Det ser ut som ...

.. svanarna lever på en sopstation (se föregående inlägg). Kanske är det så. Stationen ligger i så fall i Sjöööstaaaden.

Idag har vi haft middag här hemma. Det var så trevligt! Jag gillar de där släktingarna. Pappan och brorsan och deras små familjer. Brabra.

Snart ska vi sova.

Vackert väder

En vit ros

Svanfamilj

Sol över Sofia

Michael Jackson och sånt jag tänker på

Har nu kollat YouTube och lyssnar på Spotify och berörs av den här mänskan som just har dött. Jag tänker mest på hur konstigt liv han levde. Och Motown. Och Lisa Marie Presley, Anton Glanzelius, Ensam hemma-pojken (McC ...-nånting), Quincy Jones, Bubbles och Liz Taylor. Och alla de här sakerna sätter igång kedjereaktioner. Quincy Jones -> We are the world -> Do they know it's Christmas -> Bob Geldof -> Paula Yates -> INXS -> sexlekar. Och så.

Jag gillar Janet Jackson, jag.

Och Say, Say, Say. Fast om jag nu är inne på Paul McCartney och samarbeten så tycker jag bäst om Ebony and Ivory ...

Den låt jag tror att jag gillar bäst med Michael Jackson är nog trots allt ABC.

Om att vara social och umgås

Vi firade en arbetskamrat som ska gifta sig igår. Det var trevligt. Vi blev inte så många som det var sagt från början, men de åtta som kom blev ett bra gäng. Vi skrattade mycket.

Idag frågade en av dem som inte kom hur jag kunde vara så social. Jag visste inte vad jag skulle svara. Det ger nåt. Det räcker långt.

När jag kom hem la jag mig på nyinköpta spikmattan. Sen provade P. Oj, vad ont han fick. Han är så klen. Stackarn.

Idag provade yngste sonen. Han sa att det inte kändes. Uppenbarligen har han inte samma klengener som far sin :)

I morgon ska jag testa mattan på riktigt.

Moderskapets sidor

En arbetskamrat berättade häromdagen att hon gjort ett test om utbrändhet. Alla tecken finns som tyder på en vägg nära henne. Inte bra.

Vi pratade om det idag. Hon är trött. Har två ganska små barn hemma och en man hon inte orkar älska. Så får hon dåligt samvete av att tänka att det är ganska skönt när mannen inte är hemma. Jag tror att de flesta mammor vet hur det känns.

När man inte har nån tid för sig själv.

När man har små barn och arbetar och undrar vem man är. Och vem man var.

När närheten till sin man är det enda man kan neka för att man inte orkar. Och ingenting blir bättre av det mer än att man får ytterligare dåligt samvete.

När man är rädd att inte behövas samtidigt som man inte står ut med att vara totalt behövd.

När man tar hand om alla sociala kontakter fastän man inte tycker att man tillför ett skit i sociala sammanhang eftersom man är så väldigt mycket bara mamma.

Och allt detta pågår i huvudet medan livet går sin gilla gång för mannen.

Varför pratar vi mammor inte mer om det med varandra? Ibland kan det hjälpa att veta att hon som sitter bredvid mig på jobbet känner som jag också gjort. Oftast hjälper det inte att läsa om det i tidningen Mama där "Lisa i Örebro" har skrivit nåt om det. För vem i helvete är hon? Hur ska jag kunna relatera mitt liv till denna okändings?

Ja - det var ett bra samtal och jag kunde sätta ord på saker och hon grät lite. Jag tror det hjälper att veta att man inte är ensam om att känna sig liten och vilsen.

För lite sömn

Alldeles vimmelkantig har jag varit idag. Var ute med den blivande amerikabruden, hennes syster och en kompis till dem igår. Det var trevligt och jag log och log och var rolig och trevlig och så. Det var väldigt trevligt - hela mötet. Bra att ses innan vi åker dit. Och jag kunde bortse från den där fadäsen med middagen i söndags också. Det var duktigt.

Kom hem 00.30. Somnade kvart över två, tror jag. Som en stock. Sen skulle jag till andra jobbet i morse så jag fick inte sova så mycket som jag behöver. Nu är jag helt sänkt. Ska gå och mysa med lille pojken innan jag somnar.

Tack för idag, tjodelarihoo, tack för idag!

Jag bara undrar

Okej. Jag fick som sagt 3% löneökning. En kollega fick 4,2 och en annan fick 5%. Varför fick inte jag lika mycket? Vad har jag gjort fel? För det är klart att jag jämför mig med dem. Och det är klart att jag borde säga nåt om det till chefen. Nej - inte jämföra med deras, men säga att 3% kanske ändå inte är så jävla bra.

Jag blir så trött.

För regniga dagar inom snar framtid

Två bra tv-serier -

Blomstertid (5 avsnitt. Ligger uppe på TV4 Play i ungefär två månader till. MISSA INTE!)

Pushing Daisies - visas på TV3 på söndagar klockan 19.00. Spela in och ta bort reklamen!

Vad ska du göra nu? Jag vet! Titta på Blomstertid!!!

Okoncentrerat

Var tvungen att gå från jobbet tidigare. Hade ingen ro i kroppen och fick absolut ingenting gjort. Funderade länge på att skriva två mail, sen insåg jag att jag redan hade gjort det i slutet av förra veckan.

Men lunchen var trevlig och jag fikade två gånger och hade ett spontanmöte med en kollega.

Inte undra på att jag inte fick nån vidare löneförhöjning va?

Alldeles i början

Jag minns inte riktigt hur det var när jag lärde mig läsa. Det är mest efterkonstruerade minnen som kommit till när jag har sett sånt jag skrev, tror jag.

Just nu är i alla fall yngste sonen mitt inne i det och det är så himla häftigt! Han hade en kompis här idag och under middagen pratade vi om namn och vad det blir när man skriver och säger de baklänges. De skrattade så de tjöt.

Blev nöjd både av att de är så lättroade och att jag fick vara med när de gjorde denna fantastiska baklängesupptäckt :)

I morgon kanske vi ska fortsätta med paris/sirap och sånt?

Motgång II

Jag behöver en morot för att göra saker i hemmet. Tänkte att det kanske skulle hjälpa för fler än mig. Men när jag i kväll framförde idén om belöningssystem så hånskrattades det.

Antar att jag får fortsätta tjata eller irritera mig på att jag ens ska behöva tjata. Antar att jag får införa nåt system för alla utom tonåringarna om nåt system ska införas. Antar att jag får stå ut med egosystemen där man bara hänger sin egen tvätt, dukar undan sin egen tallrik direkt när bara ens egen tallrik är tom men aldrig tvättar sina egna lakan eller köper det som man tar slut på i kylen.

Vad gjordes fel?

Trix och knix

De som ska gifta sig i New York är i stan. De skulle kommit på middag. Så blev det inte. Nåt kom emellan. Så allt jävla planerande och hela den uttänkta menyn var bara roligt så länge det varade. Jag känner mig besviken och lurad på konfekten (eller nåt). Framför allt känner jag mig som en pajas som har ansträngt mig så mycket.

Små kuber av melon med prosciutto inköpt i Italien hade väl varit gott? Och den rosa proseccon till det hade smakar bra.

Nu ska vi i alla fall grilla - för vi får liksom inte riktigt plats med allt kött i frysen. I bästa fall kanske vi har nåt bra vin att dricka till. De två flaskor vi skulle druckit kan vi ju spara.

Satans vad irriterad jag blev ...

Humla och lupin

Another högtid

Midsommar kom och midsommar gick. Det har varit trevligt! Åkte till svärfar där vi umgicks med honom, hans sambo och en tysk kompis till dem. Vi tog med oss två av barnen - den äldste och den yngste - och ett kompispar. Tror vi fick med de ingredienser som man förväntar sig av midsommarfirandet. Ingen dans kring stång, men det har jag inte gjort sen jag var ... 8 år?

Vädret var minst sagt växlande, men det gjorde oss ingenting hur det var. Vi satt på altanen under taket och njöt av solen när den sken och av det smattrande regnet när det regnade. Härligt!

Äldste sonen blev hotad när han åkte hem på kvällskvisten. Hade han kommit, eller varit på väg, från/till "fel" ställe så hade de slagit ner honom. Vilka jönsar! Nåja - han klarade sig.

Längtar ibland efter gräsmatta och trädgård. Eller - varje gång jag har varit i en trädgård så skulle jag vilja ha en själv. Däremellan tycker jag att balkonglådorna räcker utmärkt! Har förresten fått nåt ohyrigt, regnrelaterat på penséerna. Hoppas att vi kan åka och köpa nytt i morgon. Visst måste väl Plantagen ha öppet?

Overkligt vackert - på en golfbana

Ett getingbo

Senare

Iris

Maskros

Lön för mödan

Idag har jag fått löneförhöjning. 3%. 2,8% är som alla andra får, 0,2 är det extra. Jag vet inte om jag ska skutta eller störta. Om man klagar känns det otacksamt, men herregud - 0,2%? Det är inte mycket va?

Och grejen är att jag kan känna mig förorättad, men samtidigt så är jag nöjd med min lön. Jag menar - jag klarar mig (även om det säkert beror på att jag faktiskt har ytterligare ett jobb som ger mig en riktigt bra timpenning - och det kan jag bara tacka mig själv som förhandlare för. Tack, tack.) Det är på nåt sätt förmätet att önska sig mer - mer än som morot "Hej! Fan - vad bra du är - här får du nåt för det. 0,2% är du värd". Eh? Tackochnig?

Äsch, jag glömmer det till nästa år när jag kommer inse att jag inte har fått nåt för allt jag har gjort så bra. Så jag väntar ytterligare ett år på att ruttna kapitalt. Tjohoo.

Midsommar

Det blir så bra så!

Är bara lite sorgsen för att jag inte får umgås med de äldre sönerna. Men det reparerar vi en annan dag!

Namn på tvillingar

Nu har jag gått och grunnat på namn till tvillingar i några dagar. Nej - jag känner inte någon som väntar tvillingar, det var ett samtal om namn för några dagar sen som fick mig att roa mig med detta (som ganska snabbt spårar ur). Kanske något passar?:

För den allitirerande -
Birk och Bork

För den himlavalvsintresserade -
Sol och Luna

För den illa rimmande -
Vera och Lera

För den som inte gör nån skillnad (och samtidigt sätter på de tu identiska kläder) -
Sixten och Sixten (eller Anna och Anna eller Göran och Göran etc)

För den som ovan som ändå vill göra lite skillnad, men det blev fel -
Ove och Ovett

För den seriefixerade -
Knoll och Tott

För den enbart fixerade -
Knull och Tutt

För den av antalet två fixerade -
Uno och Tu-va

För den väderstrecksintresserade -
Östen och Västen

För den väderstrecksintresserade som tänker internationellt -
Osten och Vasten

För den väderstrecksintresserade som fick en pojke och en flicka -
Östen och Brösten

För den som fick flickor med en stunds mellanrum -
April och Maj

För den som ville ge sina barn något att leva upp till -
Hasse och Tage
Björn och Benny

För den med idoler:
Lili och Sussie
Filip och Fredrik

För den extremt modeintresserade -
Dolce och Gabbana

För den något lite mindre (mode)intresserade -
Hennes och Mauritz

För den som vill skaffa vetenskapliga bevis angående namnval och sociala följder:
Carl-Johan och Ronny

För den illavarslande -
Drummel och Fummel

För den märklige -
Tindra och Slumra

För den påläste -
Romeo och Julia
Samson och Delilah
Werther och Charlotte
Tommy och Annika
Kling och Klong
Pippi och Madicken

För den påläste fixerade -
Pippa och "Madicken"

Och ungefär här lägger jag av. Den sista är ju inte ens begriplig. Fast rolig :)

Div

Jag har läst 4 sidor av Obamas självbiografi. Jag känner på mig att det kommer att ta tid att läsa den. Tänk om jag ska lägga den åt sidan (ett tag?) och hitta nåt lite mer lättsmält?

Vaknade fem i morse, antar att solen går upp då, och var tvungen att gå upp och skriva en lista med de saker som snurrade i huvudet. Idag har jag uträttat varenda punkt på listan och det var en befrielse, större än vanligt, att gå från arbetet idag.

I morgon är det tisdag och det är helt okej att det regnar och regnar. Blommorna på balkongen är väldigt fina! Tror visst att jag glömt att meddela att syrénen har slagit ut? Luktärten har vuxit sig stor och stark och snart kommer det kanske blommor också.

Mon dieu (ska nog skrivas med stort D men det skiter jag i. Och kommer förmodligen att straffas grande för det. Typ brinna i helvetet. Eller bara brinna. Fast ... det gör väl de flesta va? Även om det är efter döden.) ... var var jag? Jo - mon dieu! Jag älskar balkongen! Med små stolarna och lilla grillen och sköna trägolvet och det planterade, gröna. Det är världens bästa ungefär åtta kvadratmeter (nu svischar ett estimat av kvadratmetrar fram i Ps huvud. Han kommer nog fram till att det absolut inte är åtta kvadratmeter. Snarare ... sex. Eller sju. Kanske nio. Men INTE åtta. Eller :)

Jo - jag såg ju han nakenmannen i utmärkta serien "Blomstertid" på Slussen i helgen. Mysko. Man ser en person och vet hur han ser ut naken och försöker dra sig till minnes ... nåt. Som visar sig vara ett några dagar gammalt "minne". Undrar hur det är att vara han i dessa dagar?

Det var som tusan!

Detta, mina vänner, är det ettusende inlägget på denna blogg.

Många gånger har jag funderat på att lägga av - ibland för att jag inte har haft ett endaste dugg att skriva om, ibland för att det har varit för mycket att skriva om.

Emellanåt skrivs det om bloggar och då får jag mig en tankeställare - vem skriver jag för och varför? Vill jag bli "upptäckt" (som vadå? Typ dagboksskrivare? iiiii, vad spännande. Not. Känner mig inte heller kontroversiell som hon jag inte gillar som slutade skriva och skilde sig, eller som han som jag inte heller gillar som skrev en bok om sin pappa och ska ha barn eller nischad som de där blonda som skriver om mode.) eller vill jag bara skriva av mig?

Söker jag bekräftelse (HA! Jag kan räkna kommentarerna på dessa 1000 inlägg på tre av ena handens fingrar, så nej - det handlar det INTE om).

Jag vet inte varför jag skriver. Kanhända räcker det med att veta att mina söner har läst när de har varit nån annanstans och att P läser och kanske förstår hur jag är funtad. Jag vet att andra läser också - men jag vet faktiskt inte riktigt vilka. Jag är glad att ni läser och hoppas att det på nåt sät ger er samma sak som det ger mig nåt att läsa andras bloggar.

Ibland känner jag mig hämmad när jag skriver. Det är omöjligt att skriva om visst. Undviker vissa saker. Tänker att jag kanske skulle ha en (hemlig) blogg där jag skriver om allt. Till vilken nytta? Det finns en rädsla där också - att det skulle bli som dagböckerna jag har nånstans. De är inte särskilt muntra, om man säger så.

Jag läser själv bara de bloggar som skrivs av folk jag känner. I stort sett. Det ger mig nåt. Inblick kanske?

Sådärja. Så var det avhandlat. Nu ska jag skriva ett nytt inlägg om nåt. Det kommer förmodligen inte handla om glädjen att älska människor och inte Eiffeltornet, förtjusningen över min turkosa, 150 ml Margretheskål eller de goda Saila liquiriza purissima-karamellerna, utan något helt annat!

Tack.

Bara vatten

Det här med regn ... Det finns ju fördelar. Det blir grönt. De svampar vi hoppas på till hösten får en bra start. Gatorna blir rena.

Jag gillar regn. Fast det är klart - när semestern börjar andra veckan i juli vore det trevligt om solen visar sig. Kan man önska sig det? Skulle även uppskatta om det mulna äger rum de dagar vi sitter i bil. Eller blev jag kanske väl girig nu?

Regn är okej!

Söndag

Började läsa "Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap" av MaryAnn Shaffer igår. Kunde inte sluta läsa. Nu är den slut. Dessvärre läste jag de sista sidorna på tunnelbanan på väg från Fridhemsplansfika, så jag kunde inte gråta så hejdlöst som jag velat.

Den var bra. Och rekommenderas härmed. Nu ska jag börja med Obamas bok.

I övrigt regnar det.

Matminnen

Av nån anledning har jag idag tänkt på sånt jag åt som barn. Jag kan dela upp det i fyra grupper:

Hos mamma, hos pappa, hos mormor, hos min farmor.

Hos mamma:

Köttfärslimpa (med ägg i mitten)

Pannkaka

Makaronipudding

Lördagsgodis (gelefiskar) i metallmugg med hjärta

Apelsinjuice (som var frusen och mixades så det blev ett gott skum på toppen i glaset)

Hos pappa:

Fiskgryta (med curry, sej och ärter och majs)

Fläskben i ugn (billigt på Metro Folkungagatan. Krispigt gott!)

Friterade calamares (så exotiskt och gott!)

Cornflakes (med god mjölk och socker)

Popcorn (när vi tittade på Kojak, Columbus och Ellery Queen)

Hos mormor:

Äppelkräm

Schweizerschnitzel (en solig kväll på balkongen i Halmstad)

Kanelbullar (på stranden i Tjuvahålan)

(Jag borde skriva köttbullar, men jag har ett dåligt minne av det. Sista gången jag åt det hos henne hade hennes matlagningskonst gått hädan och de var inte goda. Så jag kan inte ta med det ...)

Hos farmor:

Vinskinka (söndagslunch)

Vårrullar

Bridgeblandning

Ostbågar (i skålar på fest)

Majs (ett säkert kort att bjuda oss barn - min bror och mig - på. Fanns alltid!)

Ja. Den här blandningen av mat(kulturer) har präglat min matlagning på ett bra sätt tycker jag!

Hemmakväll!

P ska ut med en kompis i kväll, de ska käka nånstans. Stora pojkarna har en massa firanden att ägna sig åt hela helgen - en syssling, en kusin och en student. Yngste sonen och jag tar det lugnt här hemma denna lördag. Så skönt så. Jag tänkte testa pasta med blandningen av torkad persilja, vitlök och peproncino, som jag köpte i Milano, till middag.

Det står en resväska mitt på golvet mellan kök och vardagsrum. Borde packa upp den, men jag orkar inte riktigt. Har drabbats av "n'annan dag"-syndromet. Vill sova mest hela tiden också.

Sommarlov snart. Det ska bli skönt.

Bilder från Milano

Några bilder från Milano. Once you've seen these pictures, you've been there :)

Jag gillar normalt inte parmesan - men det här ... Och salamin. Och prosciuttin. Ohlala, bonjour. Minst!

Friterad zucchini, potatis och squids. Mmmm.

Restaurangen heter Torre del mangia - gå dit! Nu!

Il duomo

Den där gallerian

Typ the Leonardo

Små har blivit stora

P tillfrisknade, yngste sonen gick till dagis och jag fick sova till halv tio när tre personer ringde samtidigt.

Åkte och jobbade på andra jobbet, läkarbesökade, fikade på ett så supertrevligt ställe att jag bestämt skulle vilja öppna filial, småshoppade och studentfirade. Så bra så!

Men gladast är jag för:

1 - kompisen som jag skrattar och tänker med. Vi drack så gott te idag också.

2 - att jag fick träffa några kompisar på Ps jobb som jag inte har sett på länge

3 - att jag gick på studentfirandet och träffade både henne och honom och deras barn. Det var bra från början till slut, trots att vi inte träffas så ofta. Jag blev så glad av att känna att hon finns där, att han ville prata, att dottern är så söt och trevlig och att sonen är rar och ville prata och lyssnade.

Så - tack för idag!

Blandade känslor

Hemma. Det är skönt.

Samtidigt som jag får total panik. Inte en vrå att dra sig undan till. P är sjuk, yngste sonen snorig, mellansonen har sommarlov utan tillstymmelse till aktiviteter och äldste sonen kom hem full som en kastrull efter att ha firat studenter.

Jag har varit i Italien och jobbat hårt över helgen. I morgon skulle jag vara ledig. För mig själv. Sova ut innan jag åker till andra jobbet. Det blir inte så ... Eftersom P är sjuk och har feber så är jag den enda som kan lämna på dagis = gå upp tidigt. När jag kommer hem är hela huset fullt av folk.

På torsdag ska jag jobba hemifrån medan yngste sonen är hemma från stängt dagis. På fredag ska jag jobba.

Jag älskar alla i hemmet, men jag blir fan galen av att behöva bestämma vad vi ska äta, laga mat och se till att alla mår bra. Det är JAG som behöver bli omhändertagen. Jag vill på spa i hemmet. Egen kock och massör.

Nån gång.

Jävlar i min lilla fot

Ont! Fot. Fötter.

Men annars har det varit en bra dag. Hämtat anländande vid ingången till kongressen och givit dem pass för inträde. tryckt på knappar för capuccino, latte macchiato och espresso. Te till mig. Pratat engelska och lyssnat på italienska och franska och tyska och flamländska och danska och norska och annat. Jag är trött i huvudet nu.

Åt en god (bjud)middag på ett ställe som jag måste komma håg vad det heter. En annan dag. Men det var en äkta italiensk middag. Bilder kommer sen. Det var mycket bläckfisk. I like! Matmässigt skulle jag kunna bo här. Melon och prosciutto. Tjohoo, säger jag bara! Till frukost, lunch och middag!

I morgon är det en ny dag. Bra!

Italy

Bygga, bygga, bära, bära. Sen handla muggar och skedar och korkskruv och blomma och annat. Och till mig - balsamvinäger x2 samt peperoncino x2.

Hotellhemmet. Promenad och lite vin. Varmt regn. Sova. Mat. Gott, gott (scampi/persilja/sparris och spaghetti kan inte bli dåligt). Sova på riktigt. Snart.

Frukost i morgon klockan 9. Hurra!

Jacklöst

23 grader klockan 23.00. Jackan hänger nu i hotellgarderoben.

Bor på ett hotell som är hippt enligt några. UNA hotel Tocq, heter det. Jag tycker det känns ofärdigt. I alla fall rummet. Liksom kalt och tomt. Till skillnad från stilrent. Men tvålen luktar gott! Och det finns vattenkokare på rummet!

Glömde ta med mig de sköna kongresskorna, det grämer mig. Å andra sidan har jag fem mer eller mindre foträta par med mig så jag hoppas att hälsporren inte gör sig mer påmind än nödvändigt.

Och nu ska jag sova. Buena notte!

Bära av

Inget vidare väder i Milano ser jag på aftonbladet.se. Men ... jag ska ju jobba inomhus i dagarna fyra, så det spelar ingen roll va?

Nu har vi städat inför städerskans ankomst i morgon, jag har packat och mellansonen har packat upp amerikakofferten (tack för det!)

Har huvudet fullt av logistik och i plånboken finns några eurosar jag borde klara mig en stund på. Lite wrigleys också (en missuppfattning om vad eurosmåpengarna heter som är mycket bättre än cent).

Nu dricker jag te och hoppas att P fakturerar lite grejer åt mig.

Happy Lucky!

Att åka kommunalt

När jag tar mig fram i stan åker jag kommunalt. Jag har inget körkort och cyklar mycket sällan. Igår var det sista dagen med månadskortet och i morgon åker jag till Italien så det blev remsa idag.

Dagens utmaning var att få så få stämplar som möjligt när jag reste. Eftersom jag skulle börja dagen i Älvsjö på andra jobbet så blev fikastunden där kortare än vanligt för att jag inom en timma skulle hinna resa dit, spela in och åka till jobbet. Jag hann! Sen var det hemresan. Via city för att köpa linnen på H&M, kolla lite på Åhléns och Indiska. Inga problem! Men det tackar jag slöa biljettkontrollanten på tvärbanan för.

Självklart har jag, som vanligt, ställt mig på rätt ställe för att få en pendeltågs-, tunnel- eller tvärbanedörr mitt framför nosen överallt och hela dagen. Där det är som mest slitet eller bortsparkat smågrus står jag och väntar. Eller där de våta fötterna trampat in. På vintern letar jag fotspår i snön som försvinner mot spåret. Åker också där jag bör i tågets färdriktning. Allt detta har min pappa - tunnelbaneåkarproffset nr 1 - lärt mig!

