Madre mia

Min mamma och jag! Vilken bra kombination! Om jag får säga det själv, alltså :)

Vi träffades igår, gick på en helt jävla värdelös vernissage. Eller - lokalen var trevlig. Bonniers Konsthall. Ganska snart fattade vi vartåt det barkade - det pretentiöst värdelösa hållet, alltså - så vi koncentrerade oss på samtalet och det goda vinet. Och det var så trevligt. Vi pratade om högt och lågt och hit och dit. Sen gick vi till ett ställe på Vasagatan med otroligt många terrorister tänkte jag skriva, jag menade turister. (Klart turisterna går till en pizzeria i city. De tror ju självklart att allt händer i Stockholms centrum. Men ack vad fel de har. Vad står det i turistbroschyrerna egentligen? Det händer ju i sanningens namn inte ett skit på Vasagatan/Drottninggatan/Hamngatan och Sveavägen på natten. I alla fall inte sånt som man vill att turister ska behöva vara med om.)

Anyway - vi åt, pratade och skrattade. Det visar sig att mamma är lika rädd för oreda med räkningar som jag är. Vi har en liknande approach, så att säga. Vi behöver ett tryggt system att luta oss mot. Inte ett ad hoc-betalande. Sånt som våra äkta hälfter ägnar sig åt. Då blir vi nervösa och stirriga. Vi är på det hela taget ganska lika. Min mamma och jag.

Jag låter kanske förvånad över att vi har det trevligt på tu man hand? Nejnej, jag är inte förvånad. Men jag är ovan vid att det bara är vi två.

Det finns förklaringar till varför vi inte har haft så mycket tid, vi två. Men jag ska inte trötta ut vare sig mig själv eller nån annan med långa utläggningar om det. Huvudsaken är trots allt att vi uppskattar varandra och att vi vet om att vi gör det. Så!

Oversized t-shirt + tights

Jag tycker att de där stora tröjorna och strumpbyxorna ser ut som nåt man har på sig hemma. Kanske som pyjamas.

Metamorfosen till tant är nu fulländad!

Bra lunch

Idag på lunchen träffade jag en före detta kollega. Hon hade med sig sin söte gosse. 6 månader. Oh, så rar!

Det bästa med lunchen var dock inte barnet utan vårt samtal på parkeringen efter lunchen. Vi talade om ... CHEFER (surprise!)
Varför ändrar sig chefer när de blir chefer? Förväntningar?
Varför slutar chefer fika med sina medarbetare när de blir chefer?
Är det inte väldigt bra om en chef kan dela med sig litegrann av sitt privatliv? Ungefär som man gör med vilken annan människa som helst? Allt blir lättare att förhålla sig till då. Mjuka upp lite! Tycker jag.

Konstruktiv kritik

Jahaja. Idag har jag provat på det här med konstruktiv kritik. Spännande! Chefens chef tyckte att jag skulle ha kallat till ett möte tidigare än jag gjort. Jag berättade för honom att jag inte kunnat kalla till det mötet eftersom han hade givit mig så dåligt underlag och aldrig har tid för mig när jag vill prata mer om saker. Han fattade och jag hoppas att han tog det till sig. Det funkade, kort sagt!

Typ trött

I morse gick jag upp satans tidigt för att åka till "mitt andra jobb". Där jag läser in olika saker. Precis innan jag la mig igår, kom jag på att jag skulle dit. Så jag fick ställa väckarklockan på väckning en timma tidigare än vanligt. HU! Nåja. Det gick ju trots allt bra. Men nu ... trött. Katastrof om jag somnar innan Top Model. Har inte nån bok som lockar heller. Borde kanske kolla i bokhyllan. Emellanåt hittar jag nåt jag köpt och glömt. Lite skattgömma, det där.

Måste börja med maten. Idag blir det sallad. Minstingen ville ha blodpudding så det får han. Till efterrätt äter vi mango. En sån fest!?

Söndag

Mulet och söndag.

Idag har jag ägnat en stor del av dagen till att läsa sista halvan av Stieg Larssons tredje bok. Hejåhå, vad jag har slukat! Nu är det inget kvar. Var till och med tvungen att lägga munkavle (typ) på minstingen när han skulle sova. Han låg bredvid mig och läste högljutt en gammal leksakskatalog och ville prata om alla möjliga tråkiga spel han ska önska sig i julklapp. Jag föreslog att han skulle skriva ner vad han vill ha . "Men, du vet mamma, jag kan inte skriva". Nej, där ser du vad bra det är att kunna det, sa jag. Efter en kort stund kom han på att han ville ringa tomten. Fiffigt!

Jag skulle träffa kompis på stan för att titta på vinterkappa, P och yngste sonen åkte till farfarn. Mellansonen sov. Hela dagen.

NK och Åhléns hade mer att erbjuda än jag trott. Kom hem med både vinterkappa och kavaj. Och betydligt tunnare plånbok. Vi satte oss på Wayne's i Akademibokhandeln en stund. Avhandlade livet. De hade ett erbjudande på hennes jobb om avgångsvederlag, hon har tackat ja och kommer nu att jobba i egen regi med sånt hon vill och kan. Jättebra! Fantastiskt bra att göra slag i saken!

I morgon ska jag till jobbet igen. Undrar hur jag kommer att se på saker efter kursen i förra veckan.

Utflugen

Sakta börjar jag fatta att äldste pöjken inte är hemma. På gott och ont. Det är lite tomt. Förut kunde jag förvänta mig att två personer tittade ut från sina rum ibland. Nu är det bara en.

Å andra sidan åt vi chili con carne idag, det har vi inte gjort på många år eftersom alla inte gillar vita bönor. Det gör alla nu. Alla som är hemma. (Även om jag aldrig skulle äta Heinz vita bönor i nåt annat sammanhang. ALDRIG!) Det var gott.

Sen var tanken att vi skulle ha glass med hjortronsylt till efterrätt. Ingen orkade. Hade amerikabarnet varit hemma hade han till och med dukat fram till oss andra. Det ni!

Jag märker att jag raljerar över honom ibland - amerikabarnet. Det är inte min mening. Bara ett sätt att hantera saken. Han är så klok. Så vacker. Så rolig. Så långt borta. Grejen är den att han var ändå längre bort innan han åkte. En 17-åring vill inte vara kompis och dela allt med sin ... mamma. Det gjorde ju inte jag heller. Varken delade allt med honom nyss eller med min mamma då. Jag undrar varför det är så. Jag som mamma känner att jag är helt beredd på att höra det mesta. Jag har ju själv varit där, liksom. Däremot tror jag inte det är lämpligt för en förälder att dela allt med sitt barn. Va?

Mellansonen tittar på ett TV-program om autistiska barn som spelar piano. Nu vill han jobba med sånt. Yeah!!!

Som pappa brukar säga -Mina barn! Jag är så glad att jag får vara med om er!
Nu börjar jag snart grina. Jag som ska läsa sista Stieg Larsson-boken. Kan ju inte ligga och snörvla då. Men jag kan snörvla, borsta tänderna och sen läsa!