Total planering/kontroll. Eller inte så mycket.

Okej - man är olika. Det är ingen nyhet. En del får panik av spontanitet, andra av planering. För min familj fungerar det, så vitt jag vet, bäst med en kombination av båda. 

Det är skönt att veta VAR man ska åka på semestern. Det är skönt att veta NÄR. Men sen kommer den del där man uppenbarligen skiljer sig åt. Där de mer eller mindre spontana skiljer sig från de mer eller mindre planerande.

Vi ska åka på semester tillsammans med en familj som faktiskt håller på att planera en lunch som ligger en bra bit in i framtiden. Det är inte omöjligt att den där lunchen kommer att planeras av oss också. Men senare. Kanske dagen innan den äger rum. 

Jag säger inte att det är fel att planera. Men jag känner att om allt ska planeras i detalj så kommer jag att få utbrott. Många små eller många stora. Eftersom det kommer kännas som luften håller på att slut och jag bara kan andas genom tårkanalerna. 

Det blir en spännande semester! Och jag ser fram emot att vara ledig! (Detta sagt HELT utan ironi. På riktigt :)

Och det där med att andas genom tårkanalerna undrar jag om man kan. Prova att hålla för näsan och munnen och tryck ut luft. Det pyser i tårkanalerna. Så UT kan man få lite luft. In verkar svårare. Har inte övat så mycket på det!