Städning

Jag tänkte skriva lite om städning. Och hur olika man kan uppfatta vad som är viktigt när det ska städas ...

P och jag har till exempel helt olika sätt att angripa ordning och reda.

P tycker att golven är viktigast. De ska dammsugas och våttorkas innan kalas. Jag håller med om att det ska dammsugas. Men våttorkningen kan man kanske vänta med till efter kalaset? Och kanske att man kan påbörja städningen innan gästerna kommer? P våttorkar alltid det sista eller står i duschen när gästerna kommer. Det stressar mig vansinnigt. Jag vill kunna glida omkring en kvart innan folk kommer, sippa på ett glas vin och sätta på loungemusik. Kunna välkomna gästerna på ett avslappnat sätt. Så blir det aldrig, aldrig. Jag tar emot gästerna medan P torkar duschvatten mellan tårna och gästerna känner sig obekväma för de tror att de kommer för tidigt. Och ja - det är ett oskick grande att komma för tidigt, men det är värre att inte vara redo för gästernas ankomst när man bjudit dem en viss tid. Det är pinsamt.

Jag tycker det viktigaste är att plocka undan på ytor. Ta bort allt som eventuellt kan ligga i vägen. På bordsytor och på golv. Att ytstäda, kan man säga. Tycker det verkar smartare att torka golv i efterhand. Dammsuga är självklart - man vill ju inte att gästerna ska komma hem med kattens päls under strumporna. Jag tycker inte heller att det är okej att ha tolv pappkartonger på golvet. Står nåt där det inte ska stå - pytsa undan dem i nån garderob där ingen gäster ska vara i alla fall.

P har ingen som helst förståelse för min stressnivå. Det har jag märkt i flera år. Det märks i två sammanhang som båda har med umgänge att göra. Det ena har jag just beskrivit, det andra är när man ska åka buss, båt eller tåg till andra att göra. P går hemifrån två minuter innan färdmedlet avgår. Han glömmer bort (förtränger?) att han har en son som aldrig någonsin skulle hinna springa i samma takt som sin pappa. På samma sätt har det aldrig slagit honom att han har en fru om bär eventuellt klänning och har allt annat än löparskor på sig när hon ska på visit hos nån. Det är stört omöjligt att ta sig till aktuell hållplats på dessa två minuter under de förutsättningarna. Dessutom avskyr hon att eftersvettas på vägen till kalaset.

Jag vet inte riktigt hur detta ska bättras på. Kanske ska jag alltid ange en hittepåtid? Om vi ska ha folk hemma så ska jag säga att de kommer en halvtimma innan den egentliga tiden. Och ska vi åka nåt så ska jag säga att vi ska gå hemifrån tio minuter innan avgång. Ja - så kanske det ska bli! Eller så kanske jag kan kräva nån sorts respekt i största allmänhet. Försöka säga att mitt dåliga humör innan socialt umgänge har sitt ursprung i Ps respektlöshet. Inte mot mig i första hand, utan mot våra vänner.

Jag undrar om han nånsin kommer att förstå?

Trevlig helg!

Jamen det var ju jättetrevligt! Inte för jag trodde annat, men man vet ju aldrig!

Ångesten infriades bara lite när Ps moster och styvmor kom på besök. Mostern är väldigt, väldigt trevlig medan styvmodern är dum, dummare, dummast. Jag fattar till exempel inte varför man ska stoppa fingrarna i varenda kruka? För att konstatera att vi inte vattnat just idag? För att liksom ge oss den upplysningen? Jag vet inte. Jag tycker det är så dumt. Man kan säga - vilka fina blommor eller strunta i det. Man kan konstatera att växterna har det torrt, eller strunta i det. Hur svårt kan det vara att låta bli? Har men det väldigt tråkigt då? Eller måste man slå ner nån? Jag känner mig oduglig. Känner mig ungefär som de där grejerna som poppar upp som man ska slå på på nöjesfält. "Sluta slå. Sluta slå." Dumma jävla mänska! För det enda det leder till är ju att jag vill slå tillbaka (observera att det alltid, alltid är hon som "börjar"). Jag är sååå trött på hennes dåliga självkänsla som gör att hon måste dunka till så fort tillfälle ges.

Men ... i övrigt - mycket bra helg.

Mellansonen har firats i dagarna tvenne. Han har fått sånt han vill ha - pengar, biocheckar, upplevelser och skjortor. Bra! Käkade ute med hans pappa med familj igår och det var trevligt. Ibland tycker jag dock synd om P som firar sin födelsedag tillsammans med min gamla make. Även om de kommer väldigt bra överens.

Trevligt fika här idag också! Bra,bra!

Nu är jag trött!

Dålig dag

Vissa dagar vill sig inte riktigt. Den här dagen tycks bli sån. Fylld av små besvikelser.

För det första hade jag önskat att min bror kunde komma och fira mellansonens stora dag (20), men det kan han inte. Han ska äta middag med sin frus familj. Trist.

För det andra skulle vi ha gått ut och käkat med ledsna arbetskamraten idag. Men frånfallet blev för stort. En massa sjuka och en allmän bangare. Så nu går bara jag och ledsna arbetskamraten och äter istället. Det ska bli trevligt. Men ändå.

För det tredje så skulle jag ha lunchmöte om en massa viktiga saker som ska planeras, men hon, som jag trodde var min kompis, deklarerade att hon gärna ville skjuta på mötet eftersom hon ville luncha med sina närmaste arbetskamrater innan hon åker på en månadslång jobbresa. Jag hade redan tackat nej till annat lunchsällskap och kände mig allmänt misslyckad fakiskt. Till slut kom kollegan på att vi kanske ändå skulle ha det där lunchmötet, men hon var frånvarande och väldigt ointreserad a det som jag tyckte var viktigt. Så kände jag mig dubbelt misslyckad.

Det är på ett sätt ensamt utan ledsna arbetskamraten som ju under en period varit mitt närmaste sällskap, men å andra sidan är det ganska bra att hon inte är här längre. Jag mår bättre av det. Trots allt. Inte lika mycket gräva-ner-sig snack. Dessutom blir jag tiofalt mer social och et passar mig. Har sällskap med olika människor varje dag och lunchar med olika varje dag. Hänger på, liksom.

Men som sagt. Ensamt också.

Har dessutom nån sorts ångest över makens födelsedag. Kan inte komma på en enda grej att ge honom. Men det löser sig väl.

Lite strypning

De ringde från skolan. Yngste sonen hade varit med i ett slagsmål.

Ungefär så här -

A lurade upp sonen till plan fyra och väl där blev sonen arg och de sprang ner för trapporna. A trodde att han blev jagad och slog till sonen. Och då tog sonen strupgrepp på A. Han sa "Jag ströp honom lite". Sen smackade A till sonen så det stod härliga till och sen var det över.

Jahaja. Vad gör man åt sånt då? jag har ytterst svårt att se sonen slåss överhuvudtaget, och att strypa nån (även om det är lite) är absolut inte okej. Men det är inte heller okej att luras och att slå först och sist.

Dumma ungar. Mest andras.

Fotbollssöndagar

Yngste sonen tränar fotboll på söndagar. P åker med 9 gånger av 10, och jag är så tacksam för det! Jag får nämligen egentid då. Det värderar jag högt!

Har just ätit frukost (äggröra, bacon och te + en halv grapefrukt som man egentligen inte ska äta om man håller sig till LCHF-kost, men jag var så förfärligt sugen) och läst DN och nu sitter jag alltså vid datorn. Ingen musik just nu, lyssnar istället på snödropp.

Ska försöka plocka lite här hemma. Det ser, som vanligt, för jävligt ut. Skräp överallt. Papper, papper, papper. Både gamla kuvert och små papperstussar som katten har jagat.

Men det är två andra händelser som ska klämmas in också. Idag flyttar äldste sonen till egen lägenhet i ett år. Han blir sambo i samma veva. Den lille pojken ... Klockan 12 skrivs kontraktet. Hurra! Måste ju i alla fall gå förbi nån gång under dagen och kolla hur det ser ut i deras nya hem.

Så fyller min lillasyster 31. Pratade med henne tidigare idag och då hade hon som förslag att gå ut och käka nåt. Det vore trevligt!

Men om jag skulle städa lite då?

Reklam

Jag har varit i Barcelona. Jag därmed fått resdosen påfylld och är tillfreds.

Har haft hosta, men den gick över i spanska värmen. Fast de trodde det var kallt och hade vänt ACn till heater så jag fick det väldigt varmt ända tills en hotellkarl kom upp och stängde av allt.

Och jag fick lära känna en kollega lite bättre under resan också. Han pendlar mellan Frankrike och Sverige och har en döende fru. Inte lätt. Men han är bra. Tycker som vi som ser vartåt det barkar. Han ser också vilka som är onda och goda. Det är ju bra!

Åt tapas (friterad kronärtsskocka är såååå gott!), gick lite på Ramblas och var på heldagsmöte med konkurrenter och det var bra.

Men reklamen. Mina läppar höll på att trasas sönder av torka. Så när vi mellanlandade i München på väg till Barcelona gick jag till Duty free-stället och frågade vad de hade att erbjuda. Sa också att jag inte är särskilt förtjust i Elizabeth Ardens åttatimmarskör. Så blev jag rekommenderad detta:

Nu undrar jag varför? Varför har jag inte hittat detta tidigare? Det är ju alldeles ... underbart! Mjukt och lite sött. Med rosenvax. Jag älskar det! Min nya grej!

Föräldrar som möts

Jag tror kanske att jag har skrivit om detta förr - föräldramöten. Det finns ingenting, verkligen ingenting, som får mig att känna mig så oerhört obekväm som dessa möten med människor som faktiskt inte intresserar mig särskilt mycket. Man ska stå där och snickesnacka innan och likadant efteråt. Jag klarar det inte. Håller klaffen och är allmänt olik mig. Jag blir förvånad över mitt beteende varenda gång.

Retar dessutom upp mig på föräldrar som tjatar om saker. Som antyder utan att i klartext få ut vad de är ute efter. Och lärare som emellanåt tycks vara på barnens mentala nivå, alltså i åttaårsåldern. Det är så mycket blabla att jag nästan kräks.

Jag vill tre saker med min sons skolgång -

Att han lär sig de saker som finns angivna i läroplanen av kompetenta personer

Att han lär sig att umgås med vuxna och barn som han inte valt själv

Att han vill fortsätta lära i hela livet

Jag förutsätter att dessa tre saker ska infrias. Och jag tänker inte tjata om en idiot till musikfröken eller att matten är för svår.

Under 20 år har jag regelbundet gått på föräldramöten. Snart räcker det. Been there tillräckligt länge. Det ger nada.

Mer än väntat!

Han är jätteduktig! Kompisens son är väldigt ... begåvad. Det var jätteroligt att se det som för honom är telefonklotter.

Han har liksom en förmåga att visa de mänskliga rörelserna i bild på ett väldigt bra sätt.

Ska sluta haussa honom. Det blir ju bara fånigt.

Men ... jag ska säga några saker till. Jag hoppas att han söker till nån fantastisk skola där han lär sig andra tekniker än de han redan behärskar. Och jag hoppas att han gör det snart. Varför slösa bort en massa tid på annat?

Han har ju dessutom en väldigt trevlig mamma och vi har inte träffats på jättelänge, men nu käkade vi nån sorts sen lunch tillsammans och det borde vi göra oftare!

När jag kom hem så tittade P och jag på Sherlock Holmes på svtplay. Hurra för både Sherlock och för att man kan kolla saker man har missat i efterhand!

Nu är det slätstruken melodifestival. Men vi är mätta och belåtna efter att ha ätit blomkålsmos, tunna skivor stekt entrecôte och hemgjord bearnaisesås - allt i LCHF-anda. Så gott, så gott!

Snart är det dags för Sherlock igen!

Djur på djur

Det finns en blogg som heter Djur på djur som är väldigt rolig.

Jag tog en gång för många år sen en bild som jag tror skulle kunna platsa där -

Fluga på snigel

Fullt upp. Eller?

Två av sönerna spelar in film. Det hade gått bra igår, men de var tvungna att fortsätta idag. I samma veva som de kommer hem så ska jag gå på utställning eftersom en kompis son ställer ut. Jag vet inte vad som ställs ut, men han är en duktig människa så det ska bli spännande! Hoppas även att hinna få en skymt av konstnärens mamma - det var så länge sen sist ...

Sen har jag insett det oförlåtliga. Jag missade ju för i helvete Sherlock på ettan förra veckan. Så nu har vi att göra, P och jag, innan kvällens andra avsnitt kommer.

I övrigt är det vansinnigt lugnt. Skulle gärna ha några människor hemma på middag. Å andra sidan har jag ont i halsen, så det kanske är lika bra att ta det lugnt i hemmets lugna vrå.

Känner att det är dags för action av nåt slag efter att ha suttit hemma halva veckan. Jaja. Det har ju varit lite skönt också. Har jobbat bra och så ...

Rättelse

Lägenheten sonen kommer att bo i under ett år är inte alls 30m2. Den är hela 38m2!

"Rätt ska vara rätt"

Flytt

Äldste sonen har hittat boende! Han och flickvännen har fått en andrahandslägenhet på gata i närheten av stället han bodde på som nyfödd. Bra kvarter! Men 9000 i månaden för 30m2 är ju lite väl saftigt. En kollega till honom (och mig, antar jag) tipsade honom om boendet, sen var de på "intervju" och gjorde tydligen ett bra intryck eftersom det var dem uthyraren valde som hyresgäster.

Han är jätteglad. Och det är jag också!

Nu önskar han sig vattenkokare, microvågsugn och plånbok (vad han nu ska ha i den? Hyresavin?)

De flyttar in om nån eller två veckor. Så snart kommer det återigen vara tommare här. När mellansonen väljer att bo hos sin pappa så blir det bara vi andra tre här. Jag tycker det är lite sorgligt. Å andra sidan ... blir det nog bra för oss alla fyra. Alltså äldste sonen, mellansonen, P och mig. Den yngste i skaran halkar ju bara med (i morgon kväll ska han till exempel spela in en film med mellansonen som eftersom den egentligen utvalde 8-åringen hade hoppat av filmprojektet. Typisk medhalkning av yngste sonen ...)

Är det nu man ska införa söndagmiddag? Med stekar och grejer. Och feta LCHF-såser.

Smygande?

Har varit hemma med yngste sonen idag. I själva verket var jag hemma med både yngste sonen och mellansonen eftersom den senare har nån sorts temavecka och jobbar hemifrån precis som jag. Är det effektivt? Vet inte. Hoppas att han får klart uppgiften.

P har åkt på konferens över natten så jag blir hemma i morgon också.

Grejen är att även jag har börjat känna av nån sorts sjukdom. Hostar lite nu och då. Börjar få ont i halsen. Och jag som ska till Barcelona på torsdag. Och, viktigare ändå, på tisdag firar P och jag 15 år ihop! Och på lördag ska vi på båtbrunch på tu man hand (jag vann nåt innan jul). Sjukdomar hinns inte med. Framför allt - sjukdomar kan inte planeras.

Har jobbat typ hela dagen idag. Utom möjligtvis när jag tittade på Sveriges Mästerkock på TV4 Play.

Undrar om jag ska dricka ytterligare en kopp te? Och äta nån sorts tabletter som, om inte annat, får mig att tro att jag inte blir sjuk.

39,7

Yngste sonen kom hem från fotbollsturneringen i Göteborg med 39,7 i feber. Och hosta. Igår var P hemma med honom (de sov mest båda två), idag är jag hemma och jag tvekar fortfarande om jag ska plocka upp datorn ur lilla väskan eller om jag ska skita i det. Halva dan har ju faktiskt gått.

Har börjat hosta jag också. Önskar icke sjukdom.

Jag kommer hur som helst att ha fullt upp idag. Jag hjälper P med aktivitet till deras konferens. De ska väl säkert jobba en del, men det kommer bli skojigheter också. En kollega till honom föreslog att de skulle ha Alfapetturnering. Herregud, sa jag och slog händerna runt huvudet. Jag tycker det låter astrist. Det tyckte P också, så nu har han kommit på att det ska vara nån sorts frågesport istället. Och där har jag blivit högeligen involverad. Det är roligt, men tar tid.

Inget ont som inte har nåt gott med sig.

SUUUUGEN

En Marianne. Med kola i.
En bit Pigallchoklad.
En lakritspipa.
En sockerbit.
En turkos bumling.
En orange bumling.
Ett geléhallon.
Ett tuggummi.
En chokladapelsinklyfta.

Och så vidare.

Det är allt jag tänker på.

Åt äkta kolhydrater igår - nudlar. Var på middag och kunde inte tacka nej, det hade blivit för torftigt till de fantastiska kycklingspetten. Åt efterrätt också. Kladdkaka med hallonplufs. Det var jätegott.

Och här sitter jag nu och allt jag tänker på är godis. Och rostat bröd. Vitt, rostat bröd.

Jag är hungrig, men snart är det middagsdags så jag vet inte riktigt hur jag ska göra.

Tur jag inte knarkar. Det hade varit ödesdigert.

Sång och musik

En sak jag kom på, är att jag lyssnar på musik när jag är hemma själv. Så sjunger jag.

Det är bra!

Home alone

Med ett glas Sancerre och en liten kartong väldiga blåbär från Chile. Gör man blåbärspaj i Chile? Va? Med vaniljsås? Va? Plockas de stora blåbären i Chile i skogen? Av thailändare? Va? Ja, sånt kan man undra.

Jag är inte alls ensam hemma. Mellansonen sitter och spelar gitarr i sitt rum. Bowie. Han klarar en del riktigt bra nu. En DEL. Inte en del. Katten biter mig i fötterna och jag lyssnar igenom musiken jag just bränt till villaägerskan som jag tänkte ge ett blandband. Jaja - det heter inte så, men det är svårt att hitta på nåt bättre så här i brådrasket. Alla, utom möjligen yngste sonens generation, fattar ju vad man menar.

P pratar om att vi eventuellt ska spela över gamla band till CD. Jag undrar lite varför. Tror ärligt att jag hoppar det och lägger obefintlig tid på nåt annat. (OBS! Detta är ett stort framsteg för en nostalgiknarkare! Eller, vänta nu, FÖRE DETTA nostalgiknarkare?!)

Arbetsdagen avslutades alldeles väldigt trevligt då en kollega frågade om korkskruv. Hade redan innan anat att det var nåt på gång och när jag väl kom med korkskruven så blev jag inbjuden på exkluderande kalas. De hade för lite vin för att bjuda alla, sa de. Men jag fick vara med. Kände mig respekterad. Och det är ju ... alltid nåt.

Efter den där lilla plastmuggen med vin och en massa skratt var det dags att åka inåt stan eftersom mellansonen och jag skulle mötas utanför Åhléns innan vi skulle på bio. Jag hann köpa både nötter till bion och tranbärsdricka på PUB innan filmen började. Så EFFEKTIVT! Går i min mors fotspår.

Och filmen - Simon och ekarna - var SÅ BRA! Den ska man se! SKA! Ogillade bara att de tände lamporna i salongen lite för snabbt efter sista scenen. Hann knappt torka tårarna.

Så måste jag reflektera över ordet salong. Som i biosalong. En biosalong är ju inte särskilt glamorös, särskilt inte om man tänker på nån annan salong - en med kristallkronor och fina tyger och frasiga kläder. Så som det kanske var i en salong förr. Jag rekommenderar ett besök på Berns (salonger) för att förstå vad ett dylikt utrymme bör erbjuda. En biosalong är ju bara syntetiskt i jämförelse. Tur att själva salongen inte är huvudattraktionen när man är på bio.

Sådärja. Nu är 125 gram väldiga blåbär slut. Hoppas att de inte var besprutade.

Ja. Vi gick och käkade sen. Efter bion alltså. Då kom även äldste sonen. Han som fyller 22 på måndag. Ho-ho? 22? Jäpp! Jag fattar ingenting. Och, jag kan ju redan nu säga att Texas Longhorn i Kungshallen är en ganska värdelös restaurang när man vare sig vill ha bröd, pommes frites eller ost till sin hamburgare. Värdelöst ställe överhuvudtaget. Personalen ville gå hem. Och visade det. Maten var inte så god som önskat.

Men det var trevligt att sitta där med två unga vuxna män. Mina söner. Jag älskar dem så vansinnigt mycket att det nästan blir för mycket att träffas ibland. Jag vill ju bara linda in dem i sockervadd och såpbubblor och vyssja dem. Kramas fast de ibland känns för stora. Klappa dem över håret och på kinderna. Jag kan liksom inte visa dem nog hur mycket de betyder för mig. Skulle kunna lägga upp dem på nån liten sammetskudde och bära omkring på dem. Visa dem och upp dem. Jag är den stoltaste moder världen skådat.

Saknar även den där lille krabaten. Han som ännu inte är vuxen och som jag är så glad att ha slingrandes rund halsen lite varje dag. Han är ju med P på fotbollsläger. Cup. De har bussrest hela dagen idag. Till Göteborg. När de kom fram var det läggdags på stubbo. Och då började en av rumskamraterna att kräkas. Ymnigt. Hoppas att det var en lokal liten sjukdom. Annars tackar jag egoistiskt min lyckliga stjärna för att jag inte är med dem på hemvägen. Så. Tack.

Längtar efter P också. Mannen.

Jag tror jag slutar där.