Så vandrade den yngre av de båda sönerna iväg. Mot sin pappa. Och jag känner mig sorgsen. Jag vill vara med dem båda hela tiden. Alltid. Världens bästa barn!
Idag har vi dessutom skickat den yngste på fiskeläger, eller så, hos farmor och gudmor. Han ska sova där i två nätter sen är det midsommarafton och då ska vi dit och fira lite på dagen. Mot kvällningen drar vi hem till svärfar. Mellansonen sa nåt om att följa med och jag hoppas, hoppas.
Jag är så tacksam för dessa barn. Så evinnerligt glad för att de finns. Att de är kloka, mjuka och snygga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar