Ja. Så åker vi till New York och bor på Paramount Hotel på Times Square. Den äldste sonen och jag.
Central Park.
MoMa.
Mariott, The View och drink. I alla fall för mig. Sonen är ju inte 21.
Goda middagar.
J. Jill och Macy's.
Men hjälp! Jag måste packa!
Trevlig helg!
torsdag 4 november 2010
onsdag 3 november 2010
Eventuellt
Kanske, kanske åker Uppsalasonen och jag till New York, eller Rom, på fredag. Kommer hem på måndag eller tisdag morgon!
Kanske, kanske.
Kanske, kanske.
tisdag 2 november 2010
Andra saker
Ska lägga till att jag har sovit pissdåligt eftersom P har hostat det högsta han kunde hela natten och sen, efter att jag tipsat honom om hostmedicin americana, så somnade han och då snarkade han i stället det högsta han kunde. Samtidigt som yngste sonen fick återfall och låg mellan oss efter veckor av att ha legat i sin egen säng hela nätterna.
Men det finns bra saker också. Även om man är trött.
Jag gillar regn. För då får jag ha finfina stövlarna i morgon. Och på tal om stövlar så ska mina stövlar från Barcelonas flygplats bytas ut mot nyskeppat par på Åhléns. Kanske blir det till våren, men i alla fall (Men? Var jag inte inne på positiva saker nu? Och så smet den där bittergrejen in? Hur???) Och på tal om Barcelonas flygplats så borde necessären som nu mer inte är borttappad utan upphittad, DHLas hem när som helst. Och då menar jag när som helst. Inte till våren. (Se där! Jag lär mig!)
Och till sist så kan jag tala om att sjuåringen med hjärntumör mår bra. Jämfört med hur han har mått. Familjen är samlad på sjukhuset.
Ja. det är väl det här som är livet.
Och det är ganska skönt att man slipper jaga och oroas för att skörden ska gå dåligt. Eller för att wellpappen som är tak inte ska hålla under monsunregnet. Eller för att ens barn inte ska komma hem efter en gängnatt i Los Angeles. Eller för att knarket är slut. Eller riset.
Vi har både toapapper och elektricitet. Och varandra.
Häpp.
Men det finns bra saker också. Även om man är trött.
Jag gillar regn. För då får jag ha finfina stövlarna i morgon. Och på tal om stövlar så ska mina stövlar från Barcelonas flygplats bytas ut mot nyskeppat par på Åhléns. Kanske blir det till våren, men i alla fall (Men? Var jag inte inne på positiva saker nu? Och så smet den där bittergrejen in? Hur???) Och på tal om Barcelonas flygplats så borde necessären som nu mer inte är borttappad utan upphittad, DHLas hem när som helst. Och då menar jag när som helst. Inte till våren. (Se där! Jag lär mig!)
Och till sist så kan jag tala om att sjuåringen med hjärntumör mår bra. Jämfört med hur han har mått. Familjen är samlad på sjukhuset.
Ja. det är väl det här som är livet.
Och det är ganska skönt att man slipper jaga och oroas för att skörden ska gå dåligt. Eller för att wellpappen som är tak inte ska hålla under monsunregnet. Eller för att ens barn inte ska komma hem efter en gängnatt i Los Angeles. Eller för att knarket är slut. Eller riset.
Vi har både toapapper och elektricitet. Och varandra.
Häpp.
Hål
Har varit på bio med mellansonen. Igen. Vi såg "Somewhere". Sofia Coppola. Nu vill jag bara gråta.
Om du tänker se filmen läs inte längre än hit.
--------
Den här filmen handlar om en man, som visar sig vara skådespelare, som lever ett satans trist liv. Han gör saker som nån annan säger till honom att göra. Det enda han gör för sig själv har med kvinnor att göra. Och då har han ändå tråkigt. Somnar. Inte alltid, men ofta.
Så umgås han med sin 11-åriga dotter längre än nånsin, förstår man. Då lever han upp men inser att han lever ett satans trist liv. Repetitivt kan man lugnt säga.
I många scener händer inte ett jota. Absolut ingenting. Helt meningslöst. Till synes. Men det är ju ett sätt att illustrera hans liv såklart. Han röker. Dricker en öl. Inga impulser att göra nåt. Han har allt. Får allt serverat. Behöver inte kämpa.
Det slutar med att han reser sig och går. Gör sig av med allt. Sen slutar filmen. Kanske börjar hans liv där?
Och nu vill jag också resa mig och gå. På nåt sätt. Jag blir ledsen och undrar vad för sorts liv man/jag/vi lever. Det har varit lite mycket såna här tankeställande saker på sista tiden. Senaste tiden kanske det heter? Whetever. Aniara, hjärntumörspojken och den här filmen. Och inte Gran Canaria. Vad är viktigt?
Om du tänker se filmen läs inte längre än hit.
--------
Den här filmen handlar om en man, som visar sig vara skådespelare, som lever ett satans trist liv. Han gör saker som nån annan säger till honom att göra. Det enda han gör för sig själv har med kvinnor att göra. Och då har han ändå tråkigt. Somnar. Inte alltid, men ofta.
Så umgås han med sin 11-åriga dotter längre än nånsin, förstår man. Då lever han upp men inser att han lever ett satans trist liv. Repetitivt kan man lugnt säga.
I många scener händer inte ett jota. Absolut ingenting. Helt meningslöst. Till synes. Men det är ju ett sätt att illustrera hans liv såklart. Han röker. Dricker en öl. Inga impulser att göra nåt. Han har allt. Får allt serverat. Behöver inte kämpa.
Det slutar med att han reser sig och går. Gör sig av med allt. Sen slutar filmen. Kanske börjar hans liv där?
Och nu vill jag också resa mig och gå. På nåt sätt. Jag blir ledsen och undrar vad för sorts liv man/jag/vi lever. Det har varit lite mycket såna här tankeställande saker på sista tiden. Senaste tiden kanske det heter? Whetever. Aniara, hjärntumörspojken och den här filmen. Och inte Gran Canaria. Vad är viktigt?
måndag 1 november 2010
Promenad i morse
Promenerade till Kungsträdgårdens tunnelbanestation i morse. Och sen från Vretens station. Detta är vad jag såg:
De vackraste träden i Stockholm
Och här bygger man på julstämningen
Hade inte en aning om att de bygger om kajen vid Grand Hotell. Kolla alla uppfiskade saker till vänster på bilden!
Hej hå, hej hå till gruvan ska vi gå ...
Falnande ros
De vackraste träden i Stockholm
Och här bygger man på julstämningen
Hade inte en aning om att de bygger om kajen vid Grand Hotell. Kolla alla uppfiskade saker till vänster på bilden!
Hej hå, hej hå till gruvan ska vi gå ...
Falnande ros
Längtan efter annat
Fick en fix idé. Tänk om jag skulle resa bort med yngste sonen. På till exempel torsdag. Skulle ta några höstlovsdagar och nafsa nästa vecka i hasorna. Gran Canaaaria.
Jag frågade sonen. Han blev först orolig för att biobesöket (filmen Dumma mig) skulle frysa inne. Sen började vi viska om hur trevligt det skulle vara och jag fick ömma kramar och jag förstår att han vill vara ensam med en förälder ibland. Han och jag är sällan på tu man hand. Men sen var vi ju faktiskt tvungna att kolla med P om han tyckte det var okej. Han kan inte följa med eftersom han har når väldigt viktigt möte nästa måndag. Och han tycker såklart att det skulle vara jättetråkigt om vi åker utan honom.
Sen kom jag på att min bror med familj kommer i nästa vecka. De ska ju bo hos oss medan deras badrum renoveras.
Så kollade jag vädret. Vissa prognoser ser mycket goda ut, 25-28 grader, andra är regniga. Jag tror det beror på var man är - norra eller södra Gran Canaria.
Nej. Jag tror inte vi åker. Blir så besviken. Det är dags för lite action. Nu. I'm bored to death.
Nästa tillfälle är i jul eller så. Och då vill ingen mer än jag åka. Jag vill verkligen INTE vara hemma över jul. Jul är blä. Särskilt när de äldre sönerna nog är med sin pappa.
Gran Canaaaria?
Jag frågade sonen. Han blev först orolig för att biobesöket (filmen Dumma mig) skulle frysa inne. Sen började vi viska om hur trevligt det skulle vara och jag fick ömma kramar och jag förstår att han vill vara ensam med en förälder ibland. Han och jag är sällan på tu man hand. Men sen var vi ju faktiskt tvungna att kolla med P om han tyckte det var okej. Han kan inte följa med eftersom han har når väldigt viktigt möte nästa måndag. Och han tycker såklart att det skulle vara jättetråkigt om vi åker utan honom.
Sen kom jag på att min bror med familj kommer i nästa vecka. De ska ju bo hos oss medan deras badrum renoveras.
Så kollade jag vädret. Vissa prognoser ser mycket goda ut, 25-28 grader, andra är regniga. Jag tror det beror på var man är - norra eller södra Gran Canaria.
Nej. Jag tror inte vi åker. Blir så besviken. Det är dags för lite action. Nu. I'm bored to death.
Nästa tillfälle är i jul eller så. Och då vill ingen mer än jag åka. Jag vill verkligen INTE vara hemma över jul. Jul är blä. Särskilt när de äldre sönerna nog är med sin pappa.
Gran Canaaaria?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
