Festande

Kom hem från svärfar på lördagseftermiddagskvisten och gjorde oss i ordning för nästa grej - middag i Örby. Vi mötte de andra två paren på 144ans busshållplats och var oändligt tacksamma för att alla gemensamma presenter redan hade införskaffats av den som hade mest tid.

Middagen var trevlig med god mat och dryck. Men det blev sent ... Yngste sonen somnade i knät på oss och sov sen gott hela vägen hem i taxin också. Han vaknade 9.30 och då hade väl vi vuxna inte riktigt sovit klart ännu. Han fick klara sig en stund på egen hand, men det gick bra.

Och - medan vi var på kalas här hemma i Sverige så var amerikasonen på fest i Nebraska. Han blev full för första gången och skrev hem och rapporterade om det.

Vad ska jag säga? Jag kan inte förmana honom. Rätt som det är händer det. Bara det inte går överstyr när han är därborta. Det vore jobbigt. I såna här situationer vill man som mamma gärna vara i närheten. Ärligt sagt vill jag som mamma alltid vara i närheten. Finnas till hands utan att vara påträngande. Jag hoppas att de vet de. De tre älskade sönerna.