The Big C

Jag tittar på The Big C. Den serien är bra!

Bi

Jag har så jävla ont i bihålorna. Men i morgon ska jag till doktorn och bli botad. Hoppas jag. Har just rensat med saltvatten med den fantastiska nässköljaren.

Undrar om de kan kolla öronen samtidigt (ja, det kan de ju såklart. Det kan ju vara ör-relaterat med snuva.) Egentligen skulle jag vilja testa öronljus. Den är nån sorts grej som ser ut som ett tårtljus fast ihåligt av typ vax som man tänder i en änden medan den andra sticks in i örat. Så blir det vakum och då dras allt eventuellt vax ut. Har en kompis som gjorde det en gång. Det var lyckat vill jag minnas.

Så har jag ett födelsemärke på ryggen som jag skulle vilja att nån tittade på också. Kan man be läkaren göra det fast man är där i bihåleärenden?

Ont i foten har jag ju också.

Men på tal om bin så kan jag berätta att yngste sonens favoritfilm är Bee Movie. Den har han sett kanske 30 gånger. Att jämföra med Cars som han sett 300 gånger. Men Bee Movie är alltså bättre. Säger han.

Kräkla

Har just hämtat lillasyster på Arlanda. Kom från Bangkok via Beijing med Air China. Solbränd var hon. Och glad. Bra, bra!

Vi skjutsade henne till föräldrarnas hus där hon hade sin bil. Yngste sonen fick en kinesisk chokladbit innan vi skildes åt. Vi åkte ut på motorvägen. Sonen började bete sig mysko. Sen började han kräkas. Och jag började låta. För när jag hör kräkljud eller ser kräk eller känner lukten av det, så gör jag som katter som stöter fram hårbollar. Fast det låter nog mer som om det är en ko som ska hårbolla. Högt. Kräkigt. Yngste sonen pep "Förlåt" från baksätet. Sen kräktes han lite till. I det där förvaringsfotskyddet som man kan ha hängandes från ett framsäte. Det var det enda jag kom på som han kunde spy i. Bra fickor! Den är alltså ett minne blott. (Äntligen. För den var trasig och skitig.)

Nu är frågan -

Magsjuka?

Bilsjuka?

Kinesisk choklad?

Yngste sonen är säker på att det var chokladen.

Vilken resa.

Samtal om natten

Fantastiskt bra det där med vänner man kan prata med. Det blev mycket så igår. Mer än jag trodde. Först träffade jag Kungsholmskompisen och vi pratade om det mesta och ser fram emot resan till Italien i sommar. Åh, vad roligt det ska bli!

Vid femsnåret kom jag hem med matkassarna. Sa hej till familjen och då särskilt mellansonen som fyllde år och gick ut i fredags. När han kom hem vid 3-tiden var det tre timmar tills han skulle gå upp och jobba och direkt efter jobbet åkte han till nån skivmässa åt helsefyr (där han av en händelse träffade Kungsholmskompisens yngste son) och sen kom han hem. Trött.

Hur som helst. Precis när jag tänkte lägga mig på sängen och läsa en stund innan jag skulle sätta igång med maten så säger P - Ska vi gå då? - Vadå, undrar jag. - Ja, vi är ju bjudna på middag.

Jag fick panik. Middag? Hos vem? Jag brukar inte glömma sånt ... Då visade det sig att min bror hade ringt och kallat in oss som ersättare eftersom svägerskans tvillingbrors familj drabbats av magsjuka. Så plötsligt blev kvällen helt annorlunda än planerat. Väldigt, väldigt trevligt!

Kom hem vid ett. Då ringde min bror. Och vi pratade längelänge. Ett bra samtal om föräldraskap, kan man säga. Om ansvar som förälder. Och om när ansvaret ska läggas på barnen.

När klockan var tre kändes det som det kanske är bättre att fortsätta samtalet en annan gång. Då snarkade P sen länge.

Bihålorna blev bättre av de amerikanska pillren. Avsvällande positiv effekt! Men nu på morgonen är de inte som man önskar ...

Igenmurat

Det känns som det bor nåt inne i huvudet. Ett grått moln. Jag tror det har med bihålorna att göra. Jag är sjuk. Ögonen är liksom trött igenmurade och jag känner hur det rör sig och värker mellan näsan och ögonen.

Hittade några piller från USA i medicinskåpet som jag tror kan bota. Ska gå ut en stund och se om frisk luft hjälper. Promenad med Kungsholmskompisen. "Åt nåt håll där det inte finns idioter", vartåt går man då när man är lätt irriterad från början? Det brukar lösa sig. Bara jag kan få en kopp te nånstans längs vägen. Och att vi kan prata av oss båda två.

Nu ska jag försöka engagera mig i storstädning av yngste sonens rum!

Ups and downs

+ Woke up, fell out of bed, dragged a comb across my head. Eller så. Grejade med varm choklad och paketen som P och mellansonen skulle få på sina födelsedagar. Hastade mot jobbet efter trevlig frukost.

- Presenten till P har inte kommit fram. Undrar om en gör det. Eller i alla fall när den gör det.

+ Fick tid att läsa Eiffeltornsboken

+ Höll i del av utbildning. Lyckat. Bra gensvar från kursdeltagarna.

+ Petter Furuseth från Hammarby ringde och frågade om mitt företag ville fortsätta sponsra laget under 2011. Det ville jag. Vi hade ett trevligt samtal.

+ Jag ringde P och berättade om Hammarbysamtalet. det blev nästan som en present till min man.

+ Trevlig lunch.

- Väntan

- Avsked till de fem som slutar. Skulle hålla tal till glada kollegan men klarade inte av det och hade förberett skylt där jag förklarade det. Alla grät hela eftermiddagen.

+ Träffade av en slump två av morgonens kursdeltagare (en från Australien och en från USA) på Centralen. De måste tycka att Stockholm är pyttepyttelitet ... De skulle SPAa på Hasseludden. Imponerande kollektivtrafiktur att göra dagen innan man åker vidare i världen, tycker jag!

+ Kom hem

+ Käkade middag med familjen (vilket inkluderade före detta maken med familj) på Jimmys Steakhouse

- Är trött i ögonen efter allt gråtande idag. Och i hjärnan av sorgen. Jag kommer inte att arbeta med glada kollegan mer. Det är väldigt sorgligt. Inte lilla kollegan heller. de två närmaste försvinner. Kvar är hysterikan och Östermalmskan. Herregud.

+ Spelade in På spåret och såg det senare

+ Kommer att läsa ut Eiffeltornsboken när jag går och lägger mig.

+ Jag har en familj att älska och att älskas av

Förväntningar på ända

Idag hade vi aktivitet med nya gruppen. Hejåhå. Prata, prata. Nån sa "Jag är förvånad över att ni chefer inte hade mer att komma med till det här mötet" och han satte huvudet på spiken. Vi hade förväntat oss mer efter tre veckors arbete. Jaja. Vi kom med input och försökte vara glada ändå.

Sen var det bowling och det var bra. Gemensam middag efter det. Men bara 10 av 20 kom med. Alla andra var sjuka, hade varit sjuka eller ... önskade att de var sjuka?

Tror att nye chefen var nöjd med att gå ut med sina nya underhuggare. Det var trevligt och han kan nog vara ganska mycket sig själv med oss. Ibland önskar jag att jag kunde se mig själv utifrån. Hur beter jag mig? Är jag trevlig eller jobbig? Äter jag osofistikerat eller som en lady (haha)? Får chefer mer uppmärksamhet än kolleger? Lär man aldrig få veta. Lika bra det. Vi hade det trevligt i alla fall.