Bara trött

Idag har jag velat sova hela dagen. Jag har gått nästan 3400 steg med stegräknare idag. I morgon blir det mer för då ska jag promenera till Kungsan med en kollega.

Klockan är halv nio. Nu ska jag sova.

Ajö.

Promenejderi

P och jag tog en promenad i området. Längs vattnet. Det var bra!

Har varit förgrymmad långa stunder i dag. Jag har utrustats med en chef som jag inte förstår. Och som inte förstår mig. Det handlar främst om behov. Våra behov skiljer sig gravt åt. Jag behöver prata om saker - hur vi ska arbeta, vilka kontaktytor har vi med vilka, vem gör vad och varför. Eftersom chefen redan vet allt det här så finns inte något behov av att samtala om det. Det blir ju ganska exkluderande, kan man säga. Den som vet allt och de som inget vet. Så där sitter vi. Ovetandes om det mesta. Vi undrar så.

Jag blir så deprimerad av att sitta här och inte må bra. Det ska inte vara så. Jag vill att den ena vardagen staplas på den andra. Godmodigt. Inte så här: argt. Hur kan jag låta en fullkomlig idiot påverka min dag? Önskar att jag i hela livet hade sett arbetet som en plattform att hoppa vidare från. Uppåt, neråt, kors eller tvärs spelar ingen roll. Just nu är jag bara orörlig. Sitter fast. I nåt. Det är inte bra. Jag ska försöka hasta nånstans, frågan är vartåt. Jag behöver nätverka. Ensam tar man sig ingenstans. I alla fall inte jag. Jag behöver ha folk omkring mig.

Sen ska jag framöver tänka på arbetet som den där plattformen. Ge ett ställe en viss tid. Fyra år, tre månader eller en kvart spelar ingen roll bara det är medvetet. Se stället som nåt där jag samlar på mig så mycket kunskap som möjligt. Sen hoppar jag vidare. För att utvecklas. Och för att må bra!

Synd att jag tänker så här först nu. Skulle behövt göra det när jag var 20. Nu ska den gamla hunden lära sig att sitta. Fast tvärtom.

Hantering

Har suttit på nervöst möte idag. Chefens chef ville dock väl "Min största oro är att du ska ta det här personligt." Men det gör jag inte. Jag vet att vi jobbar i grupp. Jag vet att det mesta alltid går att förbättra. Det skrämmer mig inte det minsta.

Det som däremot gör mig orolig är folks beteende på möte. När de som borde ta ansvar, stötta och prata tittar ut genom fönstret som vore de på buss. Glo bortåt. Däråt. Där nåt annat, mer intressant, kanske kan dyka upp. När det är viktigare att se avmätt ut än att delta. Hur kommer det sig? Varför vara med på mötet?

Undrar också sen när det är okej för en chef att inte hjälpa, lyfta, sina underställda, utan istället trycka ner och förminska.

Nåja. Snart ska nog detta straffa sig. Då ska jag skratta!

/ont ska med ont fördrivas!

Long hair

Idag har den långhårige mellansonen kommit hem. Hurra! Han är bra han!

Har just betalat räkningar - bolån, ICA-banken och äldste sonens försäkring. Undrar om han vet att jag betalar sånt? Hm. Å ena sidan tar jag ansvar. Å andra inte. Jag betalar det ett tag till.

Jag tycker om min familj. Det är bra!

BB

Jag kan inte låta bli att titta på det avskyvärda Big Brother. KAN INTE LÅTA BLI. Men nu vet i fan om jag nånsin orkar se mer av det. De tar ju in den ena sjukare människan efter den andra. Folk med problem. Just nu har de en nymfoman inne. En som låter sig snurras runt bland alla killarna. Det är gräsligt att höra hur grabbarna smider planer för att få henne i säng. Se henne halka runt bland dem.

Jag undrar:

Vad säger hennes föräldrar (Jag vet. Jag ÄR en tant)

Vad kommer hon själv säga i efterhand?

Hur kommer hon att bli behandlad av både tjejer och killar när hon kommer ut?

Snälla nån. Det här är inget bra experiment.

Överraskad

Skulle ha telefonmöte idag. Kollegan och jag ringde till Irland. Men jag ringde visst fel nummer. Glömde en nolla från kontoret. Och herregud vad förvirrad jag blev när jag hörde mig själv informera om att numret inte längre är i bruk. Men jag kunde konstatera att "Det är jag som pratar!". Sen började kollegan och jag skratta hysteriskt. För det var verkligen konstigt. Ja - nu råkar jag ju vara röst i just den där tjänsten eftersom det är ett av mina extrajobb, men i alla fall.

Märkligt var det! Och roligt.

Jobb i morgon

Gick upp i lite mer normal tid i morse. Trodde jag en stund. Sen kom jag på att klockan visst var en timma mer än ... vanligt. P och yngste sonen klarade av fotbollsträning och teater medan jag åt frukost och badade och sen kom en före detta granne som nu mer bor i Dubai. I själva verket var det hennes son som ville leka med vår. Det var trevligt att se dem.

Men. Med vissa människor så beter jag mig väldigt svajigt. Kan nog verka konstig. Jag pyser liksom. Eller öppnar och stänger det sociala spjället utan kontroll. Ena sekunden är jag hur integritetig som helst och i nästa delar jag med mig av det mest intima. Det är som att svettas i kyla. Eller frysa i värme. Fel på termostaten. Kan inte förklara mer än att jag inte funkar som vanligt med vissa människor. Såna jag känner men inte känner.

Så har vi tvättat. Jag har packat upp det sista efter Bryssel och inser att jag kommer att få bära som en liten åsna till jobbet i morgon. P har bakat valnötsbröd som ser väldigt gott ut. Jag har gjort hemgjorda vårrullar. Det var länge sen jag gjorde det. När de stora pojkarna var små. Yngste sonen gillar det, precis som hans storebröder gjorde ...

Så har jag läst ut en bok. En väldigt bra bok - Hem till Istanbul av Michael Lion.

Ja, det har varit en bra dag. En bra helg. Tack!