Jag fyller år om några dagar. Det får han också ångest av. Det förstår jag ändå mindre. Kanske blir han oroad av att inte ge rätt presenter? Att jag ska bli ledsen för att jag får det jag så tydligt skrivit på önskelistan -
Att lilla barngungstolen ska bli lagad (av ett proffs. Inte nån amatörsläkting.)
Elliott Smith-CD
Per Gessle-CD
Almanacka från Bookbinders Design (har inte angivit färg. Nåt kan vara roligt att överraskas av. Det finns röd, rosa och orange. Kanske nån blå också.)
La till "Vinprovning och god middag på tu man hand" också. Det var mest för att önskelistan skulle kännas åtminstone en smula mer crazy.
Självklart vill jag att nån uppmärksammar mig på morgonen också. Det visade sig inte vara självklart för P. Då blev jag sur.
Det är okej att skriva preciserad önskelista. I mitt förra äktenskap köpte jag julklapparna till mig själv. Det var inte roligt. Den enda som blev överraskad var före detta maken. Gånger två, eftersom han dessutom fick julklappar från mig också.
Nu har jag pratat med äldste sonen om att han kanske borde prata lite med P om min födelsedag. Stötta liksom. Annars händer ju ingenting. Och min födelsedag skulle bli en sur dag.
Visst är det tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar