Rosenrött. Igen.

Nästan overkligt rosa

Och en till

Nu ska vi till Ps pappa! Hade inte P följt med så skulle jag och yngste sonen tagit pendeln. Då kom P på att vi kunde åka alla tre. I morgon kommer mellansonen dit också, sen bär det av norrut.

Hoppas solen skiner i morgon fram till 13.30. Sen kan det gärna mulna på. Men inte för mycket. Ett ösregn vill vi inte köra i. Så!

Livet är som det ska igen!

Olika

25 grader. Svetten rinner. Min högsta önskan är att vara vid vattnet. Det är där jag tycker man ska vara när solen skiner. Inte inomhus. Men det är vi. P är ledig på sitt vis - spelar dataspel. Hans son går - såklart - i hans fotspår.

Jag har inte körkort. Hade jag haft ett hade jag åkt till ett bad. Med son/söner. Jag VÄGRAR dock den klorerade pool som ligger närmast och som jag skulle kunna ta mig till med SL-kortet. Att leka sardin lockar mig inte. Jag vill sola och bada.

P spelar nåt spel som låter som en GPS med instruktioner om saker. Fast man ska bomba olika inkräktare, inte hitta rätt. Typ. Han sitter och suckar hela tiden. Det går inte bra, tror jag.

Mellansonen sover. Jag har hört att man växer när man sover. Han blir kanske fem meter? Hoppas han krymper i duschen.

Ps pappa har hus vid vatten. Ps mamma har hus vid vatten. Där är vi inte.

Jag vet inte hur Ps planer ser ut för vare sig dagen eller morgondagen innan vi åker norrut. Han vet nog inte heller. Han är ledig och planerar inte. Fast jag påverkas väldigt av att inga planer ha. Eftersom jag inte vet vad P inte vill och vad han vill. Knepigt. När man inte pratar.

Kanske läser han det här.

Well done?

Såja - nu har jag tagit tag i en del av de där gräsliga sakerna. Vi avslutar dagen med ett besök på Texas Longhorn.

Ska bara bära ner lite mög till vårt nya, extra källarföråd och betala några räkningar först!

 Och ... Unga fröken sprakfåle på semester went Tant ordentlig. Eller - var det aldrig Slösa som gjorde rätt i Lyckoslanten?

Jag vill helst av allt vara Mary Poppins! Tjoff, tjoff, trolleri, trollera med snygga konstnären i parken och medicin och paraplyer och nattliga flygturer. Och pli på barnen. Snacka om supernanny!

Vi skrattar dock gott när yngste sonen funderar - "Tänk om man hade tretton armar!" (eh? Ja-a???), "Storebror, nu är det middag. Det blir krusbär!!!" (va?), "Om man vrider huvudet två varv så går det av!" (hur vet du det?)

Morgonstund smakar illa

Jag är dödligt trött, men vaknade av att P lika trött slamrade omkring när han förberedde avresan mot sin mormors lilla stad. Hon ska flytta från sin lägenhet till ett äldreboende med mer omsorg. Hoppas man. Under julen var hon rent misskött. Oduschad i stökig lägenhet utan toapapper. Idag går flytten och P lovade sin mamma att hjälpa till.

Jaja. Jag vaknade och började som vanligt tänka på jobbiga saker. Det visar sig att mellansonen som ska till USA, förmodligen inte kommer iväg på en första New York-tur som vi redan betalt 5000 spänn till STS för. Han har inte fått nån familj att komma till efter den turen. Jag tror att det hade varit bra om han åkte dit först. Man åker tillsammans med en massa andra STS-studenter från hela världen, kan bygga nätverk med dem och ha kontakter med andra i samma situation som man själv är i, under hela sin amerikatid. Kändes schysst att ge just honom den möjligheten. Skälet till att han inte åker dit är att den här resan äger rum ungefär två vekor innan skolstart och den tiden behöver de antagligen för att hitta familjer. Han hade sett fram emot den där turen. (Definierat problem - jag kan kanske inte följa med och säga hej då när sonen ska vara borta ett år. Det är inte samma sak att säga hej då en vecka innan han åker.)

Dessutom får jag ångest för att P och jag har planerat vår New York-resa till mitten av augusti, ungefär i samma veva som mellansonen kan få sitt besked. Det krockar. Kanske. Men i min trötta, jobbiga morgonvärld krockar det garanterat. Och vår resa kan man inte skjuta på eftersom det är en konferens vi ska på. Blä! (Lösning - bita i det sura äpplet om det är så att jag inte kan säga hej då på Arlanda. Han har ju en pappa också. Hjälpa till med förberedelserna så mycket jag kan inför resan. Vi ska till exempel ut och handla en del småsaker att ge bort idag. Sånt gör nämligen inte pappan.)

Det här var dagens issue. Som följdes av nästa - har äldste sonen kontaktat sin skola och sagt att han kommer tillbaka nu på höstterminen? Vi pratade om det häromdagen men jag gjorde ingen uppföljning. Blä! (Definierat problem - Har han gymnasieplatsen kvar? Lösning - kolla med honom igen. Annars be honom ringa på stubben.)

Igår morse vaknade jag och tänkte på jobb. Fick rå-ångest. Blä! (Definierat problem - ett projekt jag håller i har en av världens sämsta leverantörer. Detta insåg jag typ en vecka innan semestern när det visade sig att de hade "glömt bort" det ganska viktiga projektet där deras arbete skulle utföras under sommaren och som fortfarande inte påbörjats. Men shit i helvete, jag har SEMESTER! Som jag tog när jag tog den just för att de skulle sköta grejer under sommaren. Krig!)

(Lösning - Jag ska kanske sätta mig vid en annan dator och kolla lite jobbmail innan jag går och lägger mig bredvid söta, varma lilla gossen igen.)

Trots allt skiner solen ...

Fördela gracerna?

Hur räcker man till? Fick en pik om att yngste sonen inte är hos farmor och gudmor tillräckligt ofta. Jamen, be om att han ska komma då! Vi kan nog fylla våra dagar och nätter med aktiviteter både med och utan barn. 

Vi är dåliga på att göra saker på tu man hand, P och jag. Klart vi skulle kunna ringa släktingar och fråga om de kunde ta hand om yngste sonen, men ibland känns det som det inte är värt det med tanke på eventuella efterspel. "Han kunde inte somna", "Han var förkyld och smittade oss och nu har vi varit sjuka i tre veckor", "Han äter inte sill" eller vad det nu kan vara. Jag grejar inte att få de där hintarna om att vi har gjort allt fel när vi uppfostrar och att det var jobbigt att ta hand om honom. Egentligen är det bara gudmorsan som gnäller och pikar, sån är hennes natur. Misstänksam, paranoid och med stort fokus på att alla vill henne illa. Hon är i sjuttioårsåldern så det är lite sent att ändra på nåt.

P och jag pratade i alla fall om att vi kanske ska kolla om de vill ta hand om barnet några dagar om nån vecka. Vi får väl se hur det blir ... Måste han lära sig äta sill till dess blir det inget av. Dessutom ska han vaktas av min före detta make och sin farfar om några veckor, när P och jag åker till New York! Så det är nog mer strategiskt att besöka farfarn just nu. För hans skull. Ja, egentligen både farfarns och barnets.

Krasst är det så att vi väljer att träffa dem som vill träffa oss. 

Sött?

Häromdagen bestämde jag mig för att göra det som inte gjorts på flera år. Jag skulle sola magen. Rotade fram en snygg bikini och la mig på balkongen. I övrigt är jag vid det här laget ganska solbränd, skulle kanske kunna liknas vid kanelbulle, och då framstår magen som en mycket stor klutt med skinande vitt pärlsocker. Eller eventuellt mer som ett wienerbröd? Då magen är vaniljsmeten.

Hm. Jag fördjupar mig inte mer i detta. Och hoppas att grannarna inte fotograferade och la ut på nån skrattsajt. Det räcker med att jag själv skrattar när jag ser mig i spegeln! 

I ett

Först bara hände det och hände det saker. Idag har det varit fullkomlig rast. Hela dagen.

Italiensk middag på Kungsholmen i lördags. Med bild(be)visning från våra äventyr vid olika italienska kuster. Vi cyklade dit och bara en kort stund efter vi hämtat oss från svettattackerna var det dags att dra hemåt. Inte lika varmt då. Men vi var mätta och belåtna. 

I söndags åkte vi till Ps mamma för att träffa franska kusinnan till vår yngste son. Hennes svenska blir bättre och bättre! Vi badade också. En gång i timman. Bland fridlysta näckrosor. När vi kom hem efter OBS! i Handen-besök (eller COOP Forum i Haninge?) så påbörjades matlagningen och allmänna förberedelser. Pappa med särbo och min bror med dotter kom sen och vi hade det trevligt. Som vanligt. Drack en jävla massa vin. Jag tycker så mycket om dem allihop. Svägerskan dök upp sen också. Bra!

Sov till halv två idag. Sen har jag inte gjort ett dugg. Läst tidningar. Druckit vatten. Yngste sonen har haft pyjamas hela dagen. Nån kanske tycker det är att slösa bort en dag, men det är väl det här som är semester? Man gör vad man vill. Fångar dagen på olika sätt ...

Ståplats

Äldste sonen kom inte hem i natt. Jag vaknade tidigt i morse och blev orolig eftersom han inte heller svarat på SMSet jag skickade vid tvåtiden. Skickade ett nytt SMS. Inget svar.

Började fundera över vad som kunde ha hänt och tänkte länge på "ståplats i Nybroviken". Hur gör de? (Den som ska få den där betongklumpen om fötterna lär ju vara död - men det insåg jag inte på förrän efter en stund.) Så jag kom på att de antagligen surrade in personen i rep och hade tyngder över hela kroppen så att betongen kan stelna i fred. Sen tänkte jag på att man kan plåga den som ska få ståplatsen ändå mer genom att bara betongera (?) den ena foten. Eller händerna. Eller kanske en del av huvudet. Typ till hårfästet.

Om den plågade ska plågas ändå mer så kan man rulla iväg personen med betong runt fötterna från en plats väldigt nära kajkanten, så att den inte har nån chans alls att inte rulla i. Med betongklumpen före. (PLUMS. Vift, vift med armarna. Blubb, blubb.)

Så undrar jag vilken typ av burk, med tillräcklig plats för fötterna, som används. Jag har tidigare tänkt mig en röd, alternativt gul, plasthink. Men de är ju ganska små. Kan bara användas till balettdansöser eller kinesiska kvinnor från förr. Kanske använder de målarburkar? Den största sorten. Själv har jag en ganska sor balkonglåda. Skulle kunna funka upp till storlek 45. Eller - om man tar en fot i varje balkonglåda - hur stora fötter som helst.

Sen ringde jag sonen och undrade var han var. Han svarade trött att han sov hos sin pappa.

Sen fick jag ett SMS klockan 09.35 om att allt var okej. Sen ringde han 10 minuter senare och sa samma sak. Då väckte han oss ordentligt ...

Nu vet jag att han lever i alla fall.

100% rast i flera dagar

Ända tills igår har det varit lugnt.  I natt kunde jag inte sova. Stress.

Men till dess har det varit gräs och sol och blå himmel och flugor. Några bromsar och fjärilar också. P har legat inne och läst. Yngste sonen har lekt med bilar eller tittat på film eller spelat spel. Själv. I fyra dagar. Han är fantastisk!

Sol, sol, sol

Den första dagen skulle det vara lite mindre vackert än sen så då åkte vi till Glasriket. Sedvanliga vändan. Härligt! Köpte lite saker. Kompletterade glas. Bland annat. Var i Transjö och hittade en liten rosa burk med en sirlig trollslända på locket. Den var fin, liknade de här.

Sen ...

ingenting.

Och ...

sol.

Men även god mat. God dryck. Trevligt sällskap. Vi har haft bra dagar. Jag har läst "Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel" av Virginia Ironside. Den var rolig. Trots att jag egentligen inte är målgruppen. 

Har svettats också. Nån gång i mitt anletes, men mest på grund av solen. Byggde på den italienska brännan.

Den vita liljan har slagit ut och doftar fantastiskt. En tomat är lite röd. 

Paus

Nu kommer det bli en liten paus i bloggandet igen. Ska till Småland.

Åker i morgon. Farbrodern med fru finns redan på plats (tror jag). Vi tar med kusinen från London och hans tjej i bilen. Det ska bli trevligt. Och så skönt att åka dit. Det jag gillar mest med det där stället är nog att vi umgås på så lika villkor. Man kan hasa omkring som i sin egen lilla värld, sen äter man när man har lust men äter middag ihop. Vi har hittat ett bra sätt att vara tillsammans på. Funkar bra med gäster också.

Ska ta snabba morgonpromenader med P innan frukost. Varje dag. Om det inte regnar. Kanske tar vi en tur till glasriket också. Fast i år känner jag inte lika starkt sug att köpa saker. Det beror nog på att vi ska till New York. Satsar på shopping då. Bra att spara pengar till dess.

Har du vägarna förbi Jönköpingstrakten så hör av dig! Vi kommer hem igen på fredag eller lördag.

Till dess - må solen skina och gräset gro och vita liljan på balkongen slå ut och tomaterna bli röda!

De där drömmarna

Igår träffade jag kompisen som jag drömde om i Italien. Vi promenerade på Djurgården. Satt en stund i Rosendalsträdgården och njöt av blommor och ekorrorar och gräs tillsammans med hånglande medelålders par, några ensamma farbröder och en stor grupp eritreaner.

Det var trevligt att ses och jag önskar det blev av oftare.

I natt drömde jag om en före detta kollega som bodde i samma område som vi förut. Nu har han och hans make flyttat till radhus utanför Stockholm och vi ses ALDRIG. Hoppas att vi får till en sån där kollegieträff till hösten.

Nu börjar jag bli lite stressad. Ska jag drömma om människor jag träffar för sällan, varje natt? Kommer bli en dryg uppgift att klämma in träffar med alla dem. Jag som knappt har umgåtts med nån under de senaste två åren.

Jaja. Andra har större problem. Tid? Vad är det? Jag önskar jag vore lite mer som yngste sonen - "Jag vet inte hur mycket tio minuter är, jag vet bara hur man säger".

Bröllopsdag

Idag har min man och jag varit gifta i tre år. Det skulle ju firas! Vi åt brunch på Göteborg. Drack champagne. Nu har vi firat klart, tror jag. På väg hem till barnen som skulle hyra barnvänlig film medan vi var borta, köpte vi kvällstidningarna och en lagom liten påse smågodis. Nu har jag suttit på balkongen och förenat nytta med nöje - ätit godis och druckit te och läst tidningarna. Vänta nu? Det blev visst ingen nytta? Nåja. Att förena nöje med nöje är inte det sämsta!

Framåt kvällen blir det Söderstadion. Jag hoppas att vi får se Hammarby klå Örebro med skäligt många mål!

Nagellack och snabba hjärtslag

Idag har jag målat naglarna och inte mycket mer än så. Vänster pekfinger ska jag göra om. En annan dag. Råkade skava av lite.

Har jobbat lite också. Fick lite dubbelslag av det. Inte bra.

Skulle kunna skriva en lista på saker jag har att göra eller planera, men det blir inte bättre av det. Just nu, i alla fall. Jävlar vad stressad jag egentligen är.

Mådde bra av vinet till middagen och storpacket Gröna Lund-choklad mellansonen kom hem med igår. Ja. Jag fick EN bit Twix. Det räckte.

Nu skulle jag vilja ligga med huvudet i Ps knä och bli klappad bakom örat. Som en hund. I wish I was a dog. Fast hundmat lockar inte. Och tänk - så förnedrande att nån ska plocka upp ens bajs. Tacka vet jag todeletter! Även om några i Italien var väldigt låga. Och utan sits. För den vill man ju ha baraföratt. Om jag hade hund skulle jag le uppmuntrande när jag plockade upp bajset. Sen skulle jag kräkas i smyg när jag kom hem. För det är definitivt en anledning till att inte ha hund. Varmt bajs i plastpåse. Burr!

Nu ska jag inte tänka mer på det! Nu ska jag sova gott! Rena lakan och frisk vind in genom fönstret. Tjodelarihoo!

John Blund! Here I come! (Bort hundbajs, bort jobb. In med Twix och te och vin och vita liljan på balkongen som snart blommar. Och tomaterna som snart blir röda! Tänk inte på nydödade spindeln och regnet som kommer med den. Tänk inte på planering. Tänk inte på packning inför nästa resa. Tänk på rosa, ljust grönt och himlen. Fina former. Vackra saker och kärlek.) 

Ajö-ö.

Läst

Läste två böcker i Italien -

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. En fantastisk skröna som inte gick att sluta läsa. Den utspelar sig i Barcelona, vilket var lite förvirrande i Italien, men åh! Vilken bok!

Innan jag dör av Jenny Downham. Handlar om en sextonårig tjej som vet att hon ska dö och som gör en lista med saker hon vill göra innan hon dör. Så himla bra! Var dock tvungen att lämna poolområdet när jag kom till slutet. Det kändes fånigt att ligga och grina som en tok bakom solglasögonen. När jag kom in i lägenheten så hade P och yngste sonen bestämt sig för att gå ut och kicka boll en stund. När de kom hem hittade de mig hulkandes med utlästa boken i handen. P bara skakade på huvudet.

Sen hade jag med mig första numret av Carrfors-Bråkenhielms/Nunstedts nya tidning - Passion for Business. Den känns som ett skal utan nåt i. En strut utan glass. Vet inte riktigt vad det beror på. Kanske helt enkelt att det är första numret? Jag tycker att Mama fyllde sin funktion under ett antal år. Family Living likaså. Och jag undrar vad som saknas här. Den borde kunna rikta sig till mig, så jag tror inte det är det. Grejen är bara att jag nog vill att det ska vara lite skitigare på nåt sätt. Det här känns väldigt präktigt. Jag vill ha en Martina Haag-tvist. "Hej, jag är lite misslyckad också". Men kvinnor i karriären kanske inte är misslyckade. Och de kanske inte har andra intressen än hur de ser ut.

Jag tror ändå att jag ger den en chans. Tre nummer för 99 kronor.

Drömmar

Efter de första fem dagarna av semestern började jag drömma. Det var precis som en klämma på hjärnan släppte och öppnade upp en del som under lång till legat i dvala.

Fantastiska drömmar om konstiga saker. Mötte en kompis syster under simtur längs väggen på ett hus. Försökte döda en rival från förr (som jag inte ens visste att jag fortfarande avskyr så mycket. En dum och ful människa med världens kortaste armar. Att jag ens orkar ha henne kvar i minnesbanken?) Kom hem efter semestern och hade fått en massa blombuketter - alla vita - av folk från då och nu. Vita liljor från tyska kompisen som hade skrivit ett gulligt kort. Vit krysantemum i bukett. Vita rosor. Och andra buketter. När jag vaknade undrade jag om min död är nära förestående ...

I natt drömde jag om kanaler. Så klart.

Och nu är det reklam ...

Sönerna kom ihåg den här när de åkte Kvasten på Gröna Lund idag ... VÄLDIGT skojig. Både då och nu!

Även denna är skojig. Fast den med lampan är ändå bättre. Hittar den dock inte ...

Det var bättre förr va?

Grönt är skönt och regn är vått

Idag har jag fått prata hela dagen. Lite i telefon och ganska mycket live. Underbart! Hela vägen till inspelningsstället och därifrån pratade jag i telefon. Pappa, mamma, kompis och sönerna (den ena på arbetet och den andra på amerikanska ambassaden.) Sen berättade jag om Italien för inspelningskollegan. Sen spelades jag dessutom in. Och får pengar för det! Häpp!) Väl hemma igen bytte jag skor och därefter styrde jag stegen mot 24 karat. Nej. 100 knop. Eller vad det heter. Matställe på Skånegatan. Lunch med kompisen från K-holmen. Mycket trevligt. Vi utbytte italienska erfarenheter. Hm. Hur lät det? Nåja.

Kom hem vid fyra efter ömsom solig, ömsom regnig promenad. Hade plötsligt en påse i vardera handen - en med uppskattade kläder till yngste sonen och en med precis såna Adidas-skor jag ville ha.

Sen åkte jag och de yngsta sönerna till Grönan. Ja, vi blev lite blöta. Men inte farligt mycket. Och herregud - det är bara vatten! Äldste sonen kom efter arbetsdagens slut. Vi fick en rulle Center och en påse Polly för i runda slängar 400 kronor. Vilken jävla tur!

Har nyss badat. 

En toppendag!

Home sweet home

Många soltimmar, pastor och pizzor, vinpavor, promenader, pool- och havsbad, solkrämstuber, glassar och caffé latte, tåg, bussar, flygplan och en gondol senare är vi hemma.

En mycket bra semester. Fast det lät för robust. Jag börjar om.

En underbart skön semester! (Det lät väl flärdigt, men jag orkar inte tänka ut nåt annat nu ...)

Det har verkligen varit lyckat! Ställena vi har besökt - Sembos Hemingway i Caorle, agriturismostället Praetto i Praello och Hotel Pausania i Venedig - har alla varit bra! Sembo verkar pålitliga i sina val av hotell. Vi bodde superbra femton minuters promenad (med små barnben) från Caorles stadskärna. Fem minuter från Havet. The Hav. Långgrunt och lent.

Praetto erbjöd hönor, grisar som vi inte hittade, några ankor, vindruvor i långa rader samt åska. Maten fick vi laga själva. Det gjorde inget.

Venedig. Mm. Det är otroligt coolt! När vi kom ut från tågstationen och såg Canal Grande direkt utanför stationshuset så fattade vi verkligen att det ÄR kanaler överallt. Vi bodde hur bra som helst på bästa ön - Dorsodoro. Hotell Pausania var perfekt för oss. Vilka rum! 

Måste åka och läsa in nu. Återkommer!

501

Femhundraen inlägg. Dags att ta en paus va? Typ semesterpaus. Snart åter! 

Det regnar för övrigt i norra Italien. Men det är ju bara att ta med paraplyer och hoppas att man blir lite solbränd mellan skurarna. Eller hur?

P.S. Alla tjuvar kan också ta semester! Stora barnen bor här när vi är borta. Ha! 

Sommarlov

I morgon är det sista arbetsdagen. Sen är det ledigt. Ledigt! LEDIGT!!!

Tjohoo!

(NU hör jag måsarna som sjunger om havet och vindarna som lajjar med gardinerna och ser svalorna singla förbi med den klarblå himlen i bakgrunden. Jäklarns, det är sommar!)

Lantisar!

Visst känner man till det där om att stoppa vätskor i plastpåse när man flyger? Nä-ä. Inte i Halmstad. Jag var tack och lov först i kön (man ville ju inte missa planet) med exemplariskt packad deo, parfym och hårprodukter - inte mer än 100 ml - i tysk zip-påse. Sen kom de drällandes en efter en, lantisarna. De oberesta :)

"Du har nåt i din väska som ser ut som vätska, kan du visa det?", "Jahaja, det ÄR vätska. Du vet att man inte får ta med sig saker som rinner när man flyger? Du måste packa allt som är mer än 100 ml i en plastpåse. Är det mer måste du checka in det. Nu ser jag att det är många förpackningar men att det inte är mer än 100 ml, men nästa gång måste du tänka på det här. Okej?", "Förresten - du har nåt som är i metall i väskan också. Kan du plocka upp det?", "Vad sa du att det var? En CYKELPUMP??? Ojdå. Du måste hur som helst ta upp den."

Herregud? Vad skulle han med cykelpumpen till? Vi skulle ut och flyga. Men vad vet jag - kanske hade han cykeln stående på Arlanda.

Sen kom nästa - hon hade käckt opackat 250 ml parfym som hon fick behålla. På Arlanda hade den konfiskerats på direkten. 

Sen kom nästa ... Och nästa ...

Pellejönsar!

/Reslig