Sov länge och vaknade med nåt som skulle kunna vara värmeutslag. För det var faktiskt varmare än när P sover bredvid. Det berodde nog på två saker. Dels var jag orolig för att kasta av mig täcket och genera sonen med bar bak när han passerade sovrummet tidigt i morse när han var på väg till arbetet. Dels ville jag inte ha fönstret så öppet eftersom jag ogillar flygfäna som kommer in och sen var jag dessutom lite rädd för att nån galning skulle kunna klättra upp på väggen tre våningar in i sovrummet (jag såg lite av Spidermanfilmen häromdagen ...)
Ja - mellansonen och jag (OJ! Nu blev jag störd av att grannarna försiktigt sjunger Ja må hon leva på balkongen snett nedanför. Det låter illa. Som det gör när man tänker på grannarna och sjunger tyst fast högt ändå. "Ja må ho' leva" dessutom. Jaja.) ... mellansonen och jag åkte in till stan och tittade på Prideparaden. Jag blir så rörd. Alla dessa människor som går där och har nåt ihop och som tillsammans står för sina rättigheter och vi andra som står bredvid och stöttar. På nåt sätt. Fat jag blir illa berörd av dem som klär ut sig till clowner. Gå inte med i tåget om du känner dig uttittad, vet jag.
När det började ösregna åkte vi till Medis och käkade lunch. Sen kollade vi på skor till pojken och sen var det dags för mig att träffa tyska kompisen som till sin stora irritation hade med sig sin dotter. Jag tyckte det var trevligt jag! Vi gick till Fotografiska och där gick jag iväg med dottern när Mapplethorpes penisbilder blev för stora (både bilder och penisar ...) Han är ju en perfektionist i svartvitt och jag ska nog ända säga att jag gillar hans blombilder bättre än nakenbilderna och att jag trots allt tycker att The Invisible Man (kinesen som tar bilder med sig själv gömd/kamoflerad i bilden) och Farago-bilderna och Felländer är ... roligare. Men Patti Smiths bok Just Kids var bra och jag är glad att jag läste den innan jag gick på museet.
Farago
Farago
Farago
Liu Bolin
Felländer
Sen satte vi oss på serveringen utanför och drack ett glas vitt och käkade världens största, men inte godaste, räkmacka. Kompisens lilla dotter pratade tyska och var söt och lekte. Vi satt och pratade om allt möjligt enlång stund och det var mycket trevligt!
Nu är jag hemma igen och ska se två videofilmer. Hoppas jag kommer ihåg hur man sätter igång eländet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar