Bedömningar man gör

När P och jag firade 10 år tillsammans, åkte vi till Paris. Vi sov på hotell en natt. EN natt. Helt sjukt kort tid. Tycker jag. Men det blev så.

Nu känner jag lite likadant. Jag har åkt över hela jävla jordklotet och det enda jag sett av den här stan är från en turisbuss.

Men i morgon ska vi göra en tur till Pampas och det gläder mig. Vi ska titta på hästar och en show och jag är ganska säker på att det kommer att kännas som när man är på charterresa. Men det gör inget. Det är en dags semester och det är uppskattat!

Nu ska jag sova och försöka bota halsontet.

Det korrupta

Okej. Jag måste nästan börja med att beräta om rånen här. De dagliga historierna som människor i min omedelbara närhet (kan man säga så om kolleger utan att det låter som de är släktingar???) berättar. En kollega blev av med sin mobiltelefon när han talade i den. hans första tanke var "Men ... Jag hann ju inte ens säga hej då". Sen blev han visst chockad. Och glad för att han hade livet i behåll, typ.

Sen är det det äldre professorsparet som blivit rånade två och en halv gång på tre dagar. Först lurades/rånades de av taxichauffören på väg från flygplatsen. "Det kostar 400 pengar" säger chaffisen och stirrar stint på dem. De ger summan till chauffören som, likt en trollkarl, plötsligt håler upp fyra tior och argt snäser "Inte förti - utan FYRAHUNDRA" Paret tittar förundrat på varandra och ger ytterligare 400. Så där kan det visst fortsäta i all oändlighet. Helt sjukt. Just det här paret blev av med 800. Vi betalade runt 60 pengar för samma resa.

(En peng - argentinsk pesetas - är 1,70 SEK)

Samma professorspar rånades på sin kamera som var värd 500.000 SEK. Ja. Just det. Så mycket. En Hasselbladare. Borta. Då hände följande - En man går nära mannen i paret. Plötsligt ser frun att hennes man har vita prickar på sin kavaj. Hon börjar dutta bort dem. Då kommer en hjälpsam dam till undsättning. Snart därpå kommer ett par yngre mär som gladeligen hjälper till med sanering av prickar. De lyckas krångla av mannen hans väska för att bättre komma åt fläckarna. När väskan är av tar de den och springer mot en bil som strax därefter försvinner från platsen i ilfart. Ingen pensionär hinner följer efter. Förmodligen ingen annan heller.

Det här paret tycker inte att vare sig Buenos Aires, Argentina eller Sydamerika är särskilt trevligt längre.

Så långt andras berättelser. Jag hoppas att jag slipper berätta nåt liknande själv. Men ...

Idag gick jag och en kollega för att köpa citroner respektive argentinsk landslagströja. När inköpen var avklarade så gick vi hem. Ett kvarter från vårt hotell bevittnar vi hur en hel utslagen man som ligger på marken och "sover" vittjas på alla sina pengar (= inte mycket) av en tonåring i uteliggarsituation. Förfärligt! Vi tittade på varandra. Och skakade på huvudet. Vi såg oss omkring och mötte andras blickar och skakade på våra huvuden. Men ingen gjorde nåt. För vad kunde vi gjort? Skrikit POLIZIA? Tror inte det hade hjälpt. Jag var alldeles uppskakad efteråt.

Särskilt på kvällarna ser man också många leta igenom sina ihopsamlade skräppåsar. De letar efter plast att panta.

Buenos Aires är annorlunda.

Blä!

Men - till sist måste jag berätta om det som hände precis nyss.

Vi har just käkat middag på en lokal restaurang. Mycket trevligt, mycket gott. När ett av sällskapen lämnade restaurangen så kom en yngre kvinna fram till en av männen i vårt sällskapet och lämnade sitt visitkort. Det är ju sånt som inte händer ... Det tog 10 minuter så hade han ringt upp henne. Det är ju också sånt som inte händer ... Det verkar som de ska ses i morgon. Ho-ho. Får se vad som händer sen.

På hemmaplan

Hemma händer det mycket.

P har pratat med Hemfrid som kommer att göra sitt första städuppdrag hos oss på tisdag. Storstädning! Ny dammsugare är införskaffad!

Och katten ska på utställning. P gör listor med saker som man måste tänka på. Burskynke och pälstvättning. Och annat.

Ja. Sånt händer där hemma.

Buenos Aires

Ja. Hur är den här stan egentligen?

Som Barcelona eller Paris, kanske. Argentina blev självständigt i början av 1800-talet och alla hus tycks byggda då. Samma arkitektur som i de tidigare nämnda städerna. Vitt. Som delar av Vasastan om man ska jämföra med Stockholm.

Jag skulle inte åka hit med familjen. Särskilt inte med barn under ... 18.

Men - köttet är fantastiskt! Vinet smarrigt (och billigt! En flaska riktigt bra Merlotvin för 39 argentinska pesos = ungefär 50 spänn). Inga problem med LCHF-kost här.

Vi åkte på en tur med hop on/hop off-buss igår. Det är kyligt på kvällen, är en av slutsatserna. Och att de moderna delarna av stan är väldigt moderna, medan de fattiga är riktigt fattiga. Korrugerad plåt-ställen. Inte kåkstäder, men nästan.

Återkommer med fler rapporter när jag sett mer av stan.

Rutten, ruttnare, ruttnast

Nu har jag varit hemifrån lördag till lördag och jag längtar hem nu. Jag vill kramas med familjen. Önskar att äldste sonen bodde hemma och att jag var där också så att jag kunde sitta vid hemdatorn och skriva det här medan han höll på med mitt hår. Eller att mellansonen masserade mina axlar. Eller att yngste sonen satt i mitt knä. Eller katten låg vid datorn och spann. Och att P bara var där.

Men. Nu är det ju inte så. Jag sitter i en lobby på ett hotell i Sydamerika. Och det är ju kanske spännande på sitt sätt. Men jag är så trött. Hade gärna vilat, men här sitter jag och tycker ganska synd om mig själv medan mina kolleger MÅSTE träna och jag har löst logistikproblem med kolleger som kom i morse och just har käkat middag. Vi andra äter 21. Alltså 01, svensk tid. Hejåhå.

Igår hittade jag ett fantastiskt trevligt ställe med hjälp av Tripadvisor. Angav var jag är, vilken typ av mat vi ville käka, hur mycket det fick kosta och hur långt ifrån mig stället fick ligga. Fick värsta bästa förslaget på ställe - Juana M. Dit kan man gå igen!

Jag är trött. Vill sova i några dagar. Eller gråta lite. Saknar glada kollegan.

Jaja. Alla glada tillrop jag kan få stärker. Facebookhälsningar och mail. Jag behöver det. Berättelser om vardagliga saker. Vad som hänt på tunnelbanan eller på Konsum. Skulle aldrig. aldrig kunna åka iväg längre än så här från Sverige.

Jodå. Det händer roliga saker också. Såklart. Hela veckan i Bryssel var väldigt glad. Med pålitliga kamrater. Träffade kompisen från USA med son och man. DET var trevligt! Skrattade mycket hela veckan. Här är det torrare. Mer prestigefyllt på ett tråkigt sätt. Har en kollega som gör mitt jobb också. Irriterande. Kan jag gå hem och sova då kanske? Eller åka hem? Vi hade en sammandrabbning idag. Hon är lättirriterad och inte så kamratlig som jag trodde. Hon fräser väldigt fort och i onödan.

Nog med ruttenhet nu.

Resdag 2

Åkte hemifrån igår, lördag, kvart över tio. Hade en jättetung stor väska och en mindre ganska tung. Taxichauffören hävde in dem i bakluckan så for vi.

Det luktade sött av gamla byxor och otvättad man i hela bilen. Hade jag frågat om vi kunde öppna fönstret lite så hade jag fått köldutslag, jävlaskit. Tvingades utstå odören. Undrar om man ska ringa Taxi Stockholm och be dem skicka ut propåer om annat än biltvättar och rekonder efter kräklor. Personalen måste också tvätta sig!

Väntade på kollegan på Arlanda en lång stund. Han hade en stor, men lätt grej som skulle ner i en av mina väskor så vi var tvungna att checka in tillsammans. Det var bra. Han har guldkort så det var snabbkö till bagagekontroll och sen var det vin i loungen.

Tror dock att det bästa på hela resan var stoppet i Köpenhamn - jag älskar Katrups flygplats. Så många roliga affärer. Provade en jättefin tunikaartad grej på NoaNoa, men de hade inte min storlek. Jag har för stora bröst. Trots att jag faktiskt har gått ner 8 kilo på tre månader.

Nej. Det bästa var ju boken jag läser - Och här ligger jag och blöder. Skitabra! Ungdomsbok som fick Augustpriset senast. Läs den! Jag kommer nog att ge bort min eftersom jag vill ha mindre och mindre att bära på ju längre bort resan går.

Glömde hårborsten hemma. Och Buenos Aires-guiden. Och nåt annat oviktigt. På mitt hotell har de inte ens kammar, så jag gick fräckt in på ett Hiltonhotell igår. Frågade om de hade kam. Det hade de. Jag fick en. Låtsades lite att jag bodde där även om de inte frågade. Jag är så smart.

Nej. Nu ska jag fly lobbyn för mitt rum med utsikt mot en mur. Men bara en kort stund. Snart ska jag till kongressen. Kanske lunch först? Igår åt jag musslor till middag! Så gott!!!

Resdag 1

Måste bara börja med literann om min syn. Jag har progressiva glas i bågarna och det är så bra så. Men ... När jag sitter vid datorn som jag gör idag, utan stor skärm, så ser jag fan inte vad jag skriver. Alla sätt jag vrider huvudet på, blir fel.

Jag tror att jag ska börja med taxiresan jag gjorde i fredags. Från jobbet. Hade en himla massa att bära - omöjligt att ta på tunnelbanan.

Vi hamnade ganska snart i ett samtal om beroenden (vi pratade om telefoner som ledde till datorer som ledde till att jag berättade om yngste sonen som för första gången nånsin har fått spelförbud på dator och TV. Det gick liksom överstyr för nån vecka sen.) När vi hade kommit en bit på resan så berättade taxichaffisen, som var i 35-årsåldern från Järfälla, att han är nykter alkoholist sen ett år tillbaka. Så jag ställde en massa frågor.
Längtar han nån gång efter att dricka?
Nej, det är inte värt det. Han hade vaknat i främmande portar för många gånger och dessutom separerade han för tre år sen så den 7-årige sonen flyttar mellan dem.
Hur insåg han att han var alkoholist?
Ja, det där med portarna var ju såklart ett skäl. Men också det att han inte bara drack en eller två öl, han drack 22 och ingen kunde nånsin lita på honom även om han aldrig blivit aggressiv. Aldrig!
Drack han tills han kräktes?
Nej, enda gångerna han hade kräkts var när han dagen efter hade tagit den öppnade ölen bredvid sängen och det hade vänt sig i magen på honom därför att ölen var dålig (Avslagen. Äcklig.)
Hur gjorde han för att sluta dricka?
Hans föräldrar hade hämtat honom för ett år sen, kört honom till nån avgiftning och han fick nån sorts insikt om att man måste kämpa.
Hur känns det nu?
Det känns bra. Men det är såklart inte så roligt varje dag, men det är det ju inte. Han tvingar sig att le, att gilla läget. Så blir det bättre.

Sen var vi framme. Och jag tror att det var de mest givande 25 minutrarna på mycket länge.

Så jag tackade för samtalet och gick hem och hade fredagsmys varvat med strykning, packning, matlagning och ätande vid TVn. P tvingades också jobba. Han hjälpte mig att ladda ner grejer på iPaddorna, sex stycken, och det uppskattades verkligen. En kollega som skulle gjort det, insåg sent att han inte visste hur man gör, så jag fick ta med dem hem och offra fredagkvällen hemma. Nu är jag inte hemma på tre helger, så det brände ordentligt bakom ögonlocken när jag förstod att en hel del av vår kväll skulle gå åt till jobb. För P.

Jaja. Nu är jag i Bryssel. Skriver om det i nästa inlägg. Det blir så långt annars.