Vi skjutsade henne till föräldrarnas hus där hon hade sin bil. Yngste sonen fick en kinesisk chokladbit innan vi skildes åt. Vi åkte ut på motorvägen. Sonen började bete sig mysko. Sen började han kräkas. Och jag började låta. För när jag hör kräkljud eller ser kräk eller känner lukten av det, så gör jag som katter som stöter fram hårbollar. Fast det låter nog mer som om det är en ko som ska hårbolla. Högt. Kräkigt. Yngste sonen pep "Förlåt" från baksätet. Sen kräktes han lite till. I det där förvaringsfotskyddet som man kan ha hängandes från ett framsäte. Det var det enda jag kom på som han kunde spy i. Bra fickor! Den är alltså ett minne blott. (Äntligen. För den var trasig och skitig.)
Nu är frågan -
Magsjuka?
Bilsjuka?
Kinesisk choklad?
Yngste sonen är säker på att det var chokladen.
Vilken resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar