onsdag 4 februari 2009

Omöjligt att göra stress till strass

Ibland när jag är på mitt extrajobb så tar vi oss tid för fika innan arbetet börjar. Vi pratar om högt och lågt. Idag började vi med att prata om resor för att senare avhandla ämnet sömnlöshet. De både männen i 50-årsåldern som var där idag har nämligen svårt att sova. Vi pratade om möjliga orsaker och vad man kan göra åt det.

 

Den ena sover inte mer än 45 minuter i stöten och den andra sover 2-5 timmar per natt. De har lidit av det här så länge att de vant sig. Jag skulle bli galen. Enda gången jag har svårt att sova är när jag är stressad – det finns två sätt att råda bot på det. Det ena är att gå upp och skriva listor med saker som ska göras, det andra är att ha en mental övning där jag intalar mig att inte tänka på nånting och att det är skönt att sova. Grejen är ju att när man vaknar så där mitt i natten, eller ligger och vrider sig innan man somnar så är man inte riktigt vid sina sinnens fulla bruk. Småsaker blir enorma och tar en oproportionerligt stor plats i ens liv när man egentligen är för trött för att använda hjärnan annat än till att drömma.

 

Det finns några saker man kan fundera vidare på –

Stress relaterat till hur man i stor utsträckning gör saker för andras skull. Man ska oftast hinna för andras skull, känns det som.

Hur ser det ut med stress i andra kulturer? (När jag vill jämföra med "andra kulturer" så menar jag att jämföra med ställen där hela skiten är uppbyggd på ett annat sätt än här - hur man tar hand om varandra i släkten och om man bor på landet och sånt).

Och annat.

Inga kommentarer: