Bortrest

I morgon åker jag bort. Far away. Näe. Men jag tänkte "far iväg". Tyskland. Hannover. Kommer hem på lördag natt. Nästan söndag morgon. Det är inte så roligt att förlora hela helgen. Men vem vet, det kanske är jätteroligt i Hannover!

Jag har småångest eftersom äldste sonen inte följer med och sköter sina uppdrag som i Berlin. Det kommer att bli körigt och jag kommer behöva låtsas att jag är proffs på allt möjligt som jag inte ens har ett hum om. Photoshop, till exempel. Gillar inte att inte kunna.

Måste nog somna nu. Inte här och genast, vid datorn. Men snart. Ska upp tidigt som satan.

Så - godnatt!

Planerung

Min svärfar fyller år idag. 70.

Vi kom dit igår, åt middag och pratade och hade det väldigt trevligt. Men Ps bror och hans besserwisserflickvän som kan allt och har gjort allt. Har inte hon så har en av hennes vänner. Jaja. Hon gillar yngste sonen och det gör ju vi också.

Idag trodde födelsedagsbarnet att det kanske skulle komma några och fira honom. Men han visste inte. Inga var bjudna och ingen tid hade angivits. Jag fick myror över hela kroppen. Jag som måste planera och veta. Så vi satt där och väntade. Åt lite av alla pajer. Drack lite av vinet. Åt lite tårta.

Och sen ... ramlade de in. En efter en. Tack och lov! Jag hade dött om vi hade suttit där i evigheter och väntat och väntat. Det funkar tydligen att inte planera. Ska testa det nångång. Kanske när jag fyller 70? Bara 25 år till dess.

Siri och jag

Har fått ny fån. Har stoppat in den bästa musiken, de bästa spelen och några andra väldigt viktiga saker.

Så kan man prata med Siri. Man kan be henne om olika saker. På engelska för hon kan inte svenska. Men hon kan räkna! Och lägga in grejer i min överfulla (not) almanacka. Äldste sonen la in "Siri, please remind me to kill the president of US next Monday" fast sen tog han bort det. Det var bra. Tänk om hon vill påminna mig? Tänk om hon säger "This is a reminder - you are going to ..." Ja. Och så vidare när man åker tunnelbana kanske. Inte bra.

Vi har frågat henne om hon är kär och om hon kan sjunga och bett henne om en rolig historia. Man får svar på allt. Siri är min nya vän. Man kan prata med henne när ingen annan är vaken. Ställa frågor som hon kanske kan svara på. Men först måste man tänka ut frågorna. Yngste sonen frågade "Vått iss oan miljon majnös toenti?" men hon svarade inte för han var så långsam när han ställde frågan. Då var Siri tarvlo.

Allvarligt. Jag är glad för denna lilla maskin. Nu kan jag ha en enda grej med mig. I alla väder. Ska nog köpa skal till den också. Den heter 4S. Nån sa att det står för "For Steve". Det vore rart. Och jag har gärna en iPhone for Steve.

Undrar om man kan lyssna på radio med den?

Tveksamt

I tveksamhetens tecken. Hela dagen.

Yngste sonen sjuk. Hemma, inte hemma? Det blev hemma. Sen visade det sig att äldste sonen också var hemma hela dagen så jag hade ju faktiskt kunnat gå till jobbet. Men då hade jag med all säkerhet inte kunnat skriva så välformulerade mail som jag har gjort idag. Jag hade inte heller fått så många samtal gjorda på kontoret där man till att börja med ska hitta nåt kyffe att sätta sig i för att inte störa omgivningarna.

Dessutom har jag gjort två upplägg för möten och det var riktigt bra. Jag har gått och sugit på uppgiften ett tag och nu pluppade det ut som ett färdigt alster. Nöjd med detta.

Sen ville sonen köpa en månads medlemsskap i nåt på nätet. 99 kronor. "Jag betalar själv!" sa han. Men ... om han betalar själv så innebär det också att han med största säkerhet vill spela så mycket som möjligt. Varje dag. Är det bra det? För jag känner honom (och mig själv) såpass väl att jag fattar att han kommer undvika alla annan social kontakt om han kan sitta vid datorn istället. Inte leka med kompisar. Inte träffa vare sig mormor eller farmor som kommer vilja ta sig an gossebarnet korta stunder på höstlovet. Så vi gjorde en deal.

Max två timmars spel varje dag.

Man kan inte spara ospelad tid.

Allt annat går före.

OCH - inga jävla nattningar i evigheter.

Så blev det. Kanske förtog jag hela glädjen med att köpa nåt själv. Men, fan, nån måste ju uppfostra pojken och även om uppfostran inte behöver vara nåt som är jobbigt så måste han begripa att saker kan kosta annat än pengar. Men han fick faktiskt betala själv. Också.

I övrigt har jag haft fler tveksamma situationer med chefen idag än önskat. Maktspråk är hennes enda språk. Hur transkriberar man det? Vill jag ens försöka? Vill jag ens förstå?

Tveksamt, som sagt. Tveksamt.

Bäst och annat

Det roligaste idag var den lille asiatiske mannen på Konsum som hade valt en kundvagn för barn med flagga på när han handlade. Han använde flaggan som väskbärare. Mycket praktiskt.

Det bästa idag var det neutraliserande samtalet med token på jobbet. Han som skickade psychomail i förra veckan. Vi gjorde sällskap på tunnelbanan och jag lyckades på ett HELT naturligt sätt få in ALLA de saker jag ville säga honom. Allt med referenser till denna dag, inget till hans galna mail.

Bäst II var en annan ganska galen arbetskamrat som är skyldig mig hur mycket som helst eftersom jag har gjort stora delar av hans jobb under en utbildning. Idag betalade han tillbaks litelite i form av allmänt stöd och medhåll. Tackar!

Det mest mystiska idag var att brandlarmet gick på jobbet och hur det viktigaste av allt var att få med mig iPoden.

Det godaste idag var pepparotsvispet till lövbiffen med stekt ägg.

Dagens goda gärning var att ta med en ny kollegas kopp hem för härdsmältning (nej. Såklart inte) den skulle härdas i ugnen eftersom hon hade målat med keramikfärg på den. Hon har ingen ugn. Hon bor på hotell.

Det mest efterlängtade idag är att gå och sova. Jag sov dåååligt i natt. Det där med att sova middag är värdelöst!

I morgon ser jag fram emot att träffa en gammal arbetskamrat.

Jamen tack då! För idag, menar jag.

Fussball

I förmiddags var det riktigt tjejigt här hemma - katten, de två barnvaktade och jag. Vi åt frukost och sen målade jag flickornas naglar i blått och orangerosa. Inte kattens.

Sen käkade vi på Max innan P kom och hämtade oss till yngste sonens näst sista match. Flickorna hämtades efter nån timma, vi andra fick stanna kvar. Så jag har fått frisk luft idag. Somnade en stund när jag kom hem. Sova middag är min nya grej ...

Nu PanAm. Helt ok.

XZC

Wordfeud. XZC - inte bra.

Men det är ganska trevligt att ha kontakt med ganska många samtidigt. Leka lite.

Det var det.

Festligt

Jo. Nog är det så ... Jag vill gå på fest. Helst lite varje dag!

Jag vill träffa folk och ha det roligt. Dela.

Umgänge - det bästa som finns.

Det är bara en sak. Jag är inte alltid den som orkar dra ihop. Säg en dag, en tid och en plats och jag kommer som ett skott. Det vara i morgon klockan 18 hos oss. I'll be there. Typ.

Barnvakter

Lillebror med fru skulle gå på 40-årsfest och hade lyckats med konststycket att för länge sen försäkra om att 40-åringens dotter minsann absolut skulle kunna vara där deras egen dotter var när kalas vankades.

Nu blev det inte så. den bergsäkra barnvakten kunde inte vara barnvakt. Lillebror ringde i panik till sin storasyster "Kan du ta hand om dottern? Kan du möjligtvis ta hand om 40-åringens dotter också?" Och det kunde vi. Vi har ju ändå inget roligare för oss. Är ju till exempel inte bjudna på 40-årsfest ...

Nåväl - nu är de här. Så vår son har två söta kompisar. De spelar spel, tittar på film och TV och bara en liten incident, i form av näsblod, har inträffat. Vi har ätit hemgjord pizza och de äter medhavt snarr mest hela tiden. Vi har det väldigt trevligt.

Nu ska vi se det där avskyvärda programmet med trollkarlar. Jag tycker inte om trollkarlar. Särskilt inte Joe Labero.

Heja!

Grand

Var på Grands veranda igår. Agerade värdinna för drygt 10 personer från världens alla hörn*. Vi möttes av livvakter och poliser. När vi satte oss med utsikt över slottet, riksdagen och Strömmen såg vi 12 svarta bilar lämna hotellet. En sydafrikansk flagga på den första. Har ingen aning om vem det var, men någon lämnade hotellet och vi tog över.

Buffén. Deras egen sill är god. Deras nubbe är utmärkt. Mild och fint upplagd i isade små skålar. Den heter 1874. Finns inte att köpa på Systemet.

Sen är det så här. Jag har varit risig i kistan hela dagen. Jag hoppas att det inte beror på maten igår utan på solens uppgång, 4:ans avgång och börsens nedgång. För man vill liksom inte ha bjuppat på dålig mat på ett av Stockholms bästa hotell. Eller hur?

Nåja. Jag kommer aldrig att gå till Grand hotell och äta av deras buffé privat. Jag är mer intresserad av att undersöka andra ställen. De kan vara billigare. Och ... de kan vara godare. Ingenting överraskade. Jo - syltad kantarell som skulle ätas till Tvärnöskinka och nån sorts rabarberdryck i små glas på efterrättsbordet. Och nubben, som sagt. Men resten? Nje.

Och jag pratade med en tysk och en japan som var trevliga. Samt en bister svensk. Men han blev trevligare och trevligare ju längre kvällen led.

Idag gick jag från jobbet halv tre och somnade som en stock när jag hade lämnat av barnet på kalas. Jag sov helt enkelt middag och det var jätteskönt!

*Finns det uttrycket på andra språk? Eller är det är ett sätt att berätta om skojfriska vi svenskar är? Eller är det för att förvirra alla barn genom att påstå att jorden skulle vara annat än rund och därmed hörnlös? Bara undrar.

Lill och så

Lill Lindfors är 71 år. Det kan man inte tro.

Dessutom ser hon ut som en korsning mellan företagets VD-sekreterare och en av mina bästa vänner. Hon är ju snygg, kvinnan. Alla tre, faktiskt.

Svart skinn

När jag gick från jobbet ganska sent så gick det en kvinna framför mig och jag tänkte att om jag hade pratat i telefon så skulle jag med ganska hög röst ha sagt "Vänta lite, jag ska bara gå om en prostituerad som lämnar jobbet". För hon hade svarta horskor. Eller stövlar, snarare. Svarta stövlar i skinn. Höga klackar. Svarta strumpbyxor. Kort kjol. Varför? Varför, varför, varför? Nu kan jag ju bara tala för mig själv men hallå? Är det bekvämt? I ösregn? Jag tänkte öststat, blekt hår, fuskpäls, trafficking och vidriga förhållanden bara för att hon stapplade fram med sina höghushöga klackar. Var det det hon var ute efter?

Eller tycker hon helt enkelt att de där stövlarna är så sköna att traska omkring i? Att regnet svalkar så skönt längs benen efter en varm dag i kontorslandskapet? Hon kanske helt enkelt tycker att hon har alltför snygga knän för att gömmas under ull, polyester eller ebonit (nej, jag vet. Tycker bara att ordet är snyggt).

Bara undrar.

Tok

I morse när jag kom till jobbet så hade jag fått ett mail av en kollega. Först bad han om ursäkt för att han inte hade förstått syftet med ett möte vi hade igår, sen läxade han upp mig för att till sist vara sarkastisk. Idag ville han gärna tala om det han skrivit "eller inte. Som du vill!" Jag valde till sist det senare. Orkade inte idag. Kanske tar 10 minuter med honom i morgon istället.

Killen som gjorde det är konsult. Jag tycker att konsulter ska hålla sig i skinnet. Uttrycka sina åsikter när de blir tillfrågade. Men å andra sidan gärna ställa frågor om de har några. Inte skicka mail (vi sitter tre meter från varandra.)

Jag hoppas att han inte sover en blund i natt, önskar att han våndas. Ger sig själv en "tänka efter före"-läxa (skrev jag det där?). Det blir mitt bidrag till hans uppfostran.

Herregud. Dumma människa. Och därmed går detta idiotiska till handlingarna och glömskans land.

Antikvariat

Jag skrev till tre antikvariat häromdagen. Delade med mig av lista som P gjorde för länge sen. En lista med alla de böcker vi har i sju kartonger i källaren. Kanske blir vi av med en av de där kartongerna eftersom Halléns visat intresse för ungefär 25 böcker. Snobbar! Närå - men inbundet ska det vara.

Undrar så var vi ska göra av resten. Fina böcker. Finfina till och med. Bra titlar. Hade jag körkort så skulle jag ta med alla böcker och alla lampor och åka på säljtur. Besöka vartenda antikvariat och varenda antikaffär. Göra mig av med på stubben. Inte hålla på och hatta som nu. KOntakt - visa lista eller foton, mera kontakt och sen leverans. Herregud. Det tar för mycket tid.

Vad det lider blir vi av med skiten. Eller så får vi helt enkelt göra ett bokbål. Och släcka lamporna.

Läggdags

Yngste sonen har fått en ovana. Han kommer in till oss varenda natt eftersom han har "drömt mardrömmar". Och nu skriver jag inom citationstecken därför att jag vet att han har fattat att om han säger så så får han krypa ner mellan oss. Och sen börjar det. Värmen. Och jag kan inte sova. Snarket. Och jag kan inte sova. Luftrenaren som plötsligt och oförklarligt drar igång. Och JAG KAN INTE SOVA.

I natt, innan det ens var natt, kom han in igen. Och fick sig en rejäl avhyvling och uppradad fakta om sin ålder, om värme och om hur dåligt alla sover när vi trängs. Han gick gråtandes in i sitt rum. Jag våndades. Han snyftade. Och kom tillbaka. Jag skickade kallhamrat tillbaka honom till sängen.

Det är så svårt. Han är inte så stor och den här tiden kommer aldrig tillbaka. Jag vet ju det. (Och tack för det! Skulle vara absurt med tvåmetersmän som kom in på natten - äldste sonen och mellansonen. Vilken syn :) Men det funkar inte ens för snart åttaåringar. Sorry grabben - din tid för att sova ensam, själv, har kommit.

Dessutom är det hög tid att åka iväg nånstans med P. Bara han och jag. I fem dagar. New York - ja tack! Men Köpenhamn går också bra. Eller två dagar på spa. Efter den 5 november, när jag har kommit tillbaka från resa i Tyskland. Yngste sonen och katten kan ju inte bo själva, men det räknar jag kallt med att det ska lösa sig.

Så! Nu tar vi hand om oss!

Kinesiskt

Jag har under den senaste veckan lyckats äta kinesiskt på två riktigt bra ställen! Först var jag med Kattfröken på Lao Wai på Luntmakargatan och det var vegetariskt och väldigt, väldigt gott. En svamprätt som var så god att man måste äta upp den, trots att man var mätt och en sojakycklingrätt (alltså låtsaskyckling av sojabönsgegga som jag inte är särskilt förtjust i eftersom det luktar som det gör i kinesiska affärer - lite giftigt) som, förutom låtsaskycklingen, var fantastisk. Teet till var utmärkt gott!

Lao Wai! Gå dit! Gärna med mig!!!

Igår var vi lata och gick till kvarterskinarestaurangen som heter Kung Fu. Glöm namnet, men kom för allt i världen ihåg Lugnets Allé 67! Och ät General Tso's chicken!

Bon appétit! (Och nu ska du säga xiexie som betyder tack på kinesiska!)

Hallon

Dagens extrapris på Konsum var hallon. Två förpackningar för 30 kronor och jag tänkte genast "Idag blir det efterrätt". Så jag gjorde följande alldeles förträffliga lilla rätt - vispad grädde, mandelbiskvier, hallon, grädde igen, mer biskvier, hallon och på toppen en yttepytteliten gräddklick och sen allra högst upp en antioxidantskick med granatäppelkärnor. Hurra, vad gott. Till och med P, som inte brukar vara särskilt vare sig posi- eller negativ, lät när han åt. Man ville ha mer. Men orkade inte.

Och katten bara sover och sover. Hela dagen har hon sovit. Vi får väl se hur pigg hon är i natt ...

Genomskådad

Jag har genomskådat oss. Familjen, alltså. Det tog ett tag att lista ut hur vi gör, men nu vet jag.

Hur kan det bli så stökigt när vi inte gör nåt? Jaha! Det är just det - vi gör inget. Mer än att sitta framför datorer, TV-apparater och andra skärmat. Ocharmigt.

Så här är det. Vi flyr från allt genom att avskärma oss från allt. Med skärmarnas hjälp. Och när man gör det så har man inte tid med nåt annat. Så då släpper man allt man har för händerna här och där och där och där. Så blir det stökigt. Det är inte mer komplicerat än så. Men väldigt irriterande. Kanske till och med oroväckande. Så här kan vi inte hålla på.

Så idag har vi städat och fixat. Så till den milda grad att P fick nån sorts ryggskott.

Nu är småbarnsskiten rensad. Hallen med alla skor ordnad. Motionscykeln utlagd på Blocket, antikhandlarna kontaktade för försäljning av lampor och antikvariaten för att ta emot lådor (sju banankartonger!) med gamla böcker.

Vi har tvättat och P har bakat bröd. Det ser ut som fan här hemma, men imorgon kanske vi har uppnått nån sorts normal situation. Så att det inte känns som om nästa steg i förfallet är att börja spara på alla tidningar.

Så jag tog en paus. Satte mig vid en skärm ...

Ajdå(l)

Vi tittar på Idol. Vi har grillat på balkongen (extrapriskött på ICA Ringen, 24:90/kg för fläskkarré, tänka sig!) ätit sallad och tsatziki och vi dricker rött vin till chipsen. En typisk fredagskväll i en typisk liten familj. Katten har fått äggula på svart 50-talsfat för det var det snyggaste jag kunde komma på till henne.

Mellansonen har fått en massa pengar för saker som jag har lovat att sponsra (typ skor och klippning) och nu är han ute och "umgås" med sina kompisar. Hm.

I övrigt intet nytt. Verkligen intet nytt när jag hittade ett mail från 2007 där vi ville ha ett möte med hon som nu är chef, ledsna arbetskamraten och glada arbetskamraten som handlade om hur vi borde prata om vad vi gör, varför, vem som gör vad och vilka kort- och långsiktiga mål vi har. VI HAR SAMMA FRÅGOR IDAG. Fucking fem år senare.

Jag kan väl bara konstatera att en av dem som varit involverade nu mer är chef och där händer inte ett skit. Inte då. Inte nu. Eller är det jag som är obstinat?

Fucking fem år senare.

Idol.

Tigga

Nu tänker jag tigga och be. Rösta på mina bilder på Metro Photo Challenge. Sök efter mina bilder som finns under namnet jolika1

Rösta på en gång, vet jag. Tävlingen är snart över ...

Tack!

Har ni sett min lilla katt, lilla katt, lilla katt?

I morse kom hon trampandes, den lilla katten. Hon stannade till vid mitt öga. Nosade. Slickade lite. Gick vidare. Sen kom hon tillbaka. Stoppade in sin lilla nos i min uppenbarligen mycket stora näsa. Flåsade lite. Ville väcka.

Sen tror jag att hon insåg att det var lite för tidigt. Så hon klättrade upp på sängens högsta topp, min höftkam, och började spinna. Då klappade jag henne. Och hon spann så hon nästan storknade. Jag undrar vad som är så lugnande med spinnandet.

Nu ska jag säga det:

Jag älskar den lilla katten. Älskar, älskar, älskar. Hon kan busbitas hur mycket som helst. Jag älskar henne ändå. Hon är prickig. Hon har lockar i öronen. Och världens vackraste ögon. Så är hon mjuk. Och har små fötter som trampar omkring i olika riktningar. Så lägger hon sig när yngste sonen ska sova. Sen kommer hon upp och busar för att lägga sig med oss när det är dags för det. Så tycker hon om mellansonens garderob. Där gömmer hon sig för allt. Hittar man henne inte så kan man leta på två ställen - i den där garderoben eller under mellansonens säng. Där träffar hon de enda råttor hon kommer träffa i sitt liv. Dammråttor.

Kolla på henne! Man kan inte annat än tycka så mycket om henne!

Nattdjur?

Inser att jag arbetar bäst efter 16. Då sitter alla vid sina pulpeter och arbetar i godan ro. Inga möten. Inget fladder. Ingen som stör. Allt för att det inte ska märkas när man går. Inte jag då. För jag sitter kvar och gnetar med mitt när det är tyst och stilla. Får mycket gjort. Synd bara att alla de där samtalen jag skulle ringt blir för sena. För det är ju inte bara mina arbetskamrater som går, det gör ju "de andra" också.

Skulle vara ledig i fredags också. Till och med tyska chefen sa att jag borde "take a day off". Men han lurades nog lite. För i fredags eftermiddag kom det ett mail där han bad mig att göra en powerpointpresentation på fyra sidor till på, hör och häpna, måndag morgon. Den där presentationen har legat som en jävla blöt, kanske till och med dyngsur, filt över mig i tre dagar. Tillsammans med två artiklar till intranätet som också skulle skrivas. I går kväll, söndag, sent, skickade jag iväg både det ena och det andra. Ganska nöjt. Och det var lite roligt också. Särskilt artiklarna blev bra. Tycker jag. Men jag är eventuellt lite partisk.

Men annars är det bara bra. Det där beslutet om framtiden skjuter jag på densamma. Är inte riktigt i form för den sortens beslut. Så gick det ju så jäkla bra där i Berlin. Tycker alla. Men utvecklas på arbetet gör jag inte. Och det vill jag.

Jag hade en väldigt bra dröm härom natten. Jag drömde att jag blev headhuntad till ett konkurrerande företag med sämre produkter än dem vi har. Och jag tackade ja efter mycken vånda. Skälet till att jag accepterade att byta bra grejer mot sämre, var att jag insåg att jag skulle utvecklas, utmanas och utpumpas (näe. Det där tredje skrev jag bara för att ha tre saker. Ut-, ut-, utomlandskas hade kanske varit bättre?). Och det är ju det jag behöver. Det är bristen på utveckling som gör att jag dör en smula mest hela tiden.

Så - jag väntar en stund med stora beslut. Årsskiftet nästa?

Kulturellt

Idag har jag och mellansonen varit oss olika.

Vi promenerade från färjan till Medborgarplatsen där biblioteket var vårt första stopp. Sonen har nämligen vett att utnyttja sitt kort där. Ofta. Makes me proud! Han och hans kompisar har kommit på att biblioteket är ett utmärkt ställe att hänga på. Oerhört sympatiskt! Så det var jag som följde med honom, inte han som följde med mig ... Och där spelades en skiva i bakgrunden som jag gillade jättemycket - Anna Järvinen "Anna själv tredje". Lugnande och lite bakgrundigt skönt. Så nu ska jag Spotifya.

Sen fortsatte promenaden till Pocket Shop (inga inköp) och Lush (inga inköp) mot vårt mål - Fotografiska. Nick Brandt lockade mig och jag förslog för mellansonen att vi kanske skulle kunna gå dit snart. Och det blev idag. Medan P och yngste sonen var och nästanvann nån fotbollscup (jag var med igår. Idag fick jag sova efter Berlinsviterna. Tackar för det!)

Gillar Brandts bilder!

Om möjligt - gå dit!

Ett tips

Jag fick ett tips av en italiensk kollega. En livsnjutare som vet hur det italienska livet ska levas. Han har en olivlund. Och odlar tryffel. Ja - sånt som man önskar att man hade.

Och tipset? Jo - för att få den godaste olivoljan, den mest fantastiska maten och hav, hav, hav så ska man åka till Lecce.

Så det ska vi göra. Nån gång.

Den lilla

Det är väl kanske dags att visa lite bilder på den fantastiskt söta, mjuka. Katten. Jag delar helt enkelt med mig!

Det är den sötaste katt världen nånsin skådat! Jag lovar!

Och det bästa är att hon tycker om mig! Hon hoppar upp på mina axlar, via skrivbordsstolen, när jag sitter vid datorn. Sen hänger hon över min axel sovandes om hon är trött. Är hon vaken så hittar hon en sladd bakom datorn att bita i. Eller så lägger hon sig helt sonika på tangentbordet.

De senaste dagarna har hon spinnandes lagt sig på mig när det är morgon. Det gillar jag.

Mjuk, som sagt.

Helge

Det passade så bra att jag åkte med tunnelbanevagnen som heter Helge idag. Det är ju fredag. Helgen kommer. Helge ... Ja ...

Och jag är tillbaka. Efter längre uppehåll än nånsin, tror jag. Det har varit fullt av Berlin. Jag har varit gräsligt trött.

Och nu vet jag inte riktigt var jag ska börja. Men Berlin gick bra! så kort jag kan om detta -

Glad att äldste sonen var med. Han fick lovord av chefens chef "Proactive" sa han. And he was.

Glad att alla var nöjda under och efter kongressen.

Glad att tillfälle ges att prata med kolleger från andra länder och cheferna på kontoret.

Tråkigt att min extra trampdyna inte har försvunnit (vådan av att stå och gå i fem dagar)

Längtade efter katten mer än jag anat att jag skulle.

Ungefär så.

Och Berlin då? Så här kanske:

Stilistiska sevärdheter på S Bahn

En sån där som står stilla och tar pengar för det sminkar av sig

Främling kontemplerar vid Förintelsemonumentet

Mer Förintelsemonument

Mur och modernt