Stök och rök

I morse när jag satt och läste slutet av boken om demens på bussen så satte det sig en kvinna bredvid. Hon talade i telefon. Högt. Trots att jag hade musik i lurarna så störde hon. "Blabla, blabla. Blablabla." Jag vek demonstrativt ihop boken för att visa henne mitt ... förakt. Hon märkte ingenting. "Blabla." Sen gick vi av.

Jag promenerade mot tunnelbanan. Kom till perrongen där tåget redan stod. Tog det lugnt medan alla andra sprang mot de öppna dörrarna. Springa? Varför? Om man har åkt från Kungsträdgården några gånger så vet man att de där gulklädda Metroplockarna måste ut innan tåget går och de hade helt klart just börjat sin jakt på tidningar. Tunneltågföraren ska dessutom antingen avlösas eller promenera hela vägen från ena änden av tåget till den andra. Man behöver inte springa. Om man är lite uppmärksam.

Hann ända till bästa platsen i första vagnen. Läste ut boken. Började spela Tiny Wings (man kan inte ha hur många pocketböcker som helst med sig i lilla handväskan och Koranenflickan satt inte bredvid) och tänkte inte så mycket på nånting. Sen ... plötsligt kände jag en sur lukt. Inte sur som våta raggsockor, inte sur som läbbig filmjölk. Inte heller sur som citron. Men sur som när någon lever med en cigarett i munnen överallt utom möjligtvis på tunnelbanan. Inte längre rökigt. Bara surt. Tobakssurt.

Det är den värsta lukt jag vet.

Så satt hon där mittemot. Den sura. Hela resan. Jag höll andan så gott jag kunde. Förde diskret sjalen mot näsan.

Är det nu jag ska ta körkort? För att slippa störande element på morgonkvisten. Nej. Jag kommer aldrig ta körkort. Jag ska istället tacka dessa medmänniskor för att de får mig att se, känna och uppleva. Tack, tack!

Våckert

Kungsträdgården

Eat Pray Love

Har just sett filmen gjord på boken. Tillsammans med krassliga kollegan och lilla före detta kollegan. Väldigt roligt att titta på video (Blu-ray, whatever) tillsammans med människor som inte är familj. Det var inte helt seriöst och det var det som var roligt.

Filmen var sådär. Tycker jag. Vi satt och pratade om boken lika mycket som vi såg filmen. Var glada att vi läst boken.

En trevlig kväll. Mer sånt! Jag vill ha folk att prata med hemma! Tur att jag har ERFA-kompisarna också!!!

Dödde

Poly Styrene är död. Hon sjöng i bandet X-Ray Spex som vi lyssnade på hos pappa. Vi varvade den med Peter Tosh, Bob Marley och Beatles. Jag hade en period då jag var tvungen - TVUNGEN - att lyssna på Blackbird eller Julia från Vita albumet innan vi gick ut.

Tur att musik finns kvar!

Införskaffat

Åhléns, Åhléns. Du härliga varuhus!

Började på bokavdelningen. Köpte fyra pocket till priset av tre. Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami, Det blödande hjärtat av Andrew Taylor (deckare), Det är så konstigt nuförtiden av Karin Flygare (om typ Alzheimers) och Tre sekunder av Roslund och Hellström. Kanske tar jag med Alzheimersboken att läsa till och från jobbet idag. Fick nämligen en tankeställare av nåt slag när jag satte mig bredvid en tonårstjej som läste Koranen medan jag själv skrattade åt en annan religion (På minuten) och spelade Tiny Wings på iPoden. Så nu ska jag lyssna på musik och läsa istället. Lite mer ... allvarligt.

Eventuellt kan jag lyssna på den nya skivan jag köpte - Veronica Maggio som ju lovprisats i varenda tidning idag. Den kostade 100 spänn om man är medlem i Åhlénsklubben. Och det är jag.

Sen åkte jag uppåt i varuhuset. Ytterkläder. Hittade en svart, schysst jacka av Åhléns eget märke. Hurra!

Till sist var det baddräkt. Å-å-å-å-å-ngest! Men! Jag hittade en med ett fint mönster. Lite som en tatuering i turkost och blått på svart botten. Fast på ett lagom tantigt sätt.

Nöjd!

Bra dagar

Underbar dag även igår. Lediga måndagar är fantastiska!

Först åkte yngste sonen och jag till Söder, han med sparkcykel. "Vi ska ju shoppa och äta glass!" sa han. Rolig unge det där! Kul sällskap. Han pratar och pratar. Om hundar och saker man ser och vad som har hänt och vad som ska hända. Vi har det roligt ihop.

Shoppingen begränsade sig till skor till honom. Och fotvårtsmedel till samme unge herre.

Sen gick vi till vårstopp numero uno - AH's glassbar på Nytorget. Kan man icke vara utan. Tre kulor var (banan, ägglikör och rabarber till mig, hallonsorbet, choklad och kaktus/citronsorbet till honom). Istället för lunch.

Hastade hemåt för att hinna med nästa promenad. Mötte Kattfröken på Slussen. Vi gick Skeppsholmen runt. Sol, sol, sol. Och en massa prat. Sen var det dags för vårstopp numero due - Kungsans japanska körsbärsträd. Där var man inte ensam. Till vårt försvar kan jag säga att vi egentligen bara passerade. Normalt beblandar vi oss inte med så simpelt folk som vårfirare. Men en gång varje år MÅSTE man se dessa rosa blommor. Tillsammans med alla andra :)

Sov dassigt. P hostade. Jag vaknade. Varmt. Sen ringde väckarklockan.

Sen var det en riktigt bra dag på jobbet. Ett möte med krassliga kollegan som jag önskar att vi hade haft innan hon blev sjuk. Kanske hade hon hållit sig frisk om vi hade hunnit ha det. Vi kom långt i förståelsen för vad vi behöver i vårt dagliga arbete.

Nu är jag trött. Ska bara ...

Sann rekreation

Lugn och ro vill jag lova!

Gult. Sol och ägg.

Ingen som helst stress. På vägen ner i torsdags hade vi en av de vackraste solnedgångar jag sett. Solen speglade sig i Vättern och vi tittade på.

Vi har haft fantastiska dagar. Min bror och hans familj är brabra sällskap. Det visade sig även kusinen med sambo vara.

De små barnen som inte längre är så små, bodde ensamma i "orgelrummet" och det funkade jättebra! Några möss hade lämnat spår i köket, men tack och lov så hade de inte tagit sig längre in i huset.

Vi har ätit och druckit så gott. Promenerat. Njutit i solen.

Den bästa påsken. Nånsin!

Rast och vila

Nu åker vi till Småland.

Glad Påsk!

Fried dumplings!

Herregud! Jag höll på att glömma ...

Tog ju en bild på maten jag åt.

Fried dumplings som doppades i nån sorts stark vinägersoya!

Språkligt

Jag läste mellansonens och hans kompisars gemensamma blogg där jag inspirerades av restaurangtips. Peony Restaurang vid Gullmarsplan. Tittade på den finfina hemsidan och blev totalcharmad.

Maten var god, så god! Hela grejen var en upplevelse. Ingen fick mat samtidigt som de andra, det var olika storlek på läsken men samma pris, mellanölen serverades på burk och kvittot kommer nog icke gillas av Skattemyndigheterna om de inte talar kinesiska. Eller i alla fall kan läsa kinesiska tecken.

Men, som sagt, väldigt charmigt. Precis som hemsidan.

Doggy

Vi tittar ibland på Huset fullt av hundar. Det är yngste sonens favoritprogram. Det tycks vara många som vill bli av med Jack Russell-hundar. Det är ett klart överskott på dessa hundar när familjerna får träffa sex hundar som ska "byta hem".

Idag var man hemma hos en familj som borde bytas ut. Så får man såklart inte säga. Men nu råkade det vara så. P och jag utbytte blickar mest hela tiden. Gapiga, konstiga, fula och dysfunktionella hela högen trots att det bara var en diagnostiserad.

Jag kunde rest mig upp och gjort nåt annat. Men nu råkade middagen serveras framför TVn.

Jaja.

Vårskott

Alltså skott som i sko ... För jag har vågat köpa de där jättefina skorna från Timberland. Jag blir två meter lång i dem, men långt är snyggt! Det måste man nästan tycka när man är 1,78 från början. Annars får man gamnacke. Och det är inte snyggt.

De är svarta. Snygga. Sköna. Hurra!

Sport, bara sport

Började dagen med att promenera till Kungsträdgårdens tunnelbana tillsammans med en kollega. Det var trevligt! Och skönt! Perfekt temperatur!

Och nu på kvällen har det varit hemmapremiär för Bajen. Vi orkade inte marschera med allihop, så vi käkade kinesiskt och tog det lugnt. Det var trevligt att träffa alla de gamla kompisarna runt om oss på läktaren. Och i år har yngste sonen eget säsongskort. Hans åttonde säsong.

Tifot var coolt. Matchen kass, trots att de vann till slut ...

Den sista Kattresan

Det här är en mycket gammal katt. Han blir 18 år på onsdag. Han är döv och delvis tandlös. Han jamar oavbrutet. Han gillar barn sen yngste sonen lärt kissen att en del barn är väldigt, väldigt snälla.

Idag var det sista gången vi träffade honom. Han ska nämligen "resa vidare". Yngste sonen tar det bra.

Sportigt värre

Idag var jag verkligen tvungen att sova lite middag. Efter att ha gått upp okristligt tidigt (för att vara lördag), åkt till Tanto och kollat fotboll - där yngste sonen drog in första baljan utan att tveka - tillsamman med P, de franska kusinerna, ex-alkisen och Maja Kay, så kom vi hem. Och hjälp vad trött man blir av att vara utomhus. Eller så. Sov i en halvtimme sen åkte vi och spelade bowling för att underlätta konversationen med kusinerna. Flickan talar svenska, men pojken förstår inte ett jota. Fråga mig inte varför. De har samma föräldrar och den tredje kusinen, de andra tvås äldre bror, talar också svenska. Nåja. Det var bra!

Sen kom vi hem och åt lasagne.

Och nu kom jag på att det är påsk i nästa vecka. Bra! För det betyder ju ledigt. Jag tänkte vara ledig på torsdag eftersom vi ska åka till Småland då. Men det har jag ännu inte meddelat min chef. Jag tar en ledighet i taget, liksom. Grekland är ok, nu ska jag bara samla ihop mig och be om ytterligare en dag. det kommer gå så bra så. Men jag måste samla mig, som sagt.

I morgon kommer jag också behöva samla mig. Vi ska till svärmorsorna. Ja ...

Hade gärna träffat mamma i morgon. Nåja.

Bon soir!

I morgon kommer två av de franska kusinerna, lika bra att börja öva nu.

Très bien!

Så skulle jag vilja säga en sak. Det finns inget, jag säger INGET,så bra TV-program som Trädgårdsfredag. Detta, mina vänner, är dagsens sanning!!! SE! Maintenant!

Au revoir!

Burden?

Hade just en rolig msn-konversation med P.

"Nu går vi och lägger oss" skrev jag klockan 21

"Du också?" skrev P som fortfarande är på jobbet

"Ja. Jag är jättetrött" skrev jag och fortsatte "Du får bära över mig sen" varefter jag genast skickade ett "HAHAHA".

Vilken syn ... Väldigt roligt!

Har varit på möten och varit stark idag. Talat om det jag kan bäst. Varit övertygande och genomtänkt. Kändes bra!

Men som sagt. Nu är jag trött.

Och gråhårig.

Scarves

Vidareutvecklad idé om handgranater på kläder (som jag skrev ett långt svar till kompisen som kom det om alldeles nyss. Sen försvann det. Så jag fortsätter här.)

Sidenscarves för tanter uppvuxna med punk.

Mönster -

Handgranater.

Hundar som kissar mot lyktstolpar.

Hålslag.

Nagelsaxar.

Skitiga tallrikar.

Knöggliga tandkrämstuber.

Tunnbrödrullar.

Färgglada fuck you-fingrar.

Så skulle jag vilja ha en limited edition med Pellepennan och Suddegumman.

Ho-ho vad roligt!

Nu tror jag att vi måste åka till Kina och köpa siden och sen köpa en affärslokal i London!

Svart och mindre svart

Hade ett förhållandevis jobbigt samtal med kraschade kollegan idag. Hon ställde frågan "Vem behöver mig? Till vilken nytta finns jag?" och la, tack och lov, till "Jag vill inte lämna jordelivet."

Jag, som just hade pratat med min pappa, berättade om hur jag efter samtalet med honom satt och stirrade ut i luften en lång stund eftersom jag funderade över om jag kanske egentligen skulle gå från jobbet och ägna mig åt sånt som känns viktigare - att umgås med pappa till exempel. För det är ju det som är livet. Att vara tillsammans med dem man tycker bäst om så mycket man bara kan. Allt annat - till exempel lockigaste håret, fylligaste läpparna, bästa bilen, största lägenheten och viktigaste jobbet är ju bara lull-lull. Inte det som egentligen räknas. Jobbet är garnityret, inte det som ska betyda mest. Om en broschyr inte kommer ut på alla språk en viss dag så går inte världen under. Att inte ta hand om varandra är däremot illa.

Tyvärr är det väl också så att utan svart, inget vitt.

Hon lyssnade och jag hoppas att hon kunde göra en egen verklighet av det hela.

Senare talade jag med glada kollegan som har bra jobb på gång. Det kommer att gå bra för henne. Det är så bra!

Precis innan jag gick från jobbet så ryckte förre chefen tag i mig. "Hur är det?" sa han och jag började genast grina. När han hör hur illa det är så blir han alldeles förtvivlad och undrar hur fan det ska gå med oss. Och jag tror att fler kommer att gå in i väggen eller bli sjuka på annat sätt och att fler kommer att säga upp sig. Om inte något händer väldigt, väldigt snart.

Så har jag det på mitt jobb. Det önskar jag ingen annan.

Blablabla

Först var jag ganska trött, sen var det en massa möten som jag blev arg av, sen sa jag till chefen att det skulle kännas skönt att få lite stöd ibland istället för att hon alltid tar dem hon egentligen tycker är lite psycho i försvar (fast ärligt - jag sa inte så. Men jag sa att det skulle vara bra om hon kunde stötta lite ibland). Jag längtar efter att se henne utvecklas. Som ledare. Som människa.

Sen ordnade jag saker som skulle ordnas och till sist gick jag från arbetet.

Åkte till Åhléns där jag stämt träff med lillasystern. Vi tittade på väskor och sen styrde vi kosan mot Wagamama. Jag tror att jag har rekommenderat det tidigare, nu gör jag det igen. Men ... om ni får en servitör med mörkt, lockigt hår och trött blick - BEWARE! Han var inte riktigt som man önskar att en servitör ska vara. Han var mer som nån som borde åka tunnelbana lite för långt eftersom han hade somnat. Bortsett från detta - goood mat!

Systern berättade roliga historier om konstiga människor hon mött i arbetet och privat. Det var väldigt trevligt och vi skrattade mycket. Bra! Promenerade från city till Söder och det var jätteskönt. Hade litet behov av shopping (Apoteket och Åhléns den sista skälvande minuten innan stängning) och hade väl lite otur med extremt otrevliga expediter. Förstår att de hade fått de dassiga nattpassen som nån sorts straff som dessvärre inte gjorde saken bättre. Vi kunde inte annat än skratta åt dem.

Och nu är det läggdags. I morgon väntar en ny spännande dag med myyysiga utmaningar. Eller så.

Ha-haa!

Nu jävlar ska det dras. Till Grekland! Vi slår på den stora trumman. Bor femstjärnigt. Because we are worth it! Och kanske litegrann för att det kostar som att bo trestjärnigt.

Jäklar vad bra vi ska ha det!

Hooray!

Först ...

Först var jag lite besviken. Sen blev jag irriterad. Till sist blev jag arg. Sen lugnade jag ner mig och tänkte - what the fuck.

Hade skickat ut inbjudan, köpt dryck och tilltugg. Trodde att vi skulle bli åtminstone fem. Men huvudvärk och bortblåsta barnvakter satte käppar i hjulet. Så vi blev bara tre. Ironiskt nog var de andra, förutom jag, såna som inte varit med på ERFA-salong förut. Då undrar man (jag) vill de som varit med förr inte vara med längre. Vad håller jag på med? Anstränger ihjäl mig, gläder mig åt ... exakt vad.

---

Kvällen blev väldigt trevlig ändå. Min gamla gymnasiekompis och min allra bästa engelska kompis och jag hade mycket att prata om. Temat var skvaller.

Och visst blir det en träff till. Då är temat "Plats i syskonskaran". Nog så intressant. Oavsett om man har syskon eller inte.

Sko

Glömde en viktig sak -

En snygg Vagabondsko gjord av död ko.

Bra saker

Jag känner mig betydligt starkare nu. Allt löser sig. Ju alltid.

Större delen av eftermiddagen har vi stått och tittat på yngste sonen när han spelade fotboll tillsammans med sitt lag. Solen sken och bollarna ven.

Sen gick jag på bio med sonen medan P bytte till sommardäck på bilen. En bra, animerad film. Vi gick på bio och såg Rio.

Så har vi bestämt med lillebror att vi ska åka till Småland på Skärtorsdagen. Tar släktbandet och åker till landet.

I morgon är det dags för ERFA-salong. Tema Skvaller med underrubriken "Vad är en hemlighet?". Fast det har jag nog inte sagt till dem som är med än. Tyckte bara att det kändes lite mer intressant så. Träffa en massa tjejer och prata om viktiga grejer.

Så har vi väl så gott som bestämt att det blir Grekland i slutet av april. Det är snart det! Våååår! Blommande mimosa kanske! Yes! Om vi får till ett bad så blir jag glad!

Sen är det ju Italien i sommar! Vi bilar genom Tyskland (ja och Danmark på vägen, såklart. Lite Österrike och Schweiz kan det bli också. Nice kanske!!!) Ser fram emot sol och pasta, då blir jag cool - därmed basta!

Till sist har jag en aktivitet som äger rum först 2/12 - Bounce! Hurra vad glad jag blev för några veckor sen när yogafröken med katt på Kungsholmen (kallar henne från och med nu för Kattfröken) hade lyckats komma över två biljetter och tyckte att jag skulle följa med henne! Så nu ska vi se Bouncegänget dansa, sen tar det ett tag att sig sansa.

Saker att göra ända till december, innan dess besöker vi många länder!

Luxury

Ja. Alla dessa lyxproblem.

Småland, Grekland och eventuella fotbollsturneringar.

Härdsmälta, översvämning och storm.

Hm.

Nu har jag problem med iTunes. Köpte Colourbox för 99 kronor och lyckades få en enda låt hemladdad. ARRGH. Jag hade tänkt mig hela skivan. Det gick ju så bra med Peter Gabriel och Café Opera-samlingen. Och alla nya Stil-program och På minuten som jag har försummat på sistone.

Nu ska jag jaga vidare efter den ultimata sista minutenresan!

Fantasi

Jag har tre barn. De är alla kloka, roliga och snygga. Såklart.

Den yngste testar nåt. Eventuellt sin fantasi. Häromkvällen när han skulle sova och jag låg bredvid honom sa han lite plågat, som hade han en hemlighet "Mamma. Jag kan förminskas"

"Ojdå. Hur kommer det sig?" undrade jag. "De gjorde mig så" sa sonen. "De?" "Ja, professorerna." sa sonen, nästan blygt. "Eh? Professorerna? Vadå?" frågade jag. "Ja, de som gjorde mig." förklarade han. Jag blev lite orolig och ville testa honom - "Så du menar att du aldrig har legat i min mage?" "Jo, det är klart jag har"sa han. "Jaha? Hur kom du dit då?" Då säger han, som om det vore det mest självklara i hela världen utan att tveka "Jag teleporterades!" Sen vågade jag inte fråga mer. Fast inombords kände jag mig mycket frågande över hur man valt att teleportera IN honom istället för UT.

Roligt var det att han hade en så tydlig idé om hur det hela gått till. Förminskningen vet jag fortfarande ingenting om.

Barn är så moderna nu för tiden ...

Bättre

Ja. P, yngste sonen och jag gick ut och käkade. Vi gick hemifrån och allt kändes plötsligt lättare. Vi pratade till exempel.

Så - vi åker till Småland över påsk. Om inget annat händer. Om kusinen är där så är det trevligt. Om min bror med familj kommer dit så är det ändå bättre.

Vi åker till varmare ort två veckor efter påsk. HURRA! Sista minuten till Grekland, minsann! Främsta skälet till att vi åker då är att det är 10000 kronor billigare då. Det kan man (kanske) ha det roligare för.

Och maten och drycken var god!

Vindarna vänder?

Idag kom inte kollegan till jobbet. Hon har kraschat. SURPRI-ISE. Not. Vi har ju sagt till. Vi har ju försökt. Men tydligen ska det behöva kraschas innan nån tar saker på allvar. För i eftermiddags kom den ena mötesinbjudan till informationsutbyte och allmänna informationsmöten, efter den andra. Patetiskt.

Och jag ska försöka se till att P och jag pratar med varandra. Tänkte gå ut och äta med yngste sonen (mellansonen har tyvärr lämnat boet för den här veckan).

Först ska jag slänga i en tvätt, sen ger vi oss ut i stormen.

Wish me luck.

Vilja

Som om det inte vore nog med skit på arbetet så är hemmasituationen nästan lika hemsk just nu.

Påsk.

Påsk är lika med lediga dagar. Fyra på raken om jag inte har fel. Fem till och med eftersom jag tänkte att yngste sonen skulle kunna vara hemma med mig även på skärtorsdagen.

Jag vill göra nåt av de där lediga dagarna. Har insett att jag är deprimerad och att jag behöver vila. Fly vardagen. Koppla bort och börja om.

En genomgång av påskhelgen visar att vi har ett antal alternativ:

- Fotbollsturnering på påskafton och påskdagen med yngste sonen. BLÄ!

- Hemmapåsk. (Som förmodligen tvingar oss kors och tvärs där det ska ätas egeninlagd sill i gamla burkar. I say BLÄ!)

- Småland.

- Sista minuten-resa.

Vilka av alternativen är minst kravlösa? Jag räknar snabbt bort BLÄ-alternativen. Åka bort verkar bra! Två alternativ kvar. Jag skärskådar dem.

Småland.

Får en släng av ångest eftersom tanken var att vi skulle åka dit med min brors familj men när jag ställde frågan om nån annan av släktingarna hade planer på att vara där så visade det sig att en av de allra raraste kusinerna hade det. Jag orkar inte umgås med andra än dem jag redan känner. Jag vill stänga in mig. Jag orkar inte prata om mitt jobb och eftersom det är det enda jag tänker på så är det svårt att vara käck och glad och trevlig och prata om vädret eller TV-program.

Sista minuten.

Absolut det bästa alternativet. Trodde jag. Har skickat förslag på var och för hur mycket till P hela dagen. Ingen respons. Alls. Däremot så fick jag svar av honom på ett mail som handlade om påsar som förvarar bröd på ett bra sätt. Kan jag tolka detta annat än negativt (alltså - om jag lägger orden i munnen på P så säger han, utan att säga ett skit, "Couldn't care less om din plan på resa. Jag vill vara hemma och leva livet i lägenheten. Jag vill kort sagt titta på sport-TV och spela TV-spel och skicka sms till arbetskamrater och hålla i min iPhone hela dagarna göra andra saker som bara innefattar mig själv och kanske yngste sonen. Sa jag att den där fotbollsturneringen är jätteviktig???")

Slutledning.

Hur jag än gör så kommer det kännas jävligt.

Geisten för att göra nåt alls är från Ps sida lika med noll. "Det spelar ingen roll vad vi gör." Det är bara det att om jag säger att jag tycker att vi ska åka på sista minuten-resa, så kommer jag att få det tillbaka som en boomerang i form av ett "Du bestämmer alltid allt". Kanske kommer det inte sägas idag eller imorgon, men inom en snar framtid. Jag har hört det förut. Men det är svårt att vara familj där ingen tar beslut om nåt. Det blir lätt så att den som uttalar sin önskan, eller sitt behov, får som den vill när den andre ingen vilja har.

Jag kommer ihåg en gymnasiekamrat som var Jehovas vittne. Hon kunde aldrig gå med på de roliga konserterna i Rålambshovsparken där Ståålfågel och Grisen Skriker spelade för fred (eller vad det var) eftersom man som Jehovas vittne trodde att krig och fred och hat och kärlek och allt annat, låg i Jehovas händer. Bullshit, säger jag. Utan vilja och handling händer ingenting.

Dessutom är det så att om det inte finns nån tillstymmelse till längtan efter gemensam resa, så ska nog ingen resa göras. Om det inte finns en enda gnista i ögonen när resa kommer på tal, så kan man sitta hemma med sin iPad och göra sina små utflykter på internet. Det räcker nog så.

Men.

Jag kan åka nånstans själv.

Plötsligt öppnar sig hela världen. Fast en sorglig värld. Paris, Köpenhamn, New York. Ensam. Nej. Jag vill prata också. Men jag vill inte vara social med främlingar. Det lockar icke. Har inte styrkan just nu.

Jag är svag och vek. Och ska försöka se fram emot en alldeles, alldeles underbar påsk i hemmet. Eller en fruktansvärt instängd dito.

Se där ja!

Nu har jag läst ut den braiga boken om hemskheterna under oss - Flickan under gatan. De två ganska centrala händelserna i slutet (det är ju då det brukar hända grejer) kände jag ju redan till eftersom de hade avslöjats av bokgivaren redan tidigare. Orkar inte kommentera detta med mer än ett snörpigt "hm".

Dagen på arbetet har varit givande - jag har hjälp en kollega att reda ut verkligheten litegrann. Sett till att hon kräver att rätt personer gör rätt saker. Så har jag talat med en av de före detta kollegerna som lät pigg och glad och ville ha hjälp med en skitsak. Sen ringde jag och bestämde filmtajm-tid (ja, lite tautologi får man stå ut med här) med en av de andra före detta kollegerna - vi ska ju se Eat, Pray, Love-filmen tillsammans. Hon har fått ett roligt mammavik på HSBs medlemstidning. 1/2 miljon får tidningen. Vilken läsekrets. Om jag var hon så skulle jag se till att lägga ut värsta jobbsökarannonsen i det sista numret jag var med om att skapa innan den ordinarie kom tillbaka. Hehe.

Så har jag pratat med mamma som berättade att styvfadern har blivit gode man till två flyktingpojkar från Afghanistan. Spännande. Och bra.

Till sist hade jag ett långt samtal med äldste sonen, han i Uppsala. Jag längtar efter honom och de dagliga middagsbordspraten. Han är en intressant människa. Idag pratade vi om manligt/kvinnligt och om hur det är att vara social med främlingar. Det roligaste var nog ändå när han frågade om det var mitt på dagen hos mig. HAHAHA! Så många mil är det faktiskt inte mellan oss ... Och jag reser ju inte särskilt ofta nu heller.

Middagsbordssamtalet här hemma idag började bra, men slutade i frustration. Mellansonen har bestämt sig för att inte läsa engelska nästa år - i trean på gymnasiet. Valet är redan gjort och jag som förälder har inget att säga till om eftersom sonen är över 18. Det är irriterande. Så jag stressade sonen genom att tala om att jag tycker det är idiotiskt att inte se till att tenta av engelska C nästa år. Och då blev han frustrerad. Så klart.

Nu ska jag läsa på om det behövs engelska C för högskolebehörighet.

En pratdag utan större relevans för arbetet. Såja!

Hinns icke

Långsam dag på arbetet. Har liksom inte så mycket där att göra. Talade med chefen om detta som föreslog att jag skulle typ ringa ett samtal. Nu har jag gjort det. Sen då?

Gick tidigt och hämtade sonen som tryckte sig mot mig på hemvägen och viskade "Jag älskar dig!" Då blir man glad. Vilket jag inte är nu för tiden. Jag är väldigt oglad. Så det behövdes - kärleksfullt visk från son.

Så killar det liksom på hela vänstersidan av ansiktet. Vet inte om det är nåt med ögat eller om det är nåt med bihålorna på vänstersidan. Killar gör det i alla fall.

Nä, tänk om jag skulle gå och lägga mig och läsa lite bok? Ja. Så får det bli!

Läsning

Är på väg in i läsperiod igen, tror jag. Fick en hög deckare av svärfars sambo igår och började med Flickan under gatan av Hellström och Roslund. Har inte läst nåt av dem förut, men det är okej trots att de föredömligt korta kapitlen i början nu har börjat bli maratonlånga. Det gör ju att man måste sluta läsa mitt i eftersom det pockas på annan uppmärksamhet mest hela tiden.

Jag har en oläst hög här hemma också. Det är väl en av mina laster - pocketboksinköp. Kan se fram emot Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel (som jag har börjat på och inte kom in i), Människohamn av John Ajvide Lindqvist (som jag inte tror att jag kommer att orka läsa) och Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari vars bok Kalla det vad fan du vill, var bra. Dessutom, håll i er, så hittade jag ett ex av ... Afrodites klinik av Marika Cobbold Hjörne. Fuck! Tredje exet jag äger av denna helt värdelösa bok. Vad betyder det? Att jag måste läsa den??? Att jag har köpt den två gånger måste ju tyda på att jag tror på den. Va?

Har dessutom När du gör som jag vill av Henrik Fexeus, Lycka nu av Titti Holmer och Den dagen då min dotter blev galen av Michael Greenberg. Får se om jag orkar ta mig igenom dem. Kanske borde lära mig mer om att manipulera/kontrollera mig själv för att bli en mer lycklig och framgångsrik (?) person. Särskilt på arbetet. Nåja. Får ta dem efter Flickan under gatan. För den ska jag fortsätta läsa nu.

Hänt

Vi åkte oförhappandes till Ps pappa igår. Trevligt, trevligt! Förutom umgänget så har vi käkat gott - spätzle och köttfärssås igår, maultaschen och potatissallad till sen lunch idag (det godaste, godaste!). Så tog vi en promenad i det före detta sommarstugeområdet som nu har blivit ett förhållandevis tätbebyggt smack-upp-hus-område under de senaste tre, fyra åren.

Mellansonen hade kompisar här hemma igår och det tycker jag är bra! P var lite orolig att de skulle ha sovit i vår säng, men de hade respekt nog att inte göra det (och ärligt - OM de hade gjort det så hade det varit okej. För mig i alla fall ...)

Ja. Nu tittar vi på Familjen är värre. den är rolig. Tycker jag.

I morgon går mellansonen och jag och ser The blackpower mixtape. Det visar sig att det är pappan till en av de kompisar till mellansonen som var här igår, som har gjort filmen. Vi bestämde att vi skulle se den här filmen igår morse. Liten värld va?

Helg är bäst!