Keep on yogin'

För många herrans år sen, när jag gick på Teaterstudion, var det en del yoga - solhälsning och så. Sen dess ingen yoga. Men idag! Kungsholmskompisen ska bli instruktör och går på seriös kurs i flera år. Idag höll hon sitt första pass. Pedagogiskt och bra. Hon ser ut som en yogavan person också. Bra hållning och sträckta, proffsiga armar och klädd i vitt. Jag tror hon kan!

Hennes yngste son och jag följde med så gott vi kunde. Ett stärkande pass som skulle få alla problem och all ilska att flyga sin kos - "För alltid?" undrade sonen hoppfullt. Vi får väl se ...

Efter att ha krokat fingrarna och viftat med huvudet och dragit i armen och böjt oss med midjan och strävat efter foten med handen och så så är det på nåt sätt som om de jobbiga grejerna inte riktigt får plats i huvudet längre. Har redan fått nån sorts träningsvärk, men jag tror inte att det bara är den som gör att det jobbiga inte får plats. Det verkar som vår sång i början av passet, den där vi tunade in oss med alla andra yogautövare i världen, tillsammans med själva utövandet hjälpte energierna att hamna rätt.

Hur som helst ska jag gladeligen gå på fler pass! Glömde dock att fråga om eller hur mycket jag ska betala ...