Übersättning

Väldigt, väldigt roligt med automatiska översättningar.

Idag gick jag in på en drömtydningssida eftersom jag två nätter i rad har drömt att folk har sagt att jag så vackra händer (alltid nåt. Eller vänta? Det är ju JAG som har drömt. Betyder det att JAG tycker att mina händer är snygga??? Hm.) Hittade detta. Det finns en textrad där det står att man kan få en översättning från engelska till svenska. Prova det!

Igår när vi bokade rum i NY var det samma sak. Folk har skrivit recensioner av sina hotellrum. På alla möjliga språk som kan översättas. Det blev väldigt skojigt.

Jaja. Lite roar många.

Rösträtten utnyttjad

Nu har jag gjort min medborgerliga plikt - röstat. Fast ändå viktigare var det kanske att berätta för yngste sonen vad det innebär. "Nu har jag varit med och bestämt vilka som ska bestämma". Det låter ju käckt så det förslår va?

Två tanter satt och tog emot valkuvertet. Den ena bor på vår gård. Jag är ganska säker på att hon glanade bortåt röstsedelsbehållaren när jag nogsamt valde ut rätt parti.

Nu har jag bara de där samtalen att klara av också (jag tänkte skriva samlagen. hehehe. Nej. Jag orkar inte spinna vidare på det.) Det är ett om en cykel och ett om en student. Ska bara ladda telefonen först. Och vika tvätt. Och laga mat. Och en massa annat som får mig att glömma bort att jag skulle ringa.

Har köpt en glättig tidning till badet sen också. Wonderbaum grande!

Sen ska jag lägga mig på sofflocket (ett uttryck yngste sonen aldrig kommer begripa) och låta dem som bestämmer bestämma.

Regn och grönt

Jo.

Jag gillar det här vädret. Det som gör att gräs och gröda gror. (Satans. Jag har glömt att meddela kusinen att jag inte kan närvara på hans studentmottagning. Milano väntar på oss. Mig och arbetskamraterna, alltså. Så har jag då TVÅ saker att ringa om. Nån gång under dagen ...)

I alla fall - vädret. Det är ju det här som gör att balkongblommorna ställer sig fruset - men friskt - piggt och snyggt i sina lådor.

Det enda är att man blir trött av att det är grått. Men snart är det semester! Bokade rum i New York i går kväll. Fyra nätter i augusti innan bröllopet. THE wedding. Som jag fortfarande väntar på inbjudning till. Nåja. Den som väntar på nåt gott ...

Tomt och kluvet

Pojkarna är hos sin pappa. Det är gräsligt tomt och trist.

Jag är trött. Och lite ledsen. Försökte förklara för P, men han diskade och hörde nog inte vad det var jag sa. Vet inte om han inte ville höra. Eller om han förstod vad jag sa. Han var inte så intresserad. Det blev väl kanske för jobbigt. Vad vet jag. Kan inte säg att jag kommer försöka prata om det igen i närtid. Jag får väl grina lite i min ensamhet i stället. Känna mig oförstådd ett tag till. Till jag glömmer det. Eller tills ledsenheten går över i ilska. Önskar at P kunde tänka så långt - för det är lättare att prata med nån som är ledsen än med nån som är arg.

Jag känner mig kluven mellan mina äldre söner och "den nya familjen". Jag medlar och försöker få alla att känna sig glada och nöjda. Försvarar alla åt alla håll. Det är skillnad när två söner är hemma, jämfört med en, två märks mer än en. Man ska se till att folk är trevlig, artiga och gör sånt nån annan förväntar sig att de ska göra. Och det här gäller att jag gör för samtliga medlemmar på denna adress. Jag är det som sitter med informationen om varför nån beter sig på ett visst sätt. Eller inte beter sig på ett visst sätt.

Vi har det trångt här hemma också. Hur löser vi det? Hur får vi tre sovrum att räcka för fem personer? Vem av oss ska inte kunna stänga om sig?