När ingen stör

Har just tagit ett jävligt hett bad. Läste lite först. Sen satt jag och tänkte.

Först tänkte jag lite på jobbet och undrade om jag blev stressad av det och nej - det blir jag inte. Jag är ledig i nästan två veckor till och det är skönt, men jag är ganska utvilad redan nu. Har dessutom gjort det jag behövde i arbetsväg under semestern så nu kan jag helt och hållet vara ledig. Ska bara ringa glada kollegan och stämma av några grejer i morgon. Sen ...

Sen tänkte jag på bekräftelse och ilska och vad man kan säga till vem och vem man kan vara arg på när. Det blev lite invecklat och jag blev lite ledsen.

Därefter funderade jag på mina barn och allt jag vill ge dem och på den hjortronsylt min bror hade tvingats slänga när de kom hem efter semestern eftersom kylen hade pajat och allt var täckt av ett lager mögel. Det är nog bättre att slösa idag än att slänga imorgon, när allt kommer omkring.

Sen tänkte jag på min kropp och på att jag har Ganska Snygga Naglar så nu sitter jag här med dem, nymålade i Mavalas kulör Osaka, och uppskattar dem än mer.

Så funderade jag en del på släktingar och i synnerhet de man får på köpet och hur svårt det är att känna att man inte vill umgås så mycket med en del och väldigt mycket mindre med andra och hur man hanterar det på ett smidigt sätt utan att skada relationer. Så blev jag lite stressad och lite ledsen igen. För att det är besvärligt. Och för att man inte kan vara så ärlig som man vill. Man kan kort sagt inte leva sitt liv som man vill. Man måste alltid snärja in sig i alla andras idé om livet. Krav å krav å krav. Jag undrar hur man lever livet utan att ställa krav på andra. Jag kan det inte själv. Alls. Hur lever man livet utan att ha förväntningar?

Jag skulle vilja sortera in alla tankar lika snabbt och lätt som ekorrarna i "Kalle och Chokladfabriken" gör med nötterna. Tjoff, tjoff, tjoff. Eller - Piff, Puff (, Puff. Va?)

Lösningarna skulle komma av sig själva.

Sen var badvattnet sen länge uttömt och det var dags att gå upp.

"Jag vill ha en ekorre!"