torsdag 3 november 2011

Hört

Fick ett meddelande från mamma om att hon hört min röst som journalist i TV-serien Bron. Hurra! De valde alltså mig och inte killens röst! Det var ju roligt! För det måste ju ändå innebära att de tyckte att det gick bra och att de kanske vill använda mig igen.

Sakta men säkert går jag nya lösningar till mötes. Det känns bra.

För denna dag har varit fokuserad på att försöka få hit nån som skulle jobba här på lördag. Nu, äntligen, har det löst sig. En av kollegerna (tack och lov en trevlig typ) har bestämt sig för att offra sin helg med familjen trots att han var i Kina i förra veckan. Det känns skönt att jag slipper vara ensam. Väldigt rart också att VDn på företaget ringde och undrade hur det gick. "Jamen det är klart jag ringer eftersom jag hörde att du skulle vara själv därborta. Så ska det ju inte vara. Ska öra vad jag kan för att det ska lösa sig!" Ja - så de ringde Tyskland och Holland och kollade om nån eventuellt skulle kunna ställa upp med kort varsel, men jag kan säga att supporten från andra än på det egna kontoret, har varit undermålig.

Nåja. Nu löser det sig.

Pratade med yngste sonen alldeles nyss. Han vill se "Smurfarna" med mig på bio. Åh, mitt hjärta! Jag vill gå på bio med dig också!!! Inte sitta i jävla Tyskland och längta efter kramar.

Inga kommentarer: