Igår träffade jag kompisen som jag drömde om i Italien. Vi promenerade på Djurgården. Satt en stund i Rosendalsträdgården och njöt av blommor och ekorrorar och gräs tillsammans med hånglande medelålders par, några ensamma farbröder och en stor grupp eritreaner.
Det var trevligt att ses och jag önskar det blev av oftare.
I natt drömde jag om en före detta kollega som bodde i samma område som vi förut. Nu har han och hans make flyttat till radhus utanför Stockholm och vi ses ALDRIG. Hoppas att vi får till en sån där kollegieträff till hösten.
Nu börjar jag bli lite stressad. Ska jag drömma om människor jag träffar för sällan, varje natt? Kommer bli en dryg uppgift att klämma in träffar med alla dem. Jag som knappt har umgåtts med nån under de senaste två åren.
Jaja. Andra har större problem. Tid? Vad är det? Jag önskar jag vore lite mer som yngste sonen - "Jag vet inte hur mycket tio minuter är, jag vet bara hur man säger".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar