stället för konsert med Weeping Willows, Moneybrother, Mange Schmidt och Stephen Simmonds och efterföljande bortamatch på storbilds-TV den 20 juni. Kostar 300 spänn att komma in. Pengarna går oavkortat till Bajen. Man räknar med 300.000:-.

Jag tycker det är coolt!

Kom!

Det där och det där

Sov middag efter jobbet. Så skönt! Fast egentligen vet jag verkligen inte hur jag kan vara så trött. Jag gick visserligen upp tidigt för att läsa in en himla massa grejer och var inte på jobbet förrän kvart i tio. Klockan elva åkte jag och bästa kollegan på Peak Performance-utförsäljning i Värtan och därifrån kom jag med två tröjor till nån av männen i hemmet, klockan ett. När klockan var tre var jag tvungen att gå eftersom fritids stängde fyra.

Jag har jobbat i hela tre timmar idag. Och det var roligt hela tiden. Skrattar mycket på jobbet. Om vi inte talar om Döden.

Chefen har dock blivit konstig. Jag vet inte vad som händer. Nåt är det. Nån omorganisation på gång, skulle jag tro. Spännande värre. Eller ett elände. Vad vet jag?

Riktigt viktigt

En sak som jag också tycker är viktig, som jag inte delar med nån annan i hushållet är växterna på balkongen.

Jag är så glad att jag har dem -

Pionen

Syrenen

Lavendeln

Tomaten

Och syrenen igen

(ingen vet varför)

Senare kommer luktärten och jätteeternellen att dela balkong med ovanstående också. Det ser jag fram emot. Mycket!

Ska hålla käften

Under middagen försökte jag prata om saker jag upplever som viktiga. Till exempel om samtalet jag hade på lunchen med arbetskamraterna som handlade om olika sätt att få sina barn att känna att de inte måste kunna allt från början och vägrar göra nya saker. (En sjukdom jag själv, om inte annat, har lidit av. Jag har ju till exempel inget körkort ...)

En av arbetskamraterna hade en teori om att förstabarn, eller barn med mycket äldre syskon, blir sönderuppmuntrade och blir rädda för att inte vara tillräckligt duktiga. Det skulle alltså kunna vara så att för mycket "Åh, vad duktig du är" kan stjälpa mer än hjälpa. Ska fortsätta ha samtalet med arbetskamraten en annan dag för det var så intressant. Och vi skrapade bara lite på ytan.

Men åter till mitt försök att prata om detta under middagen. Dödsdömt. P gick iväg mitt under samtalet på det mest oartiga sätt. Det gick inte alls att reparera när han kom tillbaks och satte sig att stirrvänta på att jag skulle ta upp tråden igen. Jag har ingen lust att nånsin prata om viktiga saker mer.

Själv satt jag snällt och lyssnade på när P berättade att Hammarbys ordförande NN har klivit av sitt uppdrag. Är jag intresserad? Egentligen? Vet inte. Men det kan ju vara så att det kan vara information som är bra att ha vid nåt tillfälle. Inte reste jag mig och gick nån annanstans under hans berättelse. För så gör man inte om det inte brinner.

Allt efter döden och musik

Ikväll har jag över en middag lärt mig allt om vad som händer efter döden. När man inte själv är med men andra får ta vid de praktiska sakerna. Bårhus. Samtal med Fonus (där man kan få skoputs, pennor och reflexer), val av kista (designad eller inte?) och hela arrangemanget överhuvudtaget - kyrkligt eller inte, musik, tända ljus och allt det andra ...

Nejnej - jag har inte gjort det här, men en vän som förlorat sin pappa.

När maten var uppäten åkte vi över stan och gick in i ett berg och lyssnade på ett band - "Ginger Ninja". Och det var bra även om jag tycker att de kunde ha klätt ut sig lite mer. Typ. Trevligt också att träffa kompisen som ordnat så vi kom in. Äldste sonen var med också.

En mycket trevlig kväll.

Och kanske ska jag åka till London också! Vid tillfälle :)

Några bilder:

Ginger Ninja

Inte så disco, kanske

Hemma

Hemma

Omåttligt

Har varit och köpt pocketböcker. Har några olästa i bokhyllan, men jag kom av mig. Tror inte jag kommer att läsa dem. Kanske.

Men, som sagt, nu har jag köpt nya! Fem stycken. Hur blev det så många?

I tjockleksordning:

"Drottningen vänder blad" av Alan Bennett

"Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)" av Anneli Jordahl

"Hundraåringen" av Jonas Jonasson

"Ängelns lek" av Carlos Ruiz Zafon

"Stråk av rött" av Elizabeth George

En salig blandning. Härligt!

Den där hundraåringen kan jag oroas lite av. Lasse Berghagen har sagt "Det roligaste jag någonsin läst" på baksidan. Hm. Hm, hm. Men vad vet jag - kanske har vi samma humor?

Han Carlos har skrivit "Vindens skugga" som jag tyckte så mycket om.

Men jag tror att jag börjar med den tunnaste. Bara för att.

Att läsa!

Home alone (almost)

Inga stora pojkar här tillsammans den här söndagen. Heller. P är ute med en kompis som han träffar en gång om året.

Så det är bara jag och den yngste hemma. Vi har sörjt de stora pojkarnas frånvaro över våfflor med både glass, grädde och sylt. Så har vi spelat Boogle och tittat på Wipeout. Nu är det nån sliskig film som jag ska se. I sängen med sonen. Härligt!

Fler såna här dagar. Fast de stora pojkarna saknar jag väldigt mycket. De har inte varit här tillsammans på väldigt, väldigt länge. Jag grinade lite i duschen av längtan tidigare idag. Tror inte de förstår.

Nu - filmtajm.

Fler dödar

Åh. AD. Jag tänker på dig och dina sorger. Det går inte att trösta, jag vet.

Det enda som kanske hjälper är att den som inte finns med oss längre, ändå alltid finns en tanke bort. Men att inte längre kunna prata eller känna någons närhet är sånt jag inte orkar tänka på.

Jag tyckte som sagt att Cecilia Frodes radioprogram var bra. Och väldigt, väldigt sorgligt.

Solsken i blick

Jamen gissa om vi var glada att solen sken idag! Sol, sol och vatten, vatten! Underbart!

Vi kom till Pampas och satte oss i en båt som är så snygg och cool att man dör. Vore man fartfantast skulle man antagligen kunna vrooma på hur mycket som helst. Men vi var vuxna och det är jag tacksam för.

Da båt

Vi åkte ut en bit och när vi kom till ön där ägarinnan av båten alltid badade som barn, så stannade vi och åt lunch. Och blev mättare än mättast. Båtpicknick - det är liksom det bästa. Nu vill jag ha båt. Och båtplats. Hm.

Närgången, vacker svan

Nu hettar kinder och armar av solen och jag är så glad att jag har varit ute idag. Det är så skönt!

Vid båtplatsen ligger det en 4H-gård och där fanns det en väldigt vacker häggomsluten ingång till en stig.

Lägg på luren ...

Dramaskojet ... Det gick bra med utklädnanderna. Toppen, toppen! Det lustigaste av alltihop var att "fröken" läste högt ur sin pjäsbok, alla repliker repeterades och tillbörliga rörelser följde. Men, när de kom till "... sa han och la på luren" så visade fröken handrörelsen "lägga på luren" och den stackars ungen som skulle härma fattade ingenting. För om man är sex-sju år så har man förmodligen aldrig lagt på en lur. Man knäpper av en knapp på själva telefonen. Vadå "lur"?

Intressant.

Båtar

Östermalmskompisen har bjudit oss på båttur i morgon. Nu hoppas vi bara att nån annan bjuder på solsken. Är det meningen att vi ska stå för det kanske? Nu blev det körigt ...

Innan det är båtdags så ska yngste sonen ha uppspel med Dramaskojet. Katt à la varulv och papegoja à la fjädermössa blir bra! Hoppas att de andra barnen har trasslat till det överjävligt mycket och dyrt medan vår som har enkla, geniala (nåja) lösningar. Man måste liksom stoppa höjningen av Sjöööstaaadsribban.

Nästa vecka blir hektisk men rolig. Ska till exempel på konsert på tisdag. Tjohoo! Hoppas, hoppas att hårdarbetande AD kommer med. Det skulle vara så roligt att träffas!

Så bra så! Och dåligt ...

En på många sätt vanlig fredag. Det enda ovanliga var att lillasystern var här. Och det var så trevligt!

Jag blir så stolt över mina barn som är så rara och kloka och som gillar min syster som bara kommer och är. Och P som är helt sig själv och inte känner sig ansträngd. Allt blir liksom som vanligt, fast lite bättre bara för att jag ser allt litegrann utifrån och uppskattar allt lite extra.

Särskilt en dag som denna då jag började att gå till mammografen (eller vad man nu ska kalla det) som ju alltid påminner en en smula om döden. Sen lyssnade jag på Cecilia Frodes sommarprogram som handlade om saknaden efter hennes pappa och det var så sorgligt och så bra att jag grinade en lång bit på vägen från pendeln. Så kom jag till jobbet och började redan i hissen upp till min våning prata med en kvinna som jag nästan inte känner om mammografi och cellprover och döden.

När kontoret hade börjat fyllas - jag var där tidigt eftersom mammografin ägde rum ändå tidigare - så fick jag veta att kollegans brorson, han som ramlade ner från en byggnadsställning, hade blivit MR-scannad och det visade sig att två tredjedelar av hjärnan visade vitt. Det innebär att det är område utan aktivitet och det betyder att det är ganska illa.

I övrigt var det en extremt bra dag. Fick mycket gjort. Skönt!

a.k.a. Birgitta

Läser 25,3 grader utomhus. VA? 20 maj? VA?

Tänk om man hade kunnat sitta på balkongen utan byggställningen nu. Jävlar att man inte kan.

Men ... man kan dricka vin med öppen balkongdörr. Det är nästan lika bra. Kanske? Ska bara hämta hem yngste sonen från kalas först. Och invänta makens hemkomst.

Själv har jag ju varit hemma hela dagen. Och jobbat såklart. Hade bara en liten paus för inköp av kappa, linne och en sorts klänning. Hehe. Systemet också. Hehe. Och den där sjukgymnasten som hade hela Götgatan utanför fönstret hörde jag. Fast hon var snäll. Trots att hon trodde att jag hette Birgitta. Hur många födda 1965 heter det? Hon insåg det när hon såg mig också.

Nu ska jag och min nacke gå ut och gå en uppsträckt promenad.

Nackad

Har varit hos sjukgymnasten.

Hon säger att jag har viftat för mycket på huvudet. Att jag har närapå wiplashskada i nacken och att det beror på att jag är både överrörlig och försvagad mellan kotorna som går från ryggbenet (eller vad det hette) upp till huvudet.

Jag måste tänka på att inte skjuta fram hakan utan i stället sträcka på mig och tänka ballong som lyfter mig.

Ingen yoga mer. Pilates däremot - det är visst bra.

Har fått en övning som är lite skjuta pilbågeartad. Tydligen bra för att bygga upp musklerna runt om de svaga delarna.

Nu vet jag och det är bra.

Blir lite lojalitetsförvirrad i detta med att känna att yogan inte är bra för min nacke. Jag har verkligen engagerat mig och kamrater i att yoga, men om jag får ont nånstans av det så är det ju inte bra. För mig. Jag som trodde att jag hade hittat en form av gymnastiserande som passar mig. En arbetskamrat föreslog att jag skulle gå dit i alla fall. Och koka te. Tanken var god, men jag kan ju inte koka te i 90 minuter?

Nej. Jag tror att jag ska ta det lugnt med huvudsnurrandet. Fast nu lät det som Beetlejuice. Riktigt så är det ju inte.

Promenader blir min melodi. Men inget den här veckan. Ska på mammografi i morgon.7.40. Då tar jag bussen. Till helgen kanske?

Har pratat med yogafröken också. Hon säger att vi kanske kan ha privatlektioner utan huvudvift. Det är ju såklart det bästa. Då får jag lite av allt.

Råtta i Solna

Bläblä och panik.

På väg från tunnelbanan till jobbet passerar jag en trappa med buskage på båda sidor. Under årens lopp har det prasslat betänkligt där inne bland buskarna. Jag har alltid misstänkt att råttor stora som bussar står för prasslet. En gång höll jag på att hoppa upp i en kollegas armar när vi skulle gå hem en sen eftermiddag och det plötsligt prasslade extrem mycket. Jag höll mig, men gick en annan väg. Tar nu mer en något längre omväg för att slippa prasslet och tanken på vad som orsakar detsamma.

Igår sprang beviset från ena sidan av trappan till buskaget på andra sidan, mitt framför fötterna på mig. Jag hade väldigt vida byxor och fick värsta tvångstankarna om råttor som kilar upp för benen och ger en rabies och blodförgiftning och allmänt ... ont när de hugger sina gula gaddar i benen medan svansen piskar och lössen hoppar.

Jag tänker att jag svimmat av skräck och vaknar med den elaka råttan bredvid mig, så tittar den rysligt på mig innan den hoppar upp på halsen, sätter sina läskiga kloförsedda små djävulstassar vid ena örat och på struphuvudet och ger mig ett dödande bett på halspulsådern. HU! Det kan hända! Jag lovar!

Borde kanske gå i nån sorts terapi, men tanken på att det går ut på att jag ska klappa en tam sån där får mig att låta bli.

Fotboll

Vi hämtade yngste sonen på fotbollsträningen och tog oss genast till Söderstadion där nästa generations spelare hade match. vi var på hans fotbollsträning en kvart och det räcker för mig. tränaren är så elak, opedagogisk och korkad att man blir rädd. "Stå inte där och lata er, kom igen. Bollen kommer inte till dig, du måste RÖRA PÅ DIG. Hallå? Vakna? Spring då! Kom igen, killar." Och så vidare och så vidare. Nåt bra eller heja är det inte tal om. Han är en idiot. På förra träningen bröt sonen ihop och sa "Jag är dåålig. Jag kan inget" efter en utskällning han fått av puckot. Ska man tillåta sånt som förälder? Det är svårt.

Men jag kan konstatera att ingen av de andra lagens tränare vrålade som vår. Kanske har han genom sitt skrikande sett till att alla andra låter bli att bete sig så? I så fall har det ju lett till nåt bra ... Hm.

Sista rycket?

Igår, precis innan körsbärsblommorna förvandlats till vita markprickar, fotograferade jag en del av den prakt som prytt Luma. Nice!

Idag har jag varit hos läkaren. Allt bra enligt henne. Hon säger att jag ska gå till sjukgymnasten och sen komma tillbaka om det inte går över. Fast jag fick nån sorts recept på Pronaxen (Pronexen?) som jag ska testa om sjukgymnasten inte funkar. Det är mot migrän. Jag har inte migrän, men i alla fall. Jaja. Behöver förhoppningsvis inte hämta ut det där.

Och inte är det sköldkörtlarna heller. För då har man torr hud och är hes och blablabla-saker som inte stämmer. Jag har ju babyhud och låter som vanligt. Eller nåt.

Kna:k

Har tittat på en massa Celebrity Rehab-program och jag ska säga en sak - jag blir arg. Så jävla förbannad på de där idioterna, i-d-i-o-t-e-r-n-a, som knarkar. Så själviskt och ömkande och rubbat dumt.

Samtidigt så tycker jag så förfärligt synd om dem. Allihop har gått igenom de märkligaste saker. Den som känns mest äkta är Amber. Hon går igenom nåt på riktigt. Andra spelar bara teater. Särskilt dåren som har ont i ryggen. Dramaqueen no1. Usch.

Jag är upprörd och sorgsen.

Öron och näbbar

Kattmask - tjing!

Papegojnäbb (fast örnnäbb, men what the f***) - tjing!

Fjädrar att pyssla ihop nåt papegojliknande med - tjing!

Ny anteckningsbok - tjing!

Ny tunika från Indiska - tjing!

Nya skor från Ecco - tjing!

Fast skorna måste jag byta. När jag kom hem kunde jag inte ha den ena eftersom jag har en missbildad knöggel på högerfoten. Typ hallux valgus light. Fanfanfan.

I övrigt - svettigt, fuktigt och varmt. Man ska inte vara inne och mögla. Man ska vara ute. Med solskyddsfaktor kunde jag konstatera när jag såg flera brända ryggar på T-Centralen på hemvägen. Fast yngste sonen har en klädsam solbränna. Den som ändå kunde leka ute hela dagarna.

Blev kvar!

Inget Tyskland för mig! Hurra vad bra! Jag fick ju åka hem på kvällskvisten istället. Till Familjen.

Det där mötet kom av sig. Blev ett annat möte idag och dagens möte kommer senare. Perfekt. All ilska över puckade prioriteringar internt och noll förståelse för viktiga möjligheter att påverka förvandlades till något som istället noga kan förberedas och presenteras eller önskas på det senare mötet. Det blir så bra så. Fick med samtliga på idéerna och det känns skönt. Att ha några med sig.

Det betyder att jag kan gå till Buttericks i morgon och köpa kattöron och papegojnäbb. Yngste sonen har uppvisning på Dramaskojet på lördag! Hur fan ska jag låta bli att komma ifrån affären med hela dräkter för tusentals kronor. Jag vill inte ha sånt. Jag vill ha små, enkla grejer. Öron och näbb. Det räcker så. Wish me luck.

Bäst!

Åh - vilken fantastisk avslutning på den här lite längre helgen! Vi har varit hos bästa svärfar och grillat och promenerat och åkt båt och bara varit. Yngste sonen och kusinen har tjattrat i ett om sina små liv och det har väl vi vuxna också ...

Igår var det så underbart varmt och skönt att det nästan var overkligt. Helt otroligt skönt! Ända tills myggorna kom.

Fler längre helger! Mer grillande! Trevligt umgänge jämt och ständigt! Alltid! Bra!

I morgon åker jag till Tyskland över natten. Inga askmoln? Snälla?

Tänk om jag hade kunnat få med doften också ...

Bara vackert

Fantastiskt!

Tunt

Arg, svettig nacke

Liten oro

Ska på kongress i Finland om en månad. Känner hur oron kommer krypande - hinner jag med allt som ska hinnas med? Har jag gjort att som ska göras? Så inser jag att jag måste ha några möten. Tyvärr är datorn jag kan använda för att komma åt saker som underlättar när jag ska kalla till möten, är på jobbet.

Men jag är ju ledig idag. Varför ska jag oroa mig för det här? Eller var det bara en sån där nattgrej som växte och blev jättestor fast det är ett mycket litet problem på dagen?

Tänker också på resan till Tyskland som ska göras tillsammans med kollegan vars brorsson ligger med krossad skalle i Skåne. Kommer hon att åka med eller inte? Cheferna skulle överlägga vem som skulle följa med om hon inte kan, men de har inte återkommit med SMS som utlovat. Oro. Nån måste följa med. Jag är där i ett syfte som inte är samma som hon/nån annan skulle ha.

Tänker mycket på pappa som vi borde träffa. Jag vill ju det. Men tiden finns inte riktigt där. Det har varit så konstiga dagar. Det är ju så konstigt när man ska bjuda hem folk efter en fotbollsmatch vid 19 (igår) eller efter jobbet (i onsdags).

Fick en släng av huvudvärken igår igen, men nu har jag ju tider både här och där så det blir nog bra. Ska på mammografi också. En riktig sjukhusvecka nästa vecka.

Ikväll kommer villägarna. Dem har vi inte träffat "på riktigt" sen i februari när vi var hemma hos dem. Vi ska grilla och rosta grönsaker i ugnen. Hittade på en god sås häromdagen - matlagningsyoghurt med en matsked honung, två teskedar citronsaft och en grillkrydda från Konsum i "skruva/mal"-förpackning som är lite stark och syrlig. Väldigt gott.

Undrar om vi ska ha nån efterrätt? Annars har jag två mangosar hemma som kanske kan duga.

Oro - ge dig.

Ledigt

P har tvättat hela förmiddagen. Jag har såsat. Välbehövligt.

Vi ska nog handla sen och efter det är det match. På Söderstadion.

Mellansonen är publik på nån TV-inspelning.

Borde städa också. I morgon kommer villaägarna hit på middag. Det ska bli trevligt. Undrar hur vi ska lyckas träffa pappa den här helgen? På lördag åker vi till Ps pappa tillsammans med min bror och hans familj som vi inte har träffat på väldigt, väldigt länge. Ser fram emot att se dem. Dottern i familjen blir stor så snabbt - synd att missa alla framsteg ...

Just nu lyssnar vi på Kiss. Jag tror att yngste sonen kan gilla dem riktigt mycket. Än så länge tycker han att "I Was Made For Lovin' You" är bäst. Jag håller med.

Så fortskrider dagen. I sakta mak.

Dödar

Nu blev det jobbigt. Fick just veta att en före detta kollega har dött. Hjärntumör.

Och han som ramlade igår har krossat hela huvudet. Vänster hjärnhalva är liksom inte mer. Och ögat finns inte där.

De är för unga.

Kan man uppskatta gryende knoppar på träd och buskar mer? Kan man gilla blå himmel mer än idag? Älska sin familj mer? Nej. Jag är så lyckligt över att vara förskonad från jävliga dödar. Vill åka bort och röra mig i grupp med mina älskade - min man och mina barn. Tätt, tätt.

Helvetes jävla skit. Död.

Karriär?

Jag har kommit på vad jag ska göra sen. Nån gång. Jag ska bli nanny. Jag älskar små barn. Snälla små barn.

P frågade vad han ska göra om jag jobbar hos nån riking som nanny. Jag föreslog att han kanske kunde bli trädgårdstomte.

Det tycker jag skulle vara förträffliga karriärer för oss båda!

Fånga dagen

Idag har jag än en gång blivit påmind om hur skört livet är.

En kollegas nära släkting har ramlat ner från en 12 meter hög byggnadsställning. Han mår inte så bra nu. Ingen vet hur det kommer att gå. Det är hemskt.

Jag vet inte om det är därför, men jag uppskattar promenaden i morse ändå mer efter detta. Att ha möjlighet att gå en så vacker sträcka. Varje morgon. Hurra, vad bra.

Jag uppskattade också frisörskans omtanke och omsorg när hon schamponerade särskilt länge när jag sa att jag hade längtat efter stunden då håret tvättas, hela dagen.

Ps middag var också uppskattad, precis som sällskapet och att yngste sonen som redan ätit, gjorde läxan i vår närvaro kändes bra.

Har i övrigt haft en bra dag.

Den sötaste lilla flicka

En av arbetskamraterna hade med sig sin dotter idag. Den sötaste lilla flicka man kan tänka sig. Och klok.

Men man kan inte kunna allt när man är två på det tredje.

"Vet du nån som har ett namn som börjar på F?", "Ja!" (tvärsäkert) "Benjamin!".

Och - "Vad heter farmor då?" (efter lååång betänketid) "Arne?"

Så liten. Så rar. Så söt. En sån man skulle kunna tänka sig att ha hemma. Det är bara det att den enda flicka vi har här är jag ...

Rörelse

Kollade in yngste sonen som spelade match i S:t Erikscupen på eftermiddagen. Sen promenerade mellansonen och jag till stan. Han skulle hämta ut biobiljetter och jag skulle leta jacka. En av oss fick sitt ärende ogjort och det var jag.

Men jag träffade två gamla kolleger på stan. Det var trevligt! Så såg vi de blommande träden i Kungsan. Det är så vackert och så genialt att ha planterat träden där.

Nu ska vi snart äta spaghetti och Ps köttfärssås - det ser jag fram emot, lunchlöst som det blivit idag.

Har ...

Promenerat.

Jobbat.

Sett på fotboll.

Förlorat.

Men sett detta:

Vaknat.

Gått på yngste-son-aktivitet.

Träffat yogafröken.

Blivit skjutsad till Gustavsberg.

Köpt konst! Här:

Träffat villaägarna oförhappandes.

Gjort nötmaränger.

Grillat.

Sett de tre sista delarna av Salander-filmatiseringen.

Tyckt att priset till Salander á la Rapace var väldigt ogenomtänkt.

Promenad x 2

Denna dag började med en promenad. Från kust till kust, kan man säga. Hammarby Sjöstad till Kungsträdgården. I rask takt i morse. Med en kollega som jag egentligen inte känner. Men hon är trevlig.

Längs vägen under promenaden

Så gick dagen och jag hade bland annat lönesamtal där jag fick veta att jag uppfyller alla krav för att få höjd lön. Och det var ju alltid nåt. Men sen är det det där med potter och rättvisa också. Och jag som säger fel saker "Det viktigaste är inte pengarna - det kan ibland räcka med en klapp på axeln. Eller en biobiljett." Så nu kanske jag får ett kuvert med två biobiljetter istället för högre lön. Det var ju inte riktigt det jag menade ...

Efter jobbet gick jag på bio med stora sönerna. Vi såg "En enda man" som är en vansinnigt snygg film. Ingen action precis. Bara snyggt. 60-tal är bra!

Passerade Adolf Fredriks kyrkogård och Olof Palmes grav på väg till biografen. När mellansonen och jag skulle ta tvärbanan hade den precis gått så vi promenerade hem. Skönt!

Kanin på Adolf Fredriks kyrkogård. Ska vi kalla den "Olof"?

Favoriter. Och inte.

Okej - mina favoriter i På minuten är följande:

Pia Johansson (klart roligast)

Fredrik Lindström

Hans Rosenfeldt

My Holmsten (för att hon skrattar trevligt)

Dan Ekborg (är han drogad? Jaja - stämningen höjs när han är med)

Ingvar Storm (såklart!)

Lite roliga:

Peter Settman

David Batra

Dum:

Kajsa "små citroner sura" Ingemarsson (blir ledsen när hon vinner. Glad om priset är kasst.)

Så gillar jag överdomaren Bibi Rödöös röst väldigt mycket.

Bara så ni vet.

Nu har jag varit inne på deras hemsida (jag har hämtat poddsändningarna från iTunes förut) så nu vet jag hur de sitter och hur Bibi ser ut också. Härligt!)

Mod?

Åh så effektivt det kan bli ibland. Jag var idag tvungen att gå in till chefen och tala om hur duktig jag varit. Hämta lite klapp på axeln. I morgon har jag lönesamtal. Ska kolla med P om han har några heta tips om vad jag ska (och inte ska) säga. Han håller nämligen på med lönesamtal på sitt jobb. Skillnaden mellan honom och mig är att han sätter lönerna ...

Så undrar jag hur modig jag kan vara på jobbet för att få till allt det vi vill få till. Kan jag köpa en iPad och en talare och boka middag för 30 personer och därmed överstiga dagens budget med ungefär 100000? Ska jag chansa? Hur är det man brukar säga? Nåt med agera och informera. Kommer inte ihåg. Hur som helst. Jag tror att jag ska skita i alla regler och göra succé istället. Inte jag personligen, men vi på kontoret. Tjenare vad kul det skulle vara! Jag tror att jag just bestämde mig för att vara lite crazy. Och vara beredd på att ta skit om det skulle bli katastrof. Spännande!

Stil

Jag varvar Sommar och På minuten med Stil. Har idag lyssnat på ett program om Catherine Deneuve (och fjärilar och Yves Saint Laurent. Mr Saint Laurent.)

Jag tycker bättre om när Suzanne Ljung programleder än när flickan Birde som inte kan säga "r" ibland leder. För det kräver en del av lyssnaren att få ihop hennes fonematiska regler, alltså när hon kan säga "r" och inte. För mig är det godtyckligt och obegripligt. Stackarn.

Hur som helst - när man har lyssnat ett tag börjar man fatta att hennes oförmåga att prata konsekvent är ... konsekvent och då inser man hur trevligt programmet i själva verket är. Nu måste jag väl kanske lyssna på en massa Birde-program så att jag övar mig i tolerans och att fokusera på vad som sägs, inte hur.

Dessutom måste jag se Deneuve-filmer.

Nu? Nej. Sen.

Ont

Har varit på yoga. Det är bra.

När jag kommer dit vill jag att det ska vara som i en kyrka. Tyst. Lugnt. Inte en massa flams. Koncentration och fokus däremot - det är bra.

Idag var det två personer som tycktes tro att de var på julfest eller nåt "Hahaha, fjämsifjoms ... vin ... stress ... hahaha". Jag satte resolut tummarna i öronen för att få vara i min bubbla.

Men sen kom den. Jag kände hur det kryllade sig där inne. Hur den kröp och spred sig. Huvudvärken. Första gången jag fick det var på yogan. Nu har jag inte kunnat gå en massa gånger men den har ändå gjort sig påmind. Det gör så jäkla ont. Så att jag vill gråta. Den kommer plötsligt. Jag vet inte om det har med andning att göra. Eller hunger. Kanske huvudvift. Jag vet inte. Det gör ont i fåran mellan hjärnhalvorna och jag skulle vilja ta bort en del och tänker på Hannibal Lecter fast jag inte ens har vågat se "När lammen tystnar".

När jag kom hem fanns det ingen mat. Det gjorde inte att huvudvärken försvann. Men det fanns en högljudd TV och en pågående fotbollsmatch som vrålar.

Tror jag ska hugga huvudet av mig. Eller gå till doktorn och göra ett yogapass innan röntgen eller vad man gör.

Surt och tvärt

Idag har jag försökt hantera sura kolleger. En som brukar vara glad tyckte livet var piss. Ville byta bort både bostad, arbete och make, tror jag. Inte bra.

Hade också att göra med andra mystiska saker och situationer som bara kändes obehagliga. Outtalat obekväma. folk som ville säga saker, men som aldrig sa nåt. Den där intuitionen är knepig. Önskar bort den ibland.

Men så fick jag ett roligt mail från min älskade broder och så var de tråkiga sakerna som bortblåsta för ett ögonblick.

Satt kvar längre än vanligt och gjorde tråksaker i fred. Bra!

Nu ska här sovas!

Vårsöndag

En härlig dag! Först fick vi åka alla sorters tåg man kan tänka sig - tvärbana, tunnelbana och pendeltåg. Mamma mötte vid stationen i hembyn och därifrån promenerade vi raka vägen rätt ut i skogen.

Syrénknopp

Uti backarna stå

Vitsippa

Fjäril

Bi på vide

Vitsippor, blåsippor, små blad på träden och grönt gräs skvallrade om vårens ankomst. Hurra, säger jag!

Den söte hunden vi hade med oss blev kär i yngste sonen som handskades med jycken som om han aldrig gjort annat. Den här hunden är väldigt gullig och visar oss tillit på ett uppskattat sätt.

Åkte förbi Polissystern innan vi blev hemskjutsade. Det var trevligt!

När vi kom hem gick vi och käkade på Texas Longhorn. En bra avslutning på en bra dag!

Påverkan

Vi hade grannar på middag igår. Och tittade på brasa. Hittade yngste sonens borttappade kompis och överlämnade henne till sina föräldrar. Det var en trevlig kväll. När vi kom tillbaka från brasan åt vi parfait som grannen gjort. Och då upptäckte jag att Pia Johansson har influerat mig grande under de senaste veckorna. Alltså Pia Johansson = På minuten. Plötsligt hade jag en annan sorts humor. Lite vildare. Väldigt rolig (om jag får säga det själv :)

Idag har jag insett hur fantastisk yngste sonen är. Han skrattar åt bra saker och fattar till och med hur kul Kvarteret Skatan är. Han kan fotbollsregler. Och han skrattar alldeles underbart medryckande.

Jag längtar efter mellansonen som är hos sin pappa samtidigt som jag myser med den äldste sonen.

Jag är så stolt över dessa tre människor. Mina barn.

Mina barn.