Många gånger har jag funderat på att lägga av - ibland för att jag inte har haft ett endaste dugg att skriva om, ibland för att det har varit för mycket att skriva om.
Emellanåt skrivs det om bloggar och då får jag mig en tankeställare - vem skriver jag för och varför? Vill jag bli "upptäckt" (som vadå? Typ dagboksskrivare? iiiii, vad spännande. Not. Känner mig inte heller kontroversiell som hon jag inte gillar som slutade skriva och skilde sig, eller som han som jag inte heller gillar som skrev en bok om sin pappa och ska ha barn eller nischad som de där blonda som skriver om mode.) eller vill jag bara skriva av mig?
Söker jag bekräftelse (HA! Jag kan räkna kommentarerna på dessa 1000 inlägg på tre av ena handens fingrar, så nej - det handlar det INTE om).
Jag vet inte varför jag skriver. Kanhända räcker det med att veta att mina söner har läst när de har varit nån annanstans och att P läser och kanske förstår hur jag är funtad. Jag vet att andra läser också - men jag vet faktiskt inte riktigt vilka. Jag är glad att ni läser och hoppas att det på nåt sät ger er samma sak som det ger mig nåt att läsa andras bloggar.
Ibland känner jag mig hämmad när jag skriver. Det är omöjligt att skriva om visst. Undviker vissa saker. Tänker att jag kanske skulle ha en (hemlig) blogg där jag skriver om allt. Till vilken nytta? Det finns en rädsla där också - att det skulle bli som dagböckerna jag har nånstans. De är inte särskilt muntra, om man säger så.
Jag läser själv bara de bloggar som skrivs av folk jag känner. I stort sett. Det ger mig nåt. Inblick kanske?
Sådärja. Så var det avhandlat. Nu ska jag skriva ett nytt inlägg om nåt. Det kommer förmodligen inte handla om glädjen att älska människor och inte Eiffeltornet, förtjusningen över min turkosa, 150 ml Margretheskål eller de goda Saila liquiriza purissima-karamellerna, utan något helt annat!
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar