Konsekvens

Festen igår var trevlig. Roligt att träffa Ps släktingar med vänner. Musicerande personer allihop, kändes det som. Föräldrar med vuxna barn som sjunger i stämmor tillsammans är avundsvärt. Jag undrar om vår lilla familj nånsin kommer få till nåt sånt. Far och son som spelar ett födelsedagslåtsmedley på trumpet kommer nog aldrig äga rum i alla fall.

En av Sveriges pilsnerkungar var där. Han drack inte av champagnen, han höll sig till sin öl - Old Gold. Jag undrar om det är i rent marknadsföringssyfte eller om han faktiskt inte gillar skumpa.

Jag satt vid ett bord med folk som alla var goda vänner till den yngre jubilaren. Som tur var hade jag en man till bordet som var artig och försökte få in mig i samtalet hela tiden (hade nog klarat det ganska bra själv, men det är väldigt schysst när man känner att nån bryr sig om att se till att alla känner att de är välkomna). Maten var väldigt god också! Enda incidenten under kvällen var att jag fick en hostattack som inte ville sluta. Ja, efter 10 minuter på toaletten gick den över, men det var långa minuter.

Knöt lite bra kontakter också. Hoppas att vi kan åka till Loka Brunn och vila upp oss vid tillfälle. Man kan ta med barn dit - de har typ barnvaktning!

Att dansa till bra musik är också roligt! Typ 70-talshits. Perfekt. Till och med P dansade! det var bra! 

I morgon är dagis stängt. Hostar jag fortfarande är det inga problem, då är jag ju hemma i alla fall. I annat fall får väl barnet följa med till jobbet. Jag tror det ska funka.

Musik

Just nu lyssnar jag på Duffy. Köpte skivan i somras. Den är bra! Jag vill sjunga md i alla låtar fast jag inte kan texterna. Det brukar vara ett gott tecken. Det är lite Macy Gray över henne. Det där lite flickröstiga med sound från förr. I like! Amy Winehouse är ju som sagt också mycket bra!

Bara flickor ...

Å andra sidan tittade jag på TV-programmet Sixities häromdagen, där återupplivades intresset för Simon and Garfunkel. Shit, vad bra de är! Den här gillar jag! När jag var liten bilade vi mycket. Då lyssnade vi på de här två, men även på Beach Boys och danska bandet Gasolin'. Vill minnas att det var en del Dolly Parton också. Vilken blandning ...

Typiskt svenskt ...

Jag åkte med en taxichaufför från Kuwait häromdagen. Vi pratade om hur ha tyckte det var jobbigt att komma till Kuwait för honom eftersom 40 personer kom och mötte på flygplatsen och alla skulle klappa på honom. Han tyckte det var jobbigt att aldrig få nån ensamtid när han var där på besök, alltid var det nån i närheten som ville umgås. Och var man än går så stannar man och äter. Aldrig att var och en går hem till sitt bara för att det är matdags.

Sen berättade han om typiskt svenska saker. Hur hans engelske granne i Viksjö hade uppmärksammat följande;

Mannen och frun kommer hem i bil. Grannen sen många år står på sin tomt och ser dem komma. Frun viskar till sin man "Han tittar på oss. Du måste hälsa." mannen tittar till på grannen, men säger inget. Han fortsätter plocka grejer ur bilen. Frun väser "Han tittar fortfarande. Du MÅSTE hälsa!" Mannen tittar återigen på grannen och ropar, lite för högt och kort "HEJ" och viftar lite med handen, sen säger han till frun "ÅH, varför tvingade du mig att hälsa? Det är ju PINSAMT".

Jag tycker det är på pricken! Sen sa han en annan grej. Taxichauffören. Han refererade till Lidl-reklamen där en man står och grillar medan grannen låtsas klippa enhäcken. Grannen frågar "Var har du köpt köttet?", grillmannen vänder sig mot frun som svarar "Det kommer från Lidl". Taxichauffören skrattade och sa "HAHAHA. Han säger varifrån det kommer, men han säger inte att grannen är välkommen in att dela måltiden med dem. HAHAHA!" Hm, tänkte jag. Varför skulle man bjuda in grannen. Han frågade ju bara ... Ah! Han tänker SÅ. Man kan bjuda in folk spontant. DET är nog ganska svenskt. Att inte vara spontan i bjuda-sammanhang. Ruskigt trist!

Internet? Vadå?

När jag sätter mig vid datorn så börjar jag med att kolla de 5, 6 bloggar jag läser (idag hade amerikasonen skrivit igen. Jag blir så glad av rapporterna. Även om det varlite ångestladdat idag ...). Sen kan jag inte komma på fler saker man kan ha internet till. Det kanske är bra? Jag får nästan aldrig mail så postlådan kollar jag ytterst sällan. Andra sidor tittar jag inte på om jag inte söker nåt. Jag ORKAR inte.

På tal om brev så har äldste sonen sen 18-årsdagen börjat få en satans massa post. Alltså fysiska pappersbrev. Tidningar. Reklamblad. Mest bank- och Teliagrejer. det har väl sin förklaring i att han just har skaffat den där iPhonen och ett genomtänkt bankkonto. Vi har fått en massa vykort också. En del har jag skrivit själv - från NY till sönerna. Andra kommer från resande vänner till oss. Trevligt!

Nu ska jag kanske kolla konferensanläggningen Smådalarö. Ska dit med jobbet om ett tag. Jaha. Det är det där ja. Där har jag varit förut. Badat bastu och badat och spelat biljard, vill jag minnas. Det var nog bra. Tror jag. Om en månad vet jag.

Tackbrev

Kära Elfa! (Vet inte om det är Herr eller Fru Elfa ...)

Jag vill tacka er för att ni har så magnifika förvaringslösningar! 

Vi har haft en katastrofal ordning (alltså oordning) i vår klädkammare. Denna katastrofzon har som genom ett trollslag förvandlats till ett underbart litet rum.

Jag tycker särskilt om den geniala dörrskenan med plats för småkorgar i olika storlekar.

I samband med uppsättning av Elfasystemet har vi självklart haft anledning att städa ordentligt och slänga en massa skräp. Åh, vad bra!

Nu funderar vi på en liknande lösning till hallen. Vi ska snart byta ut de fula, vita, trista skåpen mot skjutdörrar och trådbackar. Hurra! 

Nej. Jag är inte sponsrad. Bara nöjd! Vill samtidigt passa på att tacka min man som har haft turen att få planera och sätta upp produkterna i klädkammaren.

Ajöken, ajö! 

/Frau Trådback

Skitsnack

Jag har lite ångest. Den har med omorganisationen att göra. 

Risken fanns att jag skulle få en chef jag inte vill ha som chef. Jag har utövat lobbying. Det har lyckats. Jag kommer därför aldrig att få den här personen som chef.

Baksidan är att jag kanske måste stå till svars för lobbandet en vacker dag. Det är lite ångestladdat. Dessutom är det lite skrämmande (fast bra) att lyckas med en manöver som denna. Ibland är det jobbigt att vara övertygande.

Jag är en fegis.

Sårbart

P och jag är bjudna på 70+40-årskalas. Lyxkalas med specialimporterat vin och champagne. I Saltis.

Barnvakt? Ja, äntligen verkar det som det löser sig. Ett pusslande utan dess like gav resultat. Barnet är här hemma hela tiden. Först med sin bror, sen med sin gudmor (min syster). 

Så nu kan P och jag fira! Bra!

(Barn är inte bjudna, annars hade vi självklart tagit med honom.)

Skördetid

Fina fält i gröna färger. Högt och lågt. Majs och kål. Män och kvinnor står böjda över grönsaker som ska plockas, stoppas i lådor och skjutsas iväg. Äpplen hänger röda på träden. Landskapet böljar. Sol och solrosor skiner i kapp.

Nånannanstans.

Här regnar det. Men gjorde det inte det skulle inget växa här.

Det är bara vatten!

Jag vill plocka svamp!

Nyböjaje?

Att flyga. Hur svårt kan det vara? Inte så svårt. Men att gå igenom säkerhetskontrollen är vansinnigt komplicerat. Eller?

Zürich idag - ett sällskap ska gå igenom säkerhetskontrollen. De gör följande fel:
Vatten och andra drycker i handbagaget.
Nycklar och plånböcker i fickor.
Hattar som kan rymma hemliga attiraljer.
Konstiga varor i plastpåsar.

Vad händer? KÖ! Vad händer sen? Gör om, gör rätt. Många gånger.

Jag tänker på vilket tålamod min syster på Arlanda måste ha när hon står där i kontrollen. Själv skulle jag förmodligen kasta vattnet på dem. Ringla tandkräm på boardingpassen. Sticka de små nagelfilarna genom deras ouppackade datorer. Kasta bort nycklarna. Tugga konstiga frukter hela dagarna. (Hur uttrycker man sånt i en CV?) Jag glömde bort det viktigaste - självklart skulle jag konfiskera deras pengar! Och ta deras biljetter!!!

Ordnung, bitte.

/En surkärring

BRA hotell!

Stor säng.
Mjuka kuddar.
Vattenkokare.
Välstädat badrum.
Liten genomskinlig reseförpackning med schampoo, balsam, hudkräm och duschkräm. som luktar gott! Tandborste och tandkräm i separat fodral. Hårborste i annat fodral. HÅRBORSTE! Vilken grej! Har jag aldrig sett! Nagelfil. Glycerintvål med apelsinlukt. (alla tvålar kanske är av/med glycerin, men den är så där genomskinlig).

På en hylla nedanför handfatet står det en liten låda med duschhuva (det heter inte så, men jag kommer inte ihåg vad det heter just nu), "damenbinden" (också ovanligt!), rakhyvel med lödder på tub (den ska jag ta hem!) och kam.

Hotellet heter NH Hotel och ligger strax utanför Stuttgarts flygplats.

Välkommen!

Många bollar

- I natt pratade jag via Skype på amerikasonen. Han har det bra! Fast han lät väldigt konstig via fiber och koppar (eller vad det är?) Pappan i familjen heter Larry. Frun heter Mary. Larry har en tvillingbror. Gissa vad han heter? Gary! HAHAHAHAHA! Det går 200 elever i skolan. Min son är en "senior". Det innebär bland annat att de yngre eleverna släpper honom före sig i matkön. Det är fördelar det! Det var så trevligt att prata med honom!

- Två av de övertaliga arbetskamraterna var på jobbet idag. Den ena var arg och bitter. Den andra hade på sig rödare/rosare/lilare/grönare kläder än nånsin - hennes sätt att hantera situationen, tror jag. 

- Yngste sonen sjuk. Hosta. P hemma idag. I morgon är jag hemma på förmiddagen, sen byter vi av varandra till lunch. På kvällen åker jag till Stuttgart. Via Zürich. På onsdag åker jag hem via Köpenhamn. Blä!

- P har kommit igång med klädkammaren. Den visar sig vara pytteliten utan saker i sig. Ett Elfasystem är på väg upp på väggarna. Nu har vi verkligen ALLA kläder utspridda i lägenheten. Fy satan som det ser ut. Jag orkar inte ens ställa in saker i diskmaskinen. Förfallet hägrar.

- Derby i kväll. aik-Bajen. TV-match. Felaktigt dömd straff till vår nackdel. Uppretade "supportrar" kastade in bomber mot deras lille målvakt. Big no-no. Undrar vad de skulle säga om bomber kastades in på deras arbetsplatser. De dumma jönsarna. Vad rör sig i deras huvuden? Ingenting kanske??? Matchen slutade 2-2. Det bästa var att lille sonen somnade i mitt knä. Han är så mjuk. Han ska INTE slåss på derbyn när han blir stor. Tycker hans mamma.

Praktiskt

Idag har Ps jet lag åtgärdats. Jag har varit och köpt jeans (vilket jag misslyckades med i USA ...) på Åhléns och tackar dem för att de har jeans som passar mig. Det har de alltid haft.

Sen har vi hämtat reparationsset för att laga gipsväggen i klädkammaren. Setet hade styvfadern gjort i ordning. Det tackar vi också för. Mycket!

Till sist har P grejat med en gammal dator som till sist var färdiginstallerad och kunde skjutsas till min pappa. 

Nu hoppas jag att det faktum att vi blivit av med datorn och att väggen i klädkammaren snart är färdiglagad utlöser en våg av hantverk och ommöblering i lägenheten. Men vi får väl se. Jag fattar inte att allt alltid ska ta sån jäkla tid för oss.

När jag blir stor

Det blev en film i alla fall - "Ett bra år". En Ridley Scott-film med Russell Crowe i huvudrollen. Den var bra. Grinade lite. Som vanligt. (Är det därför jag hellre ser romantik än skräckisar och action? För att jag vill gråta litegrann?)

Filmen handlade om en man som ärver en vingård i Frankrike. Det skulle jag också vilja göra. Just vingård skulle passa finfint! Den kan vara belägen i Frankrike, Italien, USA eller Sydafrika.

Skulle jag våga lämna alltihop för att plocka druvor? Jag antar att det är så man ska börja. Från början, liksom. 

Det vore ju bra om man kunde lära av nån förstås. Så skulle det självklart vara bra om P och barnen ville följa med. Kanske kan odla i USA, amerikasonen är ju redan där. Fast jag tror inte att Nebraska har riktigt rätt förutsättningar för vinodlingar va?

Det här är min dröm.

Jag vill bo i ett stort stenhus med tillhörande vinodling tillsammans med mina kära. Det skulle vara underbart! P - vill du följa med?

Filmtajm?

Lördagkväll! Vi har ätit på balkongen. Vem vet - kanske var det sista gången i år? I LOVE balkong! Kunde vara lite större. Eller, faktiskt ganska mycket större. Så vi kunde ha större middagar ute.

P och sonen gick och la sig ungefär samtidigt som några filmer började på Canal+ - South Kensington (som visade sig vara kvalificerad skit. Herregud vilken miss av de medverkande att tacka ja ...) och Dreamgirls (bra musik, men när jag kopplade över till den hade det gått för långt för att jag skulle orka engagera mig i den. Beyoncé är dock assnygg. Och kan sjunga. Grattis till henne!)

Nåja. Nu ska jag kolla lite inturnät (har just blivit kompis med amerikasonen på Facebook!) medan jag dricker te och sen ska jag soooova.

Någon har ätit i vårt kök

Jag har hittat en påse med fina tomater i kylen. Och vitlökssprutt på alla skåpluckor på ena sidan. Jag är ganska säker på att äldste sonen inte gjort detta. Han äter inte tomater. Han äter inte heller Onaka med ingefärssmak.

Någon har besökt hemmet. Jag kan gissa vem. En person äldste sonen umgås med på nåt sätt. Hon är söt. 

Undrar om de var flera? Hoppas det inte har varit fest när vi var borta. Vi har så stökigt.

Mållöst

P kom hem i morse. Yngste sonen blev så glad. Ja, jag också. Men nu när jag hade chansen var jag mer intresserad av att fortsätta sova. Vi kan ju prata sen, tänkte jag. När han gick och la sig så gick jag upp. Han ville sova i några timmar efter pissiga flygresan.

Idag kommer nog inte mycket hända. Det är ganska skönt! Måste handla, bara. På vägen dit kanske vi kan åka förbi Fredells och kolla garderobslösning. Trådbackar. Vi kan inte ha hela garderoben på soffan längre. Även om vi säkert skulle kunna det. Men tänk om det kommer nån som vill träffa oss. De kommer undra om vi ska flytta. Tavlor på golvet och vinterkläder i soffan.

Undrar om de har en sån där lång hängstång på Fredells också. En sån man kan ha kläder på. Då skulle vi kunna köpa en sån och ha i vårt nya, lilla men säkrare källarförråd. Kanske?

I övrigt bjuder inte dagen på ett endaste dugg. P kommer att vara trött hela dagen. Ska jag ta fram träningscykeln, kanske?

Bilder

Nytt jobb?

Vi bodde på 39e våningen

Vid övergångsställe på 7e

På hemväg

I fatt

Toppenskönt att vara hemma. Bara yngste sonen och jag. Har tvättat och plockat, tro't eller ej. För det syns inte. Vi har ett överjävligt, stökigt hem. Skulle vilja att nån kommer hit och städar och slänger och röjer. Gör i ordning till det bättre. Får gärna plocka ut varenda pinal och ändra allt också.

På jobbet har vi träffat nye chefen som verkar bra.

Har också kommit i fatt vad gäller tiden. Tror jag.

I morgon kommer P hem. Det blir trevligt!

Tänkte inte på det

När man går och lägger sig 21 svensk tid, är det gärna så att man vaknar tre timmar senare. Här sitter jag nu. Inte särskilt pigg, men ändå. Ringde i alla fall P så att vi fick prata lite. Mest om datorväska till äldste sonen, mellansonens roliga blogg, söte, rare yngste sonen och hur en tröja jag inte hann köpa ser ut.

Lite också om jobbet som jag såklart drömde om de timmar jag sov hårt. Vaknade av att jag fick nåt i halsen så jag fick en hostattack. Kanhända var det ACn nånstans i världen som gjorde sig påmind? (Nej, jag satte den inte i halsen. Men ibland är det så att en förkylning startar på det sättet. Eller så var det torra flygplansluftens fel. Inte kan det väl ha varit en snark???)

Tänk om man skulle krypa ner bredvid lille sonen igen?

Nu kurrar magen. Klockan är middag. Nånannanstans.

Fyra saker

1. Amerikasonen bor inte i Wayne, utan i Allen. I Nebraska. Allen är ... inte så stort. Ungefär 100 elever i skolan. Ojoj.

2. Den ena arbetskamraten ersattes av en annan i New York, kan man säga. Tjejen hade inte tid, men en annan arbetskamrat jag har att tacka för mycket, dök upp istället. Trevligt. P och jag var ute och åt med honom sen. 

3. Hemma igen. I morse hade jag behövt den där rynkkrämen. Men den är i sitt gamla bo på Saks. Jag lämnade tillbaka den. Så skönt! Resan hem gick finemang. Det är bara inte meningen att man ska sova på de där resorna. Trots att platsen bredvid min var ledig så bara kunde jag inte knyckla ihop mig på ett bekvämt sovsätt. När jag kom hem skuttade yngste sonen i pyjamas och jag fick en massa trevliga pussar och kramar. Äldste sonen, som var barnvakt, hasade omkring en stund innan de gick iväg mot dagiset. Sen kunde jag sova i några timmar innan jag skulle åka och jobba. Är lite mör nu.

4. Var tvungen att åka till jobbet idag eftersom vi skulle ha ett möte som kändes viktigt. Allt är dock relativt ... När det mötet var slut och jag kom till min plats så hade jag fått en möteskallelse. Alla i min närhet hade fått mailet och de hade redan gått iväg till mötet. När jag kom dit tog mötet slut. Alla såg molokna ut. "Vad händer?" Det visade sig att fyra personer hade blivit av med sina jobb eftersom de var övertaliga. Hur nu övertaligheten kunde sammanfalla så precis med att det just dem alla har ifrågasatt i sina roller. Omorganisation blir det också. 

Av de fyra som får gå arbetade tre i min grupp. Tre av åtta försvinner. Det är så jobbigt. Dubbelt på ett sätt. Jag är glad för omorganisationen, som jag tror är bra, men väldigt ledsen för arbetskamraternas skull. Trots att det var en gapig människa som försvinner och dessutom knäppa chefen. Men att få sparken? Hm.

Nu är det nya tag som gäller ...

I say thank you to Bjorn and Benny

Jag var på bio igår. Mamma Mia. Och jag säger bara en sak - mamma mia, vilken bra musik de har gjort. Björn och Benny - TACK!

Filmen var sådär, men jag grinade såklart några gånger. Eller att filmen var sådär är väl kanske inte rättvist, den var bra. Helt klart sevärd. Om man gillar ABBA. Och det gör jag. Jag har bara lite svårt för det att de brister ut i sång hela tiden. Även om jag verkligen rös när hela tjejgänget studsade iväg längs den grekiska stigen och sjöng Dancing Queen. Det var roligt också att Benny satt där mitt i alltihop och spelade piano.

Å andra sidan var det ju just musiken som var bra. Utan den hade filmen inte varit mycket att hurra för. Så - se den om du gillar ABBA. Strunta i det om du inte gillar den musiken!

Nu ska jag gå och lämna tillbaka en felköp. En kräm ...

Rinklig

Jag hade en gång en arbetskamrat som kom från USA. Hon hade det svårt med skillnaden mellan skrynklig och rynkig. Hon hade många rynkiga kjolar. Och kvinnor i 43-årsåldern är skrynkliga. Till slut använde hon ordet "rinklig" som samlingsnamn.

Kom på det för jag insåg att jag glömde bort att använda dyra krämen i morse. Och i går kväll. Jag såg liksom inte rynkorna.

I morse åt jag förresten något färgglatt till frukost - blåbärsyoghurt utan vare sig fett eller socker med Fruit Loops. Tjenare, vad det smakade konstigt!

Teet igår kväll, högst upp i den snurrande baren på 49e (?) våningen, var däremot väldigt gott! Pojken som serverade sa att det heter Early Grey. Jag tror också att han räknar det som "grått te" eftersom han bara hade English Breakfast när jag frågade om vilka svarta teer som fanns. Men han var trevlig och utsikten amazing.

Mätt av meat

Så irriterad över rynkorna igår att jag glömde bort de roligare bitarna …

Jag åt en enormt god gazpacho på MoMA. Sen besökte jag museibutikerna men hann inte med själva museet. Det är stängt på tisdagar, så jag får se om jag tar det på onsdag.

På kvällskvisten var det en welcome reception där man fick några morötter och obegränsat med alkohol. Kanske hade varit bättre med fler morötter så här i efterhand. Vi vinglade i alla fall ut på Broadway efter att ha bokat bord på Morton’s – en köttrestaurang. Herregud vilken mat! Som P sa ”Det här kan mycket väl vara den bästa köttbit man ätit”. Förrätten var amerikanskt gigantisk och mättande så att få i sig hela köttbiten efteråt var en prestation (jag lyckades faktiskt inte. Den krämiga spenaten med lagom smak av muskot, den perfekt krispiga sparrisen och det utmärkt tillagade köttet blev i kombination FÖR mycket. Jag fick matslag. Ville kräkas och grina och inte gå en meter. Ändå skulle jag göra om samma sak idag. Om vi hade råd …)

Observation –

Amerikanska människor har mycket god smak i vissa avseenden, till exempel kött är de mästare på att tillaga. Men att kombinera mat och dryck är de urusla på. Hur bra är det att dricka sin fördrink till varmrätten? GinTonic till hälleflundra? Surdrink till kött med tryffel? Appletini till pasta? Nej – lite bättre koll kan man väl kräva från invånarna i landet där alla är störst, bäst och vackrast?

Häpp!

Forts dyra krämen

Glömde skriva att det kliar av SARS-krämen.





84 dollar...

Jag - en idiot

Har tillbringat större delen av dagen mellan 47e och Central Park. Vi pratar 5e. Gick in på Saks. Vad skulle jag där att göra? En flicka frågade om jag kände till hennes make up-märke SARS (nej, det heter inte det, det heter NARS). Jaja, det gjorde jag. Kanske skulle jag vara intresserad av att prova den nya foundationen (ja, eller underlagskrämen, som vi säger på svenska) de hade. Visst, visst, tyckte jag.

Jag blev sen itutad allt möjligt. Att deras kletiga krämer (tre stycken smetade hon på) är de bästa, att den nya foundationen är jättebra (ja, kanske. Bra färg alla fall.) och att jag har SÅ mycket rynkor.

Jävlar, vilket dåligt självförtroende man kan få snabbt. Så här sitter jag nu $84 fattigare men med en yttepytteburk med en kräm att fukta huden under ögonen med morgon och kväll. Det är nämligen där rynkorna kommer först.

Sen gjorde jag oss fattiga i Disneybutiken. Och en massa Reese's av olika slag är också införskaffat. Dock inget i Applebutiken. Där satt jag bara och vilade i den klädsamt avskalade miljön.

/en rynkig, lättlurad idiot

Här!

Okej. New York.

Bra! Bra! BRA!

Fredag -
Ground Zero (men man ser inget av nåt)
Century 21 (shopping. Men inte för oss)
Ösregn
China Town
Little Italy
Dean and Deluca (nu har vi tryffelsalt!)
Middag på Balthazar
Ont i fötterna

Lördag -
Sol
Svenska kyrkan (där vi kollade om en kompis jobbade kvar. Det gjorde hon inte)
FN-huset
Tåg från Penn Station NY, till Penn Station NJ (20 min)
Blev upphämtade av före detta arbetskamraten och hennes nye pojkvän
Shoppingcentrum (kläder är 8% billigare i NJ)
Ett annat shoppingcentrum (då ringde amerikasonen och berättade att han skulle bo i Wayne)
Kollade kompisarnas hem. Drack vin
Middag på trevligt ställe
Tåg hem
Somnade nöjda efter mycket trevlig dag

Söndag -
Brunch i West Village
Greenwich Village-promenad
Flight 101
P's konferens började och jag gick till Macy's. Shopping grande.
P ledig 16.30. Vi satte oss i hotelloungen med utsikt över Broadway. (Där jag sitter nu också.)
Rockefeller Center. 69e våningen. Heja! (tittade även på den berömda skridskobanan)
Middag på Ruby Foo's.
Ont i fötterna.
Somnade 23. (Vaknade en timma senare av att amerikasonen ringde. Han meddelade nummer till familjen. Allt bra med honom!)

Måndag -
P's konferens börjar på riktigt.
Jag och datorn har det bra med utsikten över Broadway igen.
Ska nu till Disneybutiken
Kanske till MoMA
Definitivt till Reese's-butiken

I morgon ska jag träffa kompisen igen! Häpp!

Bäst jag går ut nu då! Klockan är ju 11. Fast 17 hemma.

'jö!

Där!

Hurra! En vecka av oro har nu bytts mot total ro. Amerikasonen har fått ett hem!

Efter många turer hit och dit har han nu hamnat hos Mary och Larry (HA-HA-HA-HO-HO) som är rika. Sa sonen i natt när han ringde. Han var förvirrad av trötthet efter en hel dags resande. Jag var förvirrad eftersom jag hade sovit i en timma när han ringde. Hur som helst så skrattade vi gott åt Mary och Larry. De har ett stort hus i Wayne i Nebraska. I alla fall källaren är stor. Enligt sonen. Där finns ett air hockey-spel, biljardbord och nåt annat stort spel (kommer inte ihåg vad det var). Säkert heltäckningsmatta också :) Familjen har vuxna barn. Mannen jobbar inte längre och kvinnan städar i skolan där sonen ska gå.

Har googlat lite på Wayne och man kan väl säga att det inte är världens största stad precis. Skolan är inte heller så stor. Hoppas att lärarna är bra. Och att han inte kommer hem med fransk accent. För i fmailjen kommer inte bara vår son bo, utan även en fransman. Oh la-la, bonjour monsieur. Comment allez vous? VeRi gudd? Ökej. And zo ön.

Då far vi!

Sådärja - då drar vi från den regnfyllda balkongen (tomaterna mår bra!), papperstungt arbetsskrivbord och stress.

Mot storstad och hotellfrukostar, sightseeing och shopping. 

Tjenare, vad bra vi ska ha det!

Medvetna s

Yngste sonen läspar. Nej - läspade. Till för kanske två veckor sen.

Nu säger han "s".

Idag sa jag till honom att han är duktig som säger "s" på riktigt. Undrade om han tänkte på det. Och det gör han. Han berättade att han säger saker två gånger om han inser att han läspar. Imponerande medvetet, måste jag säga.

Just nu badar han bort en röd nos och gråa morrhår som han kom hem med från dagis. Eventuellt följer en del läsp-s med badvattnet ut också?

Jag saknar mellansonen. Han lämnade rapport häromdagen. "Allt är bra." Det var typ allt han skrev i ett kort mail.

Tvätta, packa, resa. Önska.

Nu har jag bokat gratistaxi till Arlanda i morgon bitti. Hade en "biljett" som berättigade till en fri resa med Taxi020. Den utnyttjar vi nu. Har svårt att föreställa mig att vi ska åka taxi för mer på länge.

Tvätten är upptagen från tvättstugan. Men inte struken. Det gör väl maken medan jag lägger den lille gossen med konstigt utslag i ansiktet. (Tänk om alla barnvakter har såna utslag när vi kommer hem. Då skulle vi ... känna igen dem. Skoja ba')

Ägnade en stund idag åt att tänka på saker jag vill göra. Det blev en hel lista.

Jag skulle vilja ...

- besöka personalutrymmena för SL-personal på Gullmarsplan.

- veta vad kabinpersonalen fördriver tiden med när de inte vankar i gången. (Långflighter)

- plocka teblad.

- jobba med killen som har hand om blomsterarrangemangen på Slottet.

- PRAOa på Bookbinders Design.

- jobba på vingård.

- ha personalrabatt på IKEA.

- låna lokala silversmedens verktyg och lokal en helg.

- göra egen parfym.

Men jag börjar med att resa till New York med min man. P och jag!

Snällis

Det jobbar en snäll kassörska på Konsum här i området. En gång sa hon att jag hade en fin plånbok. Idag sa hon att jag hade ett fint halsband. Då rös jag på benen. För att jag blev glad att det var nån som såg och kommenterade. 

I morgon ska jag vara snäll hela dagen!

(Jag har gjort halsbandet själv.)

En annan Snällis

Fallande föremål

Igår upptogs kvällen av en överraskning.

BOM! Vad händer?

En hylla i garderoben hade ramlat ner. Och tagit en del av gipsväggen med sig. Tjo! Det positiva var att vi rensade bort en massa skräp! (Diamagasin?)

Sen tittade jag på So you think you can dance hela natten.

I morse var jag hos min snälle tandläkare. INGA HÅL! Yeah!

Tillbaka

En kollega har kommit tillbaka igen. Hon har varit borta i nästan två och ett halvt år (adopterade barn, blev gravid = 2 barn på kort tid). 

Det ska bli spännande att se hur hon ser saker ur ett annat perspektiv. 

Framme

Nu har amerikasonen kommit fram. Chattkontakt har ägt rum. Bra!

Vad som inte är bra är organisationens sätt att hantera dem som är intresserade av att åka till andra länder som utbytesstudenter. Det känns tyvärr som man börjar genomskåda deras arbetssätt. På huvudkontoret sitter det unga flickor som inte kan ta beslut och som inte kan lämna besked. Om nånting. De kan bara sitta och svamla.

Vi betalade 5000:- extra för att sonen skulle åka till New York. Han fick aldrig besked om resan och ju närmare datumet kom, desto mer irriterade blev vi. Pappan ringde och frågade vad som hände. Han sa att att vår son verkligen var intresserad av att åka iväg till New York. Då lyckas man hitta en familj (kanske? Vi har fortfarande ingen info om familjen). Va? Är inte samtliga som betalar in 5000:- i förskott intresserade av att åka iväg? Straffet för att han fick åka till NY efter tjat, är att han inte har en familj som faktiskt vill ha honom i ett år, utan en som eventuellt vill ha honom en stund. Vad är felet. Exakt var sker missförstånden mellan oss, organisationen och familjerna?

Jag tycker det är extremt taskigt mot de unga människorna som åker iväg. Som sitter emellan. Emellan vadå? Sin önskan och andras oorganisation?

Hurriburri!

New York, New York

Om man gillar regn så kan man säga att chansen är stor för just det när vi är i New York. Gillar man det inte kan man säga att risken är stor. Jag tänker att det bara är vatten och att vi nog klarar det.

Hoppas att solen kommer att skina på amerikasonen. Han har sina trasiga Converse på sig. Och de han ska köpa är ju synd att dränka från första stund. Tycker jag ... Men solen ska skina till på torsdag. Kanske klarar han sig!

Har drömt de märkligaste saker om flygplan och resor och blandat ihop sonens resa med den P och jag ska göra.

Jag ser fram emot att åka dit! Åka bort. Tillsammans med P.

To do i NY (listan är inte i prioritetsordning)-
Bio
Shoppa
Träffa gamla arbetskamraten
Promenera
Muséer
Äta gott
Dricka gott
China Town
Little Italy
Så vill jag åka upp i nåt högt. Med P.

YES!

LGWP

Den här dagen har varit en mycket märklig dag.

Först lämnade jag sonen på Arlanda. Tidigt som satan. Åkte direkt hem och sov. Till halv ett. Då började part two av dagen. Som har bestått av att läsa DN, Aftonbladet och Expressen (med bilagor), hasa, bada och slötitta på TV. HÄRLIGT!

Det där slötittandet på TV var intressant. Först var det Miami Inc på Discovery som handlar om tatuerare i Miami. En del tatueringar är så snygga. En del blir mindre lyckade, tycker jag. Det är jobbigt att se när typ huvudet på en pinuppa nån ska ha på armen liksom får fel vinkel och ser superamatörmässig ut. Så ska nån ha den på armen i hela livet. Hu!

Sen zappade jag lite och kom till en dokumentär om Peter Bratt; han med IB-affären och Geijer-grejen på 70-talet. Jag har tillräckligt mycket bakgrund för att tycka att det var värt att titta på. Kom fram följande -
Palme var otroligt karismatisk och en verbal mästare.
Leif GW Persson skulle man vilja ha hemma i soffan berättandes om typ allt han har varit med om. Han verkar så äkta. En karl som talar om att han minsann inte alltid mått så bra och att det allt som oftast är självförvållat. Han knyter ihop grejer på ett bra sätt. Gör enkla, begripliga analyser.
Göran Persson? Vad gör han nu för tiden?
När dog Hans Holmér?
Jan Guillou? Vem är han? Alltså, vem ÄR han? Får inget grepp om honom. Är kanske inte så intresserad heller. Dessutom har väl han och Liza Marklund nåt ihop och henne tål jag inte. Trots att man nu mer använder den andra mänskan ... (YES! Jag har tillfälligt glömt vad hon heter. Trots att man ser hennes nuna överallt. Hon som är tillsammans med Robinson-Martin.) som lockbete för allt. Camilla Läckberg. (Nu måste jag dessutom erkänna att jag inte läst nåt av Läckberg, så jag kan inte säga nåt om hennes böcker. Men hon tycks klara sig ändå. Och jag gör det definitivt!)

Allvarligt? Vad är det jag inte grejar med Guillou, Marklund och Läckberg? Är det deras ständiga, illa dolda bekräftelsebehov? Det som gör att de syns precis överallt. Som gör att man spyyyr på dem till slut. Förmodligen är det det.

Lurmus

Förbannat irriterande att sitta vid en dator som har en icke fungerande mus.

Själva pekaren visar på det man vill klicka på, men sen är det inte mycket mer. Nu måste jag använda den lilla musplattan. Don't like.

Håhåjaja.

Up, up and away

Många känslor idag. Jag är ju jätteglad för att mellansonen (från och med nu kallad amerikasonen) åker iväg på det här äventyret samtidigt som jag är så väldigt ledsen för att han åker. 

Nu ska fingertopparna försöka minnas hur det känns att klappa honom i nacken, armarna komma ihåg hur det är att hålla om honom och läpparna memorera hans fjuniga kind.

Han är världens snällaste människa. Underfundigt rolig och en riktig konsthantverkare. Käre barn? Hur ska jag greja hans frånvaro??? 

Just nu är han på Heathrow och ska strax ta planet vidare mot JFK utanför New York. Sen ska de bo på ett college i Bronx. Spännande! (Så tänker jag på den där söta nacken och vill bara grina igen.)

Hans pappa och jag åkte till Arlanda och lämnade honom. Vi stod mest i kö till incheckningen innan vi snabbt sa hej då. Hans pappa ville inte gråta bland alla de andra föräldrarna. Mest för sonens skull ...

Nu väntar vi på att han ska starta en blogg. Han skulle gjort det igår, men det fanns ingen tid. Hoppas att hans hittills okända familj har tillgång till internet.

Vi träffade för övrigt en tjej som också skulle med på New York-resan som berättade att hon skulle bo hos en familj i Pennsylvania, "Det är bara två och en halv timma från New York!". Först hade hon fått en familj i en håla i Missouri. Där ville hon inte bo eftersom de "inte hade ett enda intresse som stämde överens med mina." De bodde på en gård med djur i en liten by med en skola med 50 personer. Den här tjejen hade förmodligen ruttnat där. Att vara närmare New York tycktes passa henne bättre ... Undrar hur vår son skulle ta att bo på en gård med djur? I en pytteskola. Ett år räcker nog då.

Jaja. Nu ska vi vänja oss vid ett annat liv. Med äldsta brorsan hemma och mellanbrodern nån annanstans. Amerikasonen. 

Min mamma

I morgon fyller hon 65. Min mamma. Min älskade mamma.

Hon är som jag. Eller ... är det kanske jag som är som hon? Jag vet i alla fall hur hon är funtad och vi skrattar åt samma saker. Jag gillar det. Jag skulle vilja vara där hon är när hon fyller år. Fast ändå inte. Hon ska vara på nåt som liknar en marknad och det har jag ingen lust med. Jag vill bara vara där hon är och få henne att fatta hur bra hon är.

Min mamma var på Island för många år sen - då köpte hon en poncho (jag tror i alla fall att den är från Island). Den är svart och vit. Vit med svarta rutor på nåt sätt. Lite hög krage. Som en polo. Luddigt stickad. Jag skulle vilja vara den där ponchon som värmer och är mjuk på henne.

Jag visste inte vad jag skulle ge henne. Jag har tänkt på det länge. Det är svårt. Jag ville ge nåt bara från mig. 

Nu har jag bestämt mig - vi ska gå ut. Att fylla år är väl ett skäl så gott som något att ses på tu man hand. Bara vi. Det är så jag helst vill ha henne. Det är så JAG behöver henne. Ensam. MIN mamma. Ingen annan hänsyn. Man FÅR ha roligt utan andra. Väl?

Jag hoppas att det är en present till henne och inte bara till mig. Jaja. Det är i alla fall jag som betalar. Hon kommer få bestämma var vi ska gå. Jag kan ju såklart komma med förslag om det är svårt att komma på nåt, men det är hennes val i slutänden.

Kanske en drink nånstans först och sen mat.

Jag längtar. Tyvärr är hon upptagen till i oktober eller nåt, men sen. Jag vill inte hasta bort det. Så det spelar egentligen ingen roll när det blir.

Såja. Nu har jag haussat upp det här så in i helvete. Men jag är säker på att det blir trevligt. Vi brukar ha det trevligt.

...

Vi kanske kan ta en promenad först. Innan middagen.

...

Jag älskar min mamma. Det är därför jag i hela mitt liv har klappat på henne. Pillat i håret och på fötterna. För att hon gillar det. För att jag gillar att hon gillar det.

När hon blir asgammal ska jag klappa på henne hela dagarna. Så att hon vill vara med en dag till. Och en till. Och en till.

Nu kommer mellansonen och klappar på mig. Han vill nog att jag också är med ett tag till :)

Mammor. 

Min är klok och rolig och bildad och en sån jag skulle vilja ha bredvid mig på varje middag. Social och mysig. Snygg och nyfiken. Tänk att hon är MIN mamma! Det är bra!

I själva verket är det inte vi som ska gratulera henne - det är vi som ska gratuleras!

Tack, mamma! TACK!

Stjärnskimmer och packning

Fast i omvänd ordning. Vi har packat klart nu. Det finns nog de som kommer tycka att mellansonen är helt sjuk i huvudet som inte har med sig fler saker och kläder än han har. Vi har med stor möda lyckats fylla en liten handbagageväska och en halv medelstor resväska.

Herregud? Allt kommer att köpas där. Helt onödigt att ta med sig gamla saker härifrån när han kan köpa nytt och bättre och, framför allt, billigare där. 

den halva väskan är dessutom fylld av sånt som ska ges bort - böcker om Sverige och Stockholm, handdukar med stugmönster och Ahlgrens bilar. Och en snygg skål som jag skulle kunna äga själv ...

Efter packningen small det. Över stan. Närmare bestämt Strömmen. Värsta fyrverkeriet. Vi såg allt hemifrån köksfönstret. Perfekt! Poff, poff, poff, liksom. Rött, grönt och allmänt stjärnfallande. Hur blir man fyrverkeridesigner? Det är så snyggt! Och festligt!

Jag tror att det var för mellansonens skull!

Näste man till rakning

Igår ringde mellansonen och berättade att han hade fått ett samtal från utbytesstudentorganisationen - han reser på söndag. Till New York! Sen har han fått familj i Nebraska. Vi vet ännu inget om familjen ...

Nebraska? Vad är det? Läser på Wikipedia att det är platt och orkanigt. Att square dance är deras signifikativa dans och att European honey bee är en typisk insekt att finna på den Nebraskiska slätten. Mjölk är statens beverage. Tjo-hoooo!

Nebraska är grannstat till Colorado där äldste sonen var. Det ligger mitt i USA.

Sen blir jag ledsen. Nu åker han. Min lille, snälle, snälle pojk. Med mustasch och gängliga, håriga ben. Hur kom det här sig? 

...

Nu är det logistik -

Packa saker från pappans hem och vårt.

Handla grejer som schampoo och några fler ge-bort-saker (Ahlgrens bilar, bland annat)

Träffas innan han drar.

Äta middag tillsammans med pappans familj.

Han (vi) har tre dagar att få ihop allt på. Jag tror jag ska försöka sluta efter lunch i morgon.

Vi är i New York samtidigt. Det är skoj! Tänk om vi kan ses!

Första dagen

Ja, inte är det som att komma tillbaks efter sommarlovet när man var liten, men det var helt okej ändå. Första dagen på arbetet.

Har haft möte med jobbiga leverantören och nu känns det lite bättre. Fick faktiskt ganska mycket gjort. Har rensat mail, kastat och skrivit ut och satt in i pärmar. Pratat om sommaren med kollegerna. 

Det underlättade att det regnade i morse. Vilket ösregn i natt! Men jag sätter gladeligen på mig Marimekkostövlarna och studsar ut i vattenpussarna!!!

Nu ska här sovas! Ska bara mysa litegrann med yngste sonen först! (Fast just nu njuuuter jag av att äldste sonen pillar mig i håret. Härligt! Hårligt!)

Varför blogg?

Min mamma frågade varför jag har en blogg. Ja-a, det kan man ju fråga sig. Jag vet inte vilka som läser det här och jag vet inte varför de läser.

Det är klart att det är kul om folk är intresserade av ens lilla liv. På nåt sätt. Men mest är det för att jag tycker det är skoj att skriva. 

Nej, man kan inte skriva om allt. Jag vill inte skriva om var jag arbetar och jag vill inte skriva ut namn på folk. Den som läser och som känner mig vet ju i alla fall.

Själv läser jag några andra bloggar - hellre dem jag känners än kändisars. Jag tycker det är roligt att ta del av andras vardag. Jag gillar att få en sida av folks liv på ett sätt man sällan får annars. Det är lite som att vara flugan på väggen. 

Någon sa att hon ALDRIG skulle läsa en blogg. Att hon var HELT ointresserad av andras vardag och att bloggar är meningslösa. Hon sa å andra sidan också att Facebook är farligt. Fast det tog lång tid att fatta att det var det hon sa. Det hade nåt att göra med surfande på arbetstid, tror jag. Google var inte heller bra. På det hela taget var I-N-T-E-R-N-E-T ganska kasst. Hon är av en annan sort, helt enkelt.

Hur som helst - den som är ointresserad kan göra som man gör när nåt är dåligt på TV eller när man börjar läsa en gräsligt dålig bok - ägna sig åt nåt annat. Det är bra!

TP

P, min bror och svägerska och jag spelade TP en dag i Norrland. Därför vet jag att gladiolusarna jag köpte idag har fått sitt namn från gladiatorernas svärd.

Vi vet också att cameleopard är ett annat namn för detta djur.

Alltid lär man sig nåt!

Lika barn ...

Det finns en krympande skara människor jag har koll på - vad de gör och hur de har det och så. Idag träffade jag en av dem. Det är så skönt att prata lite ibland. Om sånt som P är ointresserad av; analyser av människor och situationer. 

Hon har tre söner, precis som jag. Nu mer visar det sig att några av våra barn super ihop ibland. Kan inte säga så mycket om det, det var ju ungefär så hon och jag träffades i början också. Fast det var en hel del teater och killar involverade också. 

Nu skrattar vi mammor åt det faktum att sönerna känt varandra i hela sina liv och att de nu på nåt mystiskt sätt har skapat en egen (herregud - jag tänkte skriva "plattform". Va? Man kan inte vara så klyschig. Men vad heter det? Kanske ...) umgängesform. Man undrar hur det kommer utvecklas. För nu ska hennes son plugga i Helsingborg. Långt bort!

Sol, regn och mittemellan

Kort sammanfattning av de senaste dagarnas händelser -

Skattletning hos Ps pappa. Fina krus för Nejlikor och Vitpeppar sirligt skrivet har plockats upp från Mälarens botten.

Bilresa till Norrland. Fyra nyfikna rävungar beskådades nånstans i mitten av ingenstans. Vansinnigt gölliga. 

Tre dagars alkoläger i muminhus (inbyggd veranda) och Sibylla (en korvgrill på tomten) med några styvsystrar, en bror och deras familjer och typ föräldrar var trevligt. Synd att det var mulet - bra att det inte regnade! Har ätit älg och druckit vin som besatta. Men som sagt, trevligt var det. Människor är spännande. Mer om det en annan dag!

Har lyssnat trehundra gånger på "Hero" som är yngste sonens absoluta favoritlåt. Hm. Har även vaknat med "Jennie, let me love you" i huvudet. Den har varit bakgrundsmusik till de mest absurda drömmar. Jag har missat plan till New York och åkt buss med svägerskan och hennes syster. Tittat på hägrar som hade bon på ett tak och som blev väldigt rolig bakgrund när man fotograferade dem med folk framför. Då blev hägerns vingar som stora öron på den fotograferade. I drömmen ...

Trött nu. Ska dricka te och äta en halv bit Dajm innan jag somnar. Titta på TV. Jag har nästan inte tittat på TV på hela sommaren. Men idag hörde vi Pia Johanssons Sommarprogram. Det var bra. Hon berättade om sin periodarpappa och om att hon har hittat nån genom den där väldiga kontaktannonsen hon hade i Aftonbladet. Skoj!

Är ledig i morgon också, sen är det jobb. I morgon börjar dock yngste sonen på dagis. P ska jobba. Jag tar bara lite mer ledigt. Och det ska bli så skönt!