Beskrev vad som är jobbigt. Saker jag inte kan göra så mycket åt. Hur känner de? Som jag, visar det sig. Det är ju ... bra. Enklare. Fast gräsligt dåligt ur ett annat perspektiv.
Nåja. Resten av dagen gick väldigt mycket bättre.
Jag är ju nånstans lyckligt lottad. Och tacksam. Jag har ett arbete. Jag har arbetskamrater att dela med. Jag har en man att prata med och en son som tröstar. (Mötte igår äldste sonen på väg från arbetet - han var på väg dit. Han kramade mig. Jag grät. Han frågade "Är det nåt du är ledsen för? I synnerhet?". Jag förklarade. Vi kramades. Han sa "Jag måste gå och stämpla in nu :)" MED smiley! Och amerikasonen skickade glatt tillrop). Min mamma skickade ett uppmuntrande mail.
Allt är ju ganska bra ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar