Jag tror att jag vet hur det gick till. Det är i själva verket ganska enkelt. Det var ju såklart strumpan från igår som hade fastnat i brallan och i morse var han så trött att han glömde bort detta, satte på sig byxorna och fick betala det genanta priset för slarvet i morse när strumpan nyfiket behagade ge sig till känna genom att slinka ut ur byxan. HA, säger jag! What goes around comes around ...
För en gång - för mycket länge sen - mötte jag två kamrater på Skanstulls tunnelbanestation. Vi skulle åka till Gamla Stan och fika eller nåt. När jag stod där och väntade så kände jag plötsligt något bulligt i byxan och insåg att gårdagens strumpbyxor hade blivit kvar och nu besvärande. Hur skulle jag, på ett omärkligt sätt, kunna dra ut dem? Jag började fnissa. Mina kompisar undrade vad det var och jag kunde inte förklara förrän vi kom fram till Gamla Stan där jag tog mig till ett prång och drog fram strumpbyxorna. Jag drog och drog och drog. Sega strumpbyxor tar tid att dra fram, kan jag säga.
Jag hoppas att fötterna på strumpbyxorna inte stack fram i byxans nederkant på väg till tunnelbanan ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar