Thank God it's Friday?

Sprang försenad från arbetet. Strömavbrott i tunnelbanan gjorde att alla rulltrappor stod still och på Centralen var det skum belysning. Spännande. Hämtade yngste sonen på dagis och lyckades få en spontantid hos frisören innan vi hastade mot city. Var förbi på Åhléns och köpte present till en unge på dagis som har kalas på söndag. Köpte dessutom ritgrejer till yngste sonen inför det som komma skulle. Stora pojkarnas lillasyster fick inte glömmas och har just fyllt år så hon fick också ett block. Mötte mellansonen och strax därpå äldste sonen. Vi skulle äta på TGF tillsammans med alla deras mammor och pappor samt lillasystern. Vi satte oss i baren och väntade en timma på att få bord. Jag tänkte "Thank God it's Friday". Och nu skulle vi äntligen fira mellansonen som just gått ut nian. Det är dags att han får lite uppmärksamhet eftersom storebror från Amerika har tagit en del tid på senaste tiden. 

Det var bara det att storebror fick ont i magen. Jätteont. Jag blev stressad. Under middagen satt han och kved. Jag blev ändå mer stressad. Irriterad. Han tog ett varv runt restaurangen. Halvt hukad. Hans pappa gick ut och pratade med honom. Maten på tallrikarna kallnade. Mellansonen satt tyst. Han förstod sin bror, sa han. Han tyckte synd om honom. Jag försökte dela min tid mellan yngste sonen, mellansonen och äldste sonen. Det gick inget vidare. 

Värken i magen eskalerade och vi åkte till akuten. Skrev in honom. Betalade 260:-. Han las på brits. Låg och kved i en halvtimma och frågade vad klockan var hela tiden. Jag tänkte att det var bra att jag hade väskan full av bok och osorterade plånböcker om det skulle bli långrandigt. Men - så genom ett under försvann magontet. Vi skrev ut honom igen. Jag fick tillbaks mina pengar. Vi gick till en busshållplats. På vägen passerade vi en mataffär och köpte frukost. P ringde och meddelade att de var på väg från restaurangen. Klockan var 21.  

Kom hem före P och yngste sonen. Jag la mig på soffan. Äldste sonen gick in i sitt rum och chattade. Jag gick och la yngste sonen. Äldste sonen meddelade att han skulle ut med en kompis. Ett tidningsbud. Vän sedan födseln. 

Jag somnade med kläderna på.

Han har inte kommit hem. Nu är det natt. Gatubelysningen slocknade just och någon spelar sista-dansen-musik långt borta. Jag undrar var han är? Han har ingen mobil. Kanske inget vett heller? Vet han att det är bra att lugna sin mamma och ringa om det skulle vara nåt? Om han till exempel skulle få för sig att sova borta. Man kan låna telefon. Fast han kanske inte kommer ihåg telefonnumret?

Vad som hände med mellansonen? Han åt upp sin mat på restaurangen. Tyst. Snart (i början av augusti) åker han och jag känner mig som en dålig mamma. Han är min lilla unge. Jag vill att han har det bra. Jag vill att han tar för sig. Jag önskar honom bra uppmärksamhet.

Thank God it's Saturday efter fredagen den 13e.