fredag 24 juli 2009

En karamell att suga på

Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Jagar upp mig. Ältar. Stressar. Väntar gärna med göromål så att jag blir stressad av att inte göra det just nu. Det är helt psycho.

Ofta vill jag ställa mig frågan -
Är detta EGENTLIGEN VIKTIGT? Vad händer om om jag inte gör något åt det här? Går jorden under? Nej. Det gör den verkligen inte. Det som kan hända (och det som är jobbigt) är om en relation påverkas negativt. Och att det är mitt fel att den gör det. För då kanske jag måste stå till svars.

För då kanske jag måste stå till svars. Jag tror att det är där skon klämmer. Jag vill inte vara ansvarig.

Det jag just nu har på att göra listan, och som jag ska ta tag i nu är:
- Ett artighetsmail till italiensk kollega
- Gå till kemtvätten och fråga om snälla gubben där kan lägga upp klänningen jag ska ha på bröllopet i USA (mitt mantra på vägen dit kommer vara "Låt det vara öppet och inte sommarstängt, låt det vara öppet")
- Se över vad som ska med till Norrland/USA så att det finns tid att tvätta.
- Ordna barnvakt(er) till yngste sonen

Gissa vad jag just tänkte? "Men det där mailet kan jag väl vänta med?" NEJ! Det är ju för att jag ska slippa ha det hängande över mig som det ska göras. Jag vill mig inte väl. Och det är jag i allra högsta grad själv ansvarig för.


Inga kommentarer: