Äkta och oäkta

Att vara ett team betyder för mig att man ställer upp för varandra. Det är då alla är lika värda och har lika stort ansvar och alla är lika viktiga.

Man delar inte upp sig i gäng, man glömmer inte varandra och man skiter inte i att hjälpas åt.

Nu. På den här kongressen. Är det inte så.

Några är liksom lite fiiinare och ska äta middag med de viktiga och de som inte är bjudna på de middagarna är inget värda och dem frågar man inte ens vad de ska göra när man har plockat undan (för det gör ju bara stackarna. Slavarna. Man hjälps inte åt. För då kan en nagel brytas.) Jag blir så irriterad.

Men. Det finns några. Några löjligt trogna som alltid hjälper till och väntar på varandra. Dem är jag tcksam för.

De andra kan sätta i halsen och ... svimma. Eller få infektion i svullna överläppen.Minst.