Boken var tyvärr inte så bra. En riktig fjamsetramsbok - En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna - som var så basalt uppbyggd att jag mådde illa. Så förutsägbar, så sliskig att jag nästan ville kräkas. Men jag läste ut den. Ville gråta ibland - inte av illamående utan av nån sorts romantik. Hu - är detta jag?
Den stackars recensent som citerats på pocketupplagans framsida kan knappast ha varit stolt. "Det här var nog det gulligaste jag har läst på många år". Jamen Grattis!
Å andra sidan kan man ju tänka på den lilla författarinnan som vid nåt tillfälle fått besked om att boken skulle ges ut i Sverige. Hon måste ju ha ringt nån väninna och varit glad, kan man tro. Kanske har familjen gjort nåt kul för honoraret (eller vad det heter :) Kanske besökte hon Sverige för att få se sin bok översatt i en hylla på Akademibokhandeln. Kanske var hon för full för att reagera? Kanske skriver hon på nåt nytt - även det inspirerat av hästtävlingar?
Nu ska jag ta mig an de stackars bortglömda, inte bortgivna böckerna jag har sparat sen den stora rensningen. Vet inte vad det blir - Jonas Bonnier, Marja Unge eller Coetzer? Ooooiii - vad spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar