Fast jag blev alldeles sorgsen en stund när jag tänkte på att det inte alltid kommer att vara så. När de äldre sönerna snart har helt egna liv, där inte ens en balkongmiddag enar oss samtidigt. Där deras inre och yttre inte finns hos mig. För att de växer och vill ha nåt eget.
Hm. Jag får glädja mig så länge de bor hemma. Så länge de vill gå på bio med mig. Promenera. Äta lunch eller middag på stan.
En mammas kärlek kan vara oändlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar