torsdag 29 september 2011

Åker nån annanstans

Drar till Berllin. Från man, barn och djur. Till 25 grader varmt, kongress inomhus och 20-årsjubileum av murens fall visar det sig.

Är mässtressad. Som jag brukar. Men jag har packat. Och äldste sonen kommer efter på lördag, så har jag glömt nåt så går det att reparera.

Måste nog sova nu.

onsdag 28 september 2011

Varannan dag?

Skriver ju uppenbarligen inte oftare än varannan dag nu mer. Har inte så mycket mer att skriva än att jag är så glad för den lilla flickkatten att jag smäller av. Så mjuk och gullig.

Men igår var jag på bio och så Niceville och den var bra. Jag grät mer än jag hade tänkt, dock. Och se den, men läs boken först! Det går så fort.

Idag har vi åkte Segway med jobbet. Skoj, skoj. En underbar färdkost (tänkte jag skriva, men det heter inte så va?) Färdmedel? What ever. Det var roligt! Intuitivt att ta sig fram med den. Som en iPhone fast att åka på. Surfa på ett annat sätt, kan man säga.

I övrigt - tid. Ge mig tid. Behöver inte ens slås in. Paketerad tid, som en klocka, är dock inte det jag behöver ...

Och titta här då -


Hemma!


måndag 26 september 2011

Hosta i hela huvudet

Ja. Jag hostar så jag blir yr. I morgon ska vi sitta inne i konferenslokal hel dagen och det blir ju väldigt spännande ... Ska på bio sen också. herregud vad folk kan komma att reta upp sig på "hon som hostade hela filmen". Vill du slippa det - se inte Niceville i morgon på Saga vid halv åtta.

Snorigt är det också. Inte bihålorna, men man ska inte ropa hej.

Blir trött och vimmelkantig av hosta. Ska dricka en kopp te och hoppas att det hjälper.

Skulle vilja ha en diskhjälp också. Och hjälp att lägga upp saker på Blocket. Och nån som tar reda på antikviteter som ska lagas. Inte slängas eftersom de "är värda".

Idag träffade jag en man som skulle hjälpa mig i en affär. Han sa "Jag ska bara skumma ett öga" istället för "kasta ett öga". Han skummade ögat, men inte kunde han hjälpa mig.

På onsdag ska vi Segwaya och sen äta mat nånstans. Spännande. På torsdag ska jag packa. På fredag åker jag till Berlin.

Ajö.

lördag 24 september 2011

Kattfröken

Igår var det kalas på Kungsholmen. Vi var där. Det bjöds på långkokschili med tillbehör och därefter den godaste citrontårta jag nånsin ätit. NÅNSIN!

Trevligt hade vi det också. Kattfrökens alla långa, tunna söner var där och jag önskar att mina långa, tunna söner också hade varit med. Men det var bara den lilla, korta ongen som följde med och han tycktes inte ha fått tillräckligt med mat för när vi skulle gå så tiggde han till sig både hallon direkt ur skålen och senare även chips i plastpåse som färdkost. Ack ja. Han hade haft en lika bra kväll som vi andra. Även om min var litegrann som Emils när han hade huvudet i soppskålen. Jag har bomull runt både hjärnan och huvudet i övrigt. Snuvan har liksom borrat sig in och ner till vartenda skrymsle och kavitet allt över halsen har att bjuda på. Hosated en del också och det är inte roligt när man är på kalas. Vare sig för en själv eller omgivningen.

Jag somnade kvickt efter resa med typ alla kommunala färdmedel Stockholm kan erbjuda - buss, tunnelbana och tvärbana. Sen sov jag faktiskt i nästan 12 timmar. Bästa botemedlet, tror jag.

Åter till kalaset. Födelsedagsbarnet fick den väldiga konservburken med confit de canard från Paris och flaska rött till detta av oss och det kändes som en bra present! Och deras katt - en sån väldig herre han har blivit. Särskilt i jämförelse med Lilla M (Jaha? Så var namngivningen till ingen nytta ...)

Här kommer bilder på både storkatten och lillkatten (nu ångrar jag att jag aldrig tog nån på citrontårtan ...) -

Kattlåda?

Favorittillhåll för Lilla M,
vår egen kattfröken

Bortttaget

Tog bort några inlägg om katten. Hela hennes namn stod ju utskrivet och för den nyfikne var det väl ett bra sätt att härleda jobb(ig)situation till mig på ett sätt som jag är ointresserad av.

Så - nu heter hon helt enkelt Katten eller möjligtvis Miss M.

Inga förstånd framöver, hoppas jag.

torsdag 22 september 2011

Å hon nös ...

Jorå såatt man är lite sjuk då. Men i morgon, när jag har varit hemma och vilat upp mig hela dagen, så ska jag på kalas.

Just nu längtar jag efter att gå och lägga mig och drömma. Det är det bästa som finns. Eller ... ja, men typ.

Nu ska jag skriva om TV. Har sett ett program som kanske heter Superstars. Adam Alsing är den ena halvan av programledarduon. Den andra heter Louise Nånting. Och denna Louise har absolut inte nån som helst utstrålning. Hon är liksom ingenting. Väldigt intressant. Bara blek och tråkig. Och de där kända sportisarna som är med i programmet är inte heller intresserade av henne. Och Adam A smittas av blekheten. Han som brukar vara så bra. På radio, i alla fall.

Annars har det varit en bra dag på arbetet. Att saker och ting har grävts upp, vädrats och ventilerats var nog bra. Idag var alla glada. men chefen, som är typ 51ochetthalvt ser tio år äldre ut och har fått en rödpussig ansiktsfärg. Och nu tänkte jag skriva HA! men det ska jag ju inte göra.

Så höll jag på att döda katten i morse. Skulle hämta DN och hon ville kolla omgivningarna utanför ytterdörren. Så hon rushade mot dörren och jag hann stänga. Tack och lov så hann hon nästan dra in huvudet helt innan jag hade stängt dörren. Allvarligt. Det hade kunnat gå riktigt, riktigt illa. Typ SMACK. Jag fick värsta höga pulsen och höll på att sympatiavlida. Men hon lever. Och vi blev vänner snart efter nära döden upplevelsen.

Och nu ska jag dricka ytterligare en kopp te. Sen sova!

onsdag 21 september 2011

Vill inte

Borde kanske inte skriva. Särskilt inte om arbetet. Det är så deprimerande. Men ...

Idag var det drama i tre akter på avdelningen. Jag tänker inte skriva om det här. Kan väl bara säga att det kan bli en turbulent framtid. En framtid fylld av härliga missförstånd, anklagelser och öppenhjärtighet av det jobbiga slaget.

Och ändå går jag tillbaka till arbetet i morgon. Trots halsont och snuva.

Det går dåligt i två av tre Wordfeudmatcher också. Jävla Å, Ä och Ö. Och H.