Vid femsnåret kom jag hem med matkassarna. Sa hej till familjen och då särskilt mellansonen som fyllde år och gick ut i fredags. När han kom hem vid 3-tiden var det tre timmar tills han skulle gå upp och jobba och direkt efter jobbet åkte han till nån skivmässa åt helsefyr (där han av en händelse träffade Kungsholmskompisens yngste son) och sen kom han hem. Trött.
Hur som helst. Precis när jag tänkte lägga mig på sängen och läsa en stund innan jag skulle sätta igång med maten så säger P - Ska vi gå då? - Vadå, undrar jag. - Ja, vi är ju bjudna på middag.
Jag fick panik. Middag? Hos vem? Jag brukar inte glömma sånt ... Då visade det sig att min bror hade ringt och kallat in oss som ersättare eftersom svägerskans tvillingbrors familj drabbats av magsjuka. Så plötsligt blev kvällen helt annorlunda än planerat. Väldigt, väldigt trevligt!
Kom hem vid ett. Då ringde min bror. Och vi pratade längelänge. Ett bra samtal om föräldraskap, kan man säga. Om ansvar som förälder. Och om när ansvaret ska läggas på barnen.
När klockan var tre kändes det som det kanske är bättre att fortsätta samtalet en annan gång. Då snarkade P sen länge.
Bihålorna blev bättre av de amerikanska pillren. Avsvällande positiv effekt! Men nu på morgonen är de inte som man önskar ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